måndag 28 februari 2011

Letar terapeut

Ja det är väl inte så oväntat.

Långtifrån första gången.

Snarare är det nog så att jag gått mer i terapi än de flesta jag känner...och ändå är jag inte mer hel än så här.

Sorgligt som fan är det och nu har jag surfat runt på olika sidor i jakt på en parterapeut men plötsligt känner jag ett sånt sug efter att få gå själv, att få hela mig själv, att få stopp på det där blödande hjärtat och de svarta djupa hålen i själen.

Kanske är det inte alls min relation jag ska rädda.

Kanske är det mig själv.

fredag 18 februari 2011

Andreas Kleerup

Åhh snälla svt, kan ni sända kvällens avsnitt av Skavlan varje kväll på bästa sändningstid eller det räcker med sista 10 minuterna med Andreas Kleerup.
Snälla svt sänd den del där han sitter med sina tics och sitt annorlunda sätt och där Skavlan berättar att Kleerup har adhd.

Annorlunda gulliga Kleerup, förstå att min son behöver se detta hur många gånger som helst !

tisdag 15 februari 2011

Gråtande skakande

så låg jag i hans famn igår på Alla Hjärtans dag och den dagen kommer alltid finnas kvar i mig som ett oerhört blandat smärtsamt och kärleksfullt minne.

Jag lät all sorg över sonen äntligen komma ut, jag vågade låta gråten komma för att det fanns någon som höll om mig och sa " jag är här nu".
Jag grät av ångest och sorg och somnade till slut i en varm famn.

Men idