fredag 22 december 2017

Vi är som tonåringar

Vi pusslar in egen kväll mitt bland allt umgänge med våra barn.
Vi är som tonåringar, vi pussas och kramas överallt och vi åker för långt med tunnelbanan och får åka tillbaka.
Det är fullkomligt underbart och så otroligt oväntat.

Vi pratar och pratar

Eller snarare skriver och skriver men vi pratar också och typ längtar ihjäl oss.
Så han bokar ett tidigare flyg hem till Sverige, för att träffa mig.
Jag möter på Arlanda, nervös, t o m rädd för att inte ens känna igen honom.
Rädd för att inte känna lika mycket längre.
Rädd för att det ska vara som en semesterflirt, liksom inte hålla i gråkalla Sverige.
Men han kommer där på Arlanda och mitt hjärta bara smälter, jag smälter och vill bara vara i hans famn.
Och vi är i varandras famn i tre dygn, en famn ingen av oss vill lämna.

När man liksom hittar hem

Vi hade tre helt fantastiska dygn tillsammans.
Vi pratade oavbrutet.
Vi gick över broar och gränser ingen av oss någonsin passerat tidigare.
Det var fullständigt magiskt och nästan ofattbart.
På något sätt började vi älska varandra utan att ens varit fysiskt nära.

tisdag 19 december 2017

Nämen dags för nya äventyr

På en dejtingsajt träffade jag den här mannen som enligt sin text "bodde i Portugal på vintern och i Sverige på sommaren"
Jag hade i min text skrivit att jag drömde om ett hus i Frankrike eller Portugal.
Nåja däremellan fanns det rätt så mycket som förenade oss.
Men en väldigt grå dag i november tog jag ett beslut som skulle förändra mitt liv fast det visste jag såklart inte då.
Jag hoppade på ett plan och blinddejtade i Portugal.
Jag hade tänkt hotell men han skrev, jag bor i ett stort hus, du kan få ett eget våningsplan.
Och jag tänkte, varför inte.
Vi pratade och pratade, vi skrattade, han var ett under av omtänksamhet.
Efter två dagar tittade jag på honom och tänkte att han var så fin och att jag längtade nåt oerhört efter att vara nära.
Fortsättning följer...