söndag 25 januari 2015

När livet inte längre fyller sig självt

Så känns det plötsligt.
Barnen har rest till andra sidan jorden.
Tiden har på sätt och vis stannat eller den går åtminstone väldigt sakta.
Jag saknar dem inte än men vet att det kommer förstås.
Men framförallt denna insikt om att inget längre sker av sig självt, buller och slammer, stök och bök, ständig jakt på lugn och tystnad.
Nu är det omvänt, nu är det tyst och lugnt hela tiden och jag får söka det andra.
Hur ska jag som levt i en tornado i över 20 år hantera det ?
Skriver listor, förstås, men sen då ?
Hur tyst kan det bli ?
Jag kan ta ur hörlurarna ur öronen nu, behöver inte fly bort från ljudet omkring mig längre, för där finns inget ljud alls utanför mig själv.

tisdag 20 januari 2015

Att våga visa svaghet

har jag alltid sett som en dygd när det gällt mig själv men aldrig i en man.
Jag har slagit ner på tecken på svaghet som en hök, huggit direkt, i strupen.
Jag har haft så mycket förakt för svaghet att jag många gånger skämts nåt oerhört men inte förmått ändra på det.
Nu rörs jag i mitt inre för att mannen i mitt liv skriver att han också gråter när han ser idrottsgalan på tv. Men kanske är det för att han är så stark och ändå vågar visa sin svaghet som jag blir rörd. Inte alls för att jag ändrat uppfattning. Och framförallt är nog inte att gråta någon svaghet i min värld, det är nog helt tvärtom en väldig styrka i att våga berätta att man gör det. Och kanske är det snarare den styrkan jag berörs av.
Lite rörigt kanske eller för vissa alldeles glasklart.

måndag 19 januari 2015

Snart reser barnen

Båda barnen reser långt långt bort och tänker stanna där länge.
Hon, jag, mamman som till och med hade en egen hashtag #visomvillbosjälva på twitter ganska länge känner mig just nu ganska bräcklig. Snart är här tomt och tyst. 
Den äldsta har jag vant mig vid att vara utan men den yngste har jag bara varit borta från i tre veckor sammanlagt någonsin. Nu är det båda samtidigt.
Men precis när jag skriver det här så sladdar den yngste ner i soffan och börjar äta tårta, drälla, slaska och stöka till som bara han kan och jag tänker att det nog blir rätt bra ändå det här.

lördag 10 januari 2015

Hur väljer man rätt ?

Och herregud, hur många har ens en valmöjlighet ?
Jag menar verkligen inte att jag har någon kö heller, bara att jag faktiskt tror att det kommer fler möjligheter.

Men om man väljer någon utifrån gemensamma intressen, att man vill göra saker tillsammans, spela golf, träna och sånt som faktiskt förutsätter att man är frisk och kan göra allt det. Vad händer då om någon blir sjuk eller skadad, om det fysiska hamnar i bakgrunden.
Tänk om man inte har något att prata om då ?
Och ändå är det väl precis så det ska vara, att man väljer någon man har gemensamma intressen med.

Funderar så mycket på det här.

torsdag 8 januari 2015

Längtan

Ja vad är det vi längtar efter.
Någon att älska kanske.
En mening.
Ett svar.
Jag skriver att jag längtar efter någon i ett sms men tänker samtidigt att jag inte vet om det är sant.
För att jag inte vet om det är honom jag längtar efter eller om det bara är så att jag längtar efter någon som älskar mig.
Hur vet man sånt ?
Hur vet man vad som är vad ?
I flera år längtade jag så förtvivlat efter någon som så uppenbarligen inte alls älskade mig.
Då längtade jag efter den jag trodde att jag älskade, nu har jag förhoppningsvis lärt mig något.
Hur kan man vara så gammal som jag och inte ha en aning om vad kärlek eller längtan är ?