söndag 12 april 2015

Alla bara längtar och längtar

efter sina barn.
Sina vuxna barn.
Alla dessa oändliga statusar på fb om längtan hit och dit.
Jamen jag längtar inte så himla mycket.
Jag tänker på dem varje dag, jag hoppas de har det bra, helst att de är lyckliga men bra går bra.
Jag behöver inte ha mina barn i knät för att vara lycklig.
Jag är lycklig när de mår bra.
Inte mer än så.
Vi pratar mycket och ofta, vi skickar hälsningar och hjärtan, jag blir varm och lycklig av att de mår bra.
Det räcker så.
Så ni andra, ni som ska ha dem i knät för att vara nöjda, er tycker jag lite synd om faktiskt.

Inga kommentarer: