Så var det äntligen slut

I måndags firade vi att det var tre år sedan vi träffades första gången.

Det har varit tre svåra tunga år med korta glimtar av lycka.

Nej det har inte varit värt det, sorgligt att det tagit så lång tid att inse det bara.

Nu är det äntligen slut på riktigt.

Jag gråter, sörjer och raderar allt.

Men faller inte ner i bitterhet, säger inget dumt, håller huvudet högt.

"Du har så mycket livsglädje, så mycket energi och vill så mycket och det har inte jag"

Och han har rätt, han är en annan slags människa och vi var aldrig gjorda för varann.