lördag 1 augusti 2015

Tänker på hur barnen vågat lämna land

Så stolt över vad jag lärt dem.
Ser hur de upplever världen, livet, inte bara stannar i ett hörn och ängsligt funderar.

Om man aldrig vågar lämna land....

kan man aldrig se någon ny horisont...
Allt enligt Robert Broberg.
Och jag tänker på nya kärleken...
som lämnar land och tar mig med sig....

Jag minns alla mina älskare...

och hur de brukade ta på mig....
Ni minns väl Kerstin Thorvall.
Men jag minns verkligen inte.
Gör ni ?
I morse vaknade jag extremt utvilad efter obegripliga elva timmars sömn.
Kärleken sov fortfarande och jag låg kvar och lät minnena fara hit och dit.
Tänkte på älskare ungefär sen bloggen startade och herregud vilket virrvarr...namn, ansikten...minns inte alls allt.
Så hur skulle jag minnas hur de tog på mig....