Den boken gav jag till sonen för ett år sen.
Han har läst den, dotter har läst den.
Häromdagen sa han "du kanske också skulle läsa den".
Började idag och insåg varför jag värjt mig så länge.
Efter ett kapitel storgråter jag.
Hur ska jag orka läsa hela och inser när jag tänker den tanken att mitt problem är så futtigt jämfört med den som ska leva med sin tourettes varje dag, hela tiden.
Jag borde skämmas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar