Vi pratar och pratar

Eller snarare skriver och skriver men vi pratar också och typ längtar ihjäl oss.
Så han bokar ett tidigare flyg hem till Sverige, för att träffa mig.
Jag möter på Arlanda, nervös, t o m rädd för att inte ens känna igen honom.
Rädd för att inte känna lika mycket längre.
Rädd för att det ska vara som en semesterflirt, liksom inte hålla i gråkalla Sverige.
Men han kommer där på Arlanda och mitt hjärta bara smälter, jag smälter och vill bara vara i hans famn.
Och vi är i varandras famn i tre dygn, en famn ingen av oss vill lämna.