onsdag 1 april 2015

Man får tillbaka

En god vän predikar alltid för mig att "du får mer av det du tänker på" och lite allmänt om karma och så. Och ja ni hör att jag inte riktigt köpt hennes snack, lite flummigt för mig även om jag kan se logiken med att tänka på det man vill ha mer av, som kärlek t ex och mindre på det man inte vill ha, som svek och sjukdom kanske. Det är är ju samma sak som att fokusera på det positiva. Istället för att  säga "jag kan inte springa för mina onda knän" så kan man vara glad åt att man fortfarande både kan gå och cykla.
Nåja, flummigt eller ej, just nu känner jag av lite karma.
Väldigt dålig karma tyvärr.
Har sen flera månader tillbaka försökt ha en relation med en man där grunden för vår relation var vårt gemensamma intresse för idrott och särskilt golf.
Vi började där och det var ju för mig helt annorlunda, jag som alltid brukar börja i helt fel ände, med galen passion typ.
Men vänskap blev mer och plötsligt kändes det rätt att ha det gemensamma livet, viljan att leva på ett visst sätt. Vi ville samma saker och såg nog varandra som perfekta kandidater för att bli den där partnern man vill dela sitt liv med.
Det var alltså inte nån galen passion, inte ens särskilt sansad passion, om nu det finns.
Det var ömsinthet, längtan, känsla av att höra ihop, sånt jag saknat och längtat efter i flera år.
Men i slutet av året blev han sjuk/skadad, han som definierade sig själv som en idrottskille, vars hela liv handlat om sport på hög nivå blev plötsligt oförmögen att leva det där extremt aktiva livet han var van vid. Inte för alltid men för lång tid.
Hans rädsla för svaghet gjorde det väldigt jobbigt för honom.
Han hade väldigt svårt att acceptera sin situation.
Vi träffades inte så mycket, han ville nog inte visa sin svaghet men också för att han hade mycket smärtor och behövde få vara själv. Men jag har varit hans stora ovärderliga stöd enligt honom själv, alltid lyssnat, kommit med kloka (hans ord) råd, muntrat upp osv.
Jag funderade väldigt mycket över vad som var vad i vår relation.
Den kändes för ny och för grund på något vis för att hålla för en sån påfrestning som svår sjukdom är. Samtidigt kändes det helt galet att tänka att nej jag vill inte ha honom längre pga sjukdom. Som att reklamera en icke felfri vara.
Men tankarna har funnits där. Jag har tänkt fula ovärdiga tankar.
Styrka och svaghet.
Och nu slår den dåliga karman tillbaka på mig, den starka. Från ingenstans drabbas jag av en skada som kan ta lång tid att läka. Det är lite som att en stor sten bara ramlade ner i huvudet på mig.
Man får tillbaka det man tänker.
In a way.

Inga kommentarer: