Det hade jag som liten.
Ett eget piano, ja för det var bara jag i min familj som kunde spela på det.
När jag fick barn tänkte jag att det skulle vara så roligt att ha ett piano igen, att de kanske skulle vilja lära sig spela.
Men det blev liksom aldrig tid mellan all fotbollsträning och alla ponnier vi skulle ta hand om.
Jag längtar fortfarande efter det där pianot.
Helst av allt vill jag bo så att jag kan ha en flygel i mitt vardagsrum. Ja jag är så pretentiös så man dör.
Men varför inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar