lördag 31 oktober 2015

Ditt liv intill mitt

Skrev det precis nyss till någon och tyckte det kändes så fint.
Jag vill känna ditt liv intill mitt.

Vilken slags människa vill jag vara

den tanken har snurrat länge i mitt huvud.
Varje gång jag ser en tiggare har den varit där, den där tanken, så jobbig, så krävande.
Jag har värjt mig, beslutat mig för ett förhållningssätt. Tänkt att jag är förnuftig och vill alla väl, långsiktigt.
Tänkt att tiggeri inte ska uppmuntras för då tar det aldrig slut, att människor måste hitta ett värdigare sätt att försörja sig, att det i vissa fall även finns risk för att någon annan skor sig på de stackars tiggarna.
Och jag har som så många andra slagit ner blicken när jag gått förbi. Jag har tänkt på allt annat jag ger till varje månad, tänkt på mina fadderbarn runt om i världen. Tänkt att jag är en god människa ändå.
Men plötsligt har dessa människor som sitter runt mitt lokala ica flyttat in i mitt huvud. Jag ser deras ansikten hela tiden, milda vädjande ansikten.
Och jag tänker att det inte hjälper nånting att just jag inte ger dem något.
De kommer att fortsätta sitta där.
Han och hon, deras små barn långt bort.
Det är så djävla sorgligt att människor tvingas leva så och det blir verkligen inte bättre av att jag slår ner blicken och går förbi.

Korridorsfest

Alla som pluggat på universitet eller bott i studentrum vet ju vad en korridorsfest är.
Igår sa storasyster till lillebror att hon var bjuden på korridorsfest och att han gärna fick följa med.
Då började en konversation som jag på rikigt funderar på om den inte borde bli en bok.
"Hänger man i korridoren alltså ?"
"Men på riktigt, hur går det till ?"
"Låter bara skumt"
Nu återgav jag bara några få av sonens kommentarer och jag förstår verkligen hur han ordagrant översätter korridorsfest och att det då blir något helt obegripligt.
Stundtals låter han exakt som Saga i "Bron", alldeles exakt som hon faktiskt.

onsdag 21 oktober 2015

Att längta bort

bort från ett jobb som hotar att knäcka mig.
Bort från en koncernchef som är helt överdjävligt dum i huvudet.
Men vad finns att längta till ?
Vad återstår ?
Var hos en rekryterare häromdagen för ett högt uppsatt chefsjobb och efteråt funderade jag över varför jag kände sådan olust.
Kände mig kränkt, ifrågasatt, som om jag var någon han skulle slå hål på, som om jag låtsades vara något jag inte är.
Djupt obehagligt.
Vill bara överge den rekryteringsprocessen men behärskar mig och tänker att det inte är varken hos eller med honom jag ska jobba.
Men detta hårda arbetsliv med dess hårdnande villkor.
Vill inte mer.
Längtar till pensionen.

fredag 16 oktober 2015

Höstens lugn

en underbar helg med det enda jag har inbokat är middag hos en fin vän.
Vilket oerhört lugn.
Njutning.

torsdag 15 oktober 2015

En godhjärtad man

har jag nu i mitt liv.
Kommenterar det till dottern med anledning av att vi pratar om hennes pappa som aldrig någonsin varit godhjärtad. Hon vet det nu av egna smärtsamma insikter men också av sådant jag aldrig trodde jag skulle berätta men som blev tvunget efter hennes egna smärtsamma upplevelser.
Och hon blir så rörd av det jag berättar och hon önskar så starkt ett godhjärtat liv för mig.
Vad som än händer så ska jag hålla fast vid all denna godhet jag nu har i mitt liv.
För det har ju verkligen inte varit så mycket av den varan tidigare.

tisdag 13 oktober 2015

Alltså ni som tror ni har problem

ni är välkomna hem till mig på lite studiebesök så kanske ni omprövar er situation.
Min älskade son har just duschat i tre timmar, dvs haft en ångestattack typ megastor.
Innan han duschade i tre timmar spelade han dataspel i två timmar och lät då så mycket att jag var tvungen att gå ut och gå. Vad grannarna gjorde vet jag inte, ja alltså bortsett från att klaga till bostadsrättsföreningen.

fredag 9 oktober 2015

Frestelsen knackar på

Och jag blir lite svag ett tag.
Vill inte känna mig så sårbar så jag tänker ett tag att det är bra att hålla fler dörrar öppna.
Att han inte är värd min hängivelse.
Att troligtvis ingen man någonsin kommer att vara värd den för att ingen man någonsin kommer att vara trogen.
Ja, så har jag sagt det högt också.
Det mitt hjärta tänker.
Inte konstigt alls.
Större delen av mitt liv har jag varit bedragen så statistiken talar verkligen sitt tydliga språk.

söndag 4 oktober 2015

Livet livet livet

Man är aldrig beredd på det värsta fast man borde.
Särskilt jag borde väl alltid vara beredd på det värsta.
Tusen turer kring att barnen skulle åka med sin pappa på stort släktkalas i Spanien slutade i total katastrof.
Sonen tog till slut sitt förnuft till fånga och sa att jobb går före nöje TROTS hans pappas puckade försök att få honom att följa med.
Dotter gav till slut vika för hans oerhörda tjat.
Hon skulle åka med
Blev hämtad i morse, hann bara sätta sig i bilen så började attacker och anklagelser, inte minst gentemot mig. Hon vägrade ta skit, försvarade sin mamma,  grälet urartade, de stannade på en bensinmack. Dottern försökte ta sig därifrån.
Pappan fick vansinnesutbrott.
Blev oerhört hotfull.
Människor kom springande till hennes undsättning.
En vänlig människa tog hand om henne och skjutsade hem henne.
Och jag har nu tillbringat hela dagen med att trösta och prata.
Hemska barndomsminnen har kommit fram.
En del jag vetat om, en del inte.
Mitt livs stora misstag, att skaffa barn med en psykopat.