tisdag 31 december 2013

Lycklig

Alldeles lycklig.
Inte för att något särskilt hänt utan för att perspektivet när jag ser ett år bakåt säger mig att vi och jag är på väg någonstans.
Mexico nu och för ett år sen.
Så annorlunda och såå mycket bättre !

Jag var inte helt slut när jag kom dit, flygresan var trevlig, sonen och jag har pratat, umgåtts på ett helt nytt sätt. Det händer fortfarande att han biter av en konversation på ett abrupt och kanske något otrevligt sätt men jag är lugnare och går inte igång på det.
Vi har det så mysigt, roligt.
Han får igen uppleva hur vilt främmande människor spontant säger till mig hur mycket de älskar honom (the american way ).
Han blir så omtyckt, människor kommer fram till mig och pratar om hur trevlig han är, hur mycket de tycker om honom. Nyfunna vänner skriver på fb att det är en sorglig dag när han åker hem.

Och man måste förstå, måste ha hängt här länge för att förstå. För en del är sånt här vardagsmat och vanligt.

Inte för oss, inte för honom.

En kväll pratade han helt spontant om sin tourettes och helvetet med det.

Och sista dagen var både han och alla prylar på plats :-).

Och jag, längtar till jobbet. Har kul där också. Det har tagit tid men nu börjar det kännas lite hemma där också.

Gott Nytt År kära vänner !!

fredag 27 december 2013

Fler underbara dagar..

Mexico igen med sonen.

Nu över julen för att slippa helvetesjulen från förra året.

Och det är lugnt nästan hela tiden. Vi har trevligt för det mesta, vi pratar. Det är en balansgång, som alltid. Vi umgås mycket mer än förra året, på gott och ont men mest på gott faktiskt.
Jag har, efter tio dagar, faktiskt lite långtråkigt och det är ju alldeles underbart :-)

onsdag 28 augusti 2013

Underbara dagar

Dotter hemma igen efter ett år på andra sidan jordklotet.
Ett kärt men kort besök.
Hon reser snart iväg igen.
Det är hennes liv.
Hon gör så rätt men åh som jag kommer att sakna henne, igen.

Men nu är hon här och jag får glädjas över min vackra, intelligenta underbara dotter.

måndag 26 augusti 2013

Åka i fängelse

Undrar varför det heter så ?

Jag menar just "åka".

Åka på vad ? Ett bananskal ?

Just nu känns det som att om sonen gör just det så får jag äntligen lugn och ro, snart återstår inget annat.

Och alla omkring...nu spelar nån låt i huvudet, ni vet, "det gör ont, det gör ont..."
Alla som säger "du måste få hjälp, sådär kan ingen leva" nej eller ja, jo det kan man ju. Jag lever ju trots allt.
I ett så rasande tempo att människor omkring säger "att du orkar" och då vet dom ingenting om sonen.
Det kanske är därför jag orkar så mycket mer än andra.

Han är åtalad, snart rättegång, allt är som vanligt mitt fel. Inte just det som åtalet handlar om, men precis allt annat, att advokaten är dum i huvudet, att den aktuella tingsrätten ligger för långt bort, att han inte har läst alla handlingar.

Sen idiotförklarar han mig för att jag inte köpt juice, för att jag tycker han ska stänga balkongdörren när han röker, för att jag tycker att man kan låsa dörren när man går ut och för att jag tycker det är en dålig ide att stå och kasta ölburkar från balkongen ner på gatan.

Fängelse, mitt eller hans ?

måndag 29 juli 2013

Italien med finaste vännen

Nej det blev ingen repris.
Gick dit igen men då var magin borta.
Ingen skada skedd.

Sen kom finaste vännen ner ( och jag kan inte länka till hennes blogg men kanske lika bra så).

Och vi hade så himla roligt.

Skrattade så vi grät över rum 202 och tjutande handbromsar på hyrcyklar.

Sen försökte vi dejta lite via match i Italien men vi var inte så framgångsrika, fast det var rätt kul.

Och vi hamnade till slut på en alldeles underbar terass i år igen. Där hade vi nog kunnat stanna länge.

Ci vediamo !



torsdag 18 juli 2013

Italiensommar i repris

Har en absolut känsla av att jag spelat med i den här filmen förut :-)

Är i Italien igen men i en annan stad än förra sommaren.
Tar en promenad första dagen, går in på en glassbar och där står HAN :-)!

