Konsten att åka tunnelbana i Barcelona

Åkte till Barcelona med nyaste kärleken, eller det var nog när vi reste hem som jag började tänka på honom så. 

Resan var ett slags test (från min sida i alla fall) lite må det bära eller brista.

Och som det bar ! 

Det var en magisk drömlik resa på många sätt men den började verkligen med en extrem prövning.

Vi klarade inte av att åka tunnelbana. På riktigt. Två oerhört resvana människor som båda har varit i Barcelona flera gånger lyckades åka åt fel håll två (!) gånger på vägen från flygplatsen till hotellet vilket betyder släpandes på packning och aningen för varmt klädda eftersom det i vissa delar av tunnelbanan är typ 35 grader varmt. 

Till slut skrattade vi bara helt hysteriskt, svetten rann i floder och allt var egentligen fruktansvärt jobbigt. Men vi skrattade, ingen av oss blev irriterad på den andra, en resa som skulle tagit 15 minuter tog över en timme. 

Ingen av oss förstod varför vi åkte tunnelbana överhuvudtaget, varför vi inte satt i en behaglig taxi.

Men sen kom vi fram och var som mest borta från varann i tio minuter när han gick till hotellbaren för en kaffe men kom tillbaka med koppen efter tio minuter och sa att han saknade mig så mycket att han inte stod ut. 

Ja jag vet att förälskade människor är outhärdliga och att läsa om det blir än mer outhärdligt men nu är det så här det är. 

Och jag är glad och lycklig och tänker att jag är så värd det !