Och han skickar underbara bilder från sin trädgård där i den osannolikt vackra delen av Italien där han bor.
Och han är försiktig men ändå lite hoppfull när han frågar om jag någon gång skulle kunna tänka mig att leva där.
Som jag kan !
Och jag tänker att romantik är mitt andra namn, naivitet och tillit förmodligen det första.
Och jag är lycklig för att jag fortfarande är sådan, att jag kan älska, tro och hoppas.
Att livet fortsätter och jag börjar om igen. Jag vet att jag kan, jag vet att det går och nästa gång ska det inte få ta lika lång tid.
Kanske ses vi när jag åker dit om en vecka igen, kanske inte. Allt beror på vad som sägs och jag åker till en annan stad ganska långt från hans och jag gör det inte alls för hans skull. Jag ska se andra städer och landskap, jag ska åka på äventyr. Vill han vara med så får han det, vill han inte så är jag lycklig ändå.
Jag är lycklig för att jag har ett Italien att åka till, jag är lycklig för att jag kan och vågar göra sånt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har varit mycket i Italien, mycket tack vare en romantisk historia. Den tog mig till fantastiska platser, gav mig upplevelser som jag inte skulle fått annars, jag mötte människor som jag minns med stor glädje (jag gjorde slut 2002 efter 13 års bekantskap...).
Skulle inte vilja vara utan den tiden att se tillbaka på nu.
Ta vara på det du blir erbjuden!
Tack för uppmuntran !
Vad roligt att du haft lite samma upplevelse.
Hur det än blir så är det en slags inspiration till att göra andra/nya saker i livet,
Skicka en kommentar