Jag tappar fattningen nästan, beställer glass som en rodnande skolflicka, han är intresserad, jag ser det. När jag ska ge honom pengarna så smeker han hastigt över min hand och jag svimmar nästan. När han ska ge tillbaka pengar så har det vällt in folk som ska beställa, han står bara kvar vid mig och väntar medan jag fumlar med plånboken och tappar ut en massa mynt på golvet.
Nervös är bara förnamnet :-).
Han erbjuder sig att komma ut och hjälpa mig men jag ser 7-8 personer stå och vänta samt titta på mig. Så jag skakade bara på huvudet och gick ut.

Ska definitivt gå till glassbaren igen i morgon !

fredag 21 juni 2013

Midsommarafton

Undviker facebook.

Kör runt i stan, ser ut som det är krig, avfolkat, tomt.
Jamen såklart, alla är på landet, i skärgården, på sjön.

Ingen är i stan

Utom jag.

Men det är en skön ledig dag, jag gör vad jag vill, jag tränar lite golf, dricker champagne, har det skönt.

Så vad spelar det för roll att den kallad midsommarafton.

Kan man väl strunta i.

Eller ?

torsdag 20 juni 2013

Lite gladare nu

Kan ju inte låta det dystra inlägget om fängelser och domstolar toppa min blogg så här länge.

Nej, för mitt liv är så mycket mer.

Det är t ex fantastisk golfkurs på Hooks Herrgård med härliga nya bekantskaper, solsken och en ny fin driver :-).
Sånt kan man också bli lycklig av, jag kan det definitivt.

Och så lite nya dejter igen, jamen varför inte ?

Fick ett ryck igår och drog till en liten ort i Värmland där det bor en alldeles särskild man som är ett under av omtänksamhet. Jag hade en liten svacka i början av veckan och han sa "kom hit och låt mig ta hand om dig ett tag".
Så jag tog en dag ledigt, satte mig på tåget och blev ompysslad som en liten prinsessa. Han lagade mat, hämtade filtar och kuddar när vi satt på hans altan, höll om mig när jag var lite ledsen, bäddade ner mig i soffan, satte på film och höll om mig lite till.

Jag är i sanning så lycklig över att det fortsätter dyka upp såna här män i mitt liv.

På söndag ska jag spela golf med nån jag än så länge bara spelat wordfued med, så kan man också dejta, ska bli spännande.



måndag 13 maj 2013

Två brev

I morse på väg till jobbet så postade jag två brev.

Jag la dem med adresserna mot varann när jag höll dem i handen.

Ett var till ett fängelse och ett var till en tingsrätt.

Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig mitt liv en gång i tiden.

fredag 10 maj 2013

Lite matt i lacken

Det är ett sånt där uttryck som ibland känns väldigt passande.

Som idag, efter ett fruktansvärt intensivt dygn som började igår morse när sonen skulle utlokaliseras med flyg norrut samtidigt som jag då skulle passa på att dejta lite :-).

Jag väcker honom två timmar innan flyget ska gå. Han har inte packat. Han vill egentligen inte åka trots att det är han som bett om det en vecka tidigare. En tjej han ska hälsa på. Men mellan impulsen att åka dit, den bokade flygbiljetten så har väl andra tjejer dykt upp så de senaste dagarna har han försökt komma undan. Men eftersom jag ska möta en dejt som kommer med flyg till Arlanda bara en timme efter sonens flyg så är jag benhård. Han SKA åka !

Tiden går, han packar inte, jag hetsar omkring och försöker göra mig klar, mycket som ska ordnas inför en dejt :-).

Nåväl till slut slänger han ner lite kläder, skriker på mig om allt mellan himmel och jord. Jag har nedräkning, säger lugnt till honom att nu är det 30 minuter, nu är det 15 osv. Checkar av att han har passet och bankkortet. Det enda viktiga.
Jag ställer mig vid ytterdörren och markerar avgång, öppnar nyckelskåpet för att ta bilnycklarna.

Bilnyckeln hänger inte där.

Och jag har bara en numera.

Rusar runt i panik eftersom morgonens mycket pressade situation redan har försatt min hjärna på tomgång. Jag har ingen aning om var jag ska leta men jag vänder upp och ner på ALLT inkl smutstvätt osv.
Frågar sonen om och om igen om han sett den, men nej. Efter femton minuter börjar det bli panik så jag ringer taxi och säger till sonen att det här klarar du ! Ser paniken hos honom och tänker att nej det gör han nog inte.

Funderar på alternativa lösningar för mig och dejten om nu sonen inte kommer iväg.

Han springer till taxin och jag fortsätter leta hemma. Efter en halvtimme när jag redan messat dejten att han nog får ta tåget istället för att bli hämtad så hittar jag nyckeln i sonens jeans som han hade haft på sig kvällen innan på krogen...

Tusen tankar om varför, många eländiga tankar kan jag säga.

Nervös över om han är på väg med flyget eller på väg hem igen (mobil har han förstås inte för de försvinner efter bara ett par dagar och nu har han redan förbrukat 4 st i år )sätter jag mig ändå i bilen för att hämta upp dejten.

Inte ett dugg laddad för det efter en helvetes förmiddag.

Men han kommer och jag tinar upp snabbt. Vi gör en liten utflykt, äter lunch i solen och åker sen hem till mig. Sonen är inte hemma, yes yes tänker jag lyckligt, han kom med planet !

Dejten, det är han som uttryckte sig så fint om att "vänta på julafton" när vi skulle ses.

Och jag får äntligen koppla av med fint sällskap. Verkligen koppla av med sonen på behörigt avstånd. Bli ompysslad av av en riktigt bra man.
Men som sagt nu när jag skjutsat honom till flyget efter ett dygn så är jag, just det, lite matt i lacken :-)

söndag 5 maj 2013

Minnen minnen

Så trött på alla dessa minnen som bara väcker sorg i mig.

Avundas alla de som levt i en lång relation, som inte har tusen uppbrott i bagaget.

Sitter på golfkurs med en massa kvinnor, vi diskuterar vilka vi vill spela med, vänner, en man osv.
De flesta raljerar kring hur knepigt det är att spela med sin man, mycket kritik och irritation.
Och jag kan inte säga ett ljud fast jag så gärna vill. Jag kan inte berätta om hur fantastiskt det var att spela med kärleken, hur alldeles ljuvligt vi hade det ihop, hur han varmt och kärleksfullt hjälpte mig och hur jag inte en enda gång blev irriterad. Hur vi skrattade så vi kiknade därute på golfbanan. Hur vi sen, efteråt, satt en hel middag och pratade om spelet, roliga incidenter osv. Jag vill berätta för de här kvinnorna vilka underbara minnen jag har och hur annorlunda min upplevelse är. Men det gör jag inte, för jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vad jag ska kalla honom, "mitt ex" "min fd pojkvän" eller vad säger man ?
Nej förstås, man säger inget alls.

Det är de här minnena som man inte kan dela, inte med honom, för han finns inte i mitt liv längre, och inte med andra för jag kan inte ens prata om honom på nåt vettigt sätt.

onsdag 17 april 2013

Nu fick jag bara nog

I min bekantskapskrets finns en kvinna som för ca två år sen separerade efter att hon på ett lite trist sätt upptäckt att hennes man hade en affär.
Jag har känt henne och övriga familjen rätt så länge genom våra barn.
När det hände var barnen mellan 14 och 16 år.
För mig som blev lämnad av barnens far när min yngste var ett halvår och som sen dess gått igenom ett och annat och framförallt varit ensam med ansvaret för mina barn hela deras liv så blir jag lätt (!) provocerad av den otroliga uppbackning och dessa floder av empati som sköljer över henne på facebook.
Hur svårt är det att leva själv med tre synnerligen välartade tonåringar ? För mig är det ett extremt i-landsproblem och jag kräks på alla käcka uppmuntrande tillrop om hur duktig hon är och hur alla förstår hur otroligt tungt hennes liv plötsligt blev.
Hon är en synnerligen kapabel kvinna med ett mycket högt uppsatt jobb, hög lön, ansvar osv.
Ja jag blir provocerad av alla som om och om igen talar om hur stark hon är som klarar av att ta hand om barnen själv. Jamen vet ni, tonårigar tar rätt bra hand om sig själva, särskilt dessa, det gör inte ettåringar och treåringar kan jag berätta.

måndag 14 januari 2013

Lugn lycka

Sitter på en terass i Mexico.

Just precis nu är livet så perfekt att vi kan stanna allt en stund.

En stor fin terass, solen på väg ner, ljummet men inte svettigt. Kroppen trött och nöjd av träning, salsakurs på stranden, danstävling. Hjärtat och själen innerligt nöjd och lycklig av skratt med sonen, tid tillsammans, prat och närhet. Och massor av egen tid, lugn, avkoppling, långa promenader med musik och ljudböcker. Tidiga kvällar och tidiga morgnar, sonen gör precis tvärtom så vi går lite omlott men äter alltid middag ihop och ses förstås flera gånger om dagen.

Det är faktiskt alldeles underbart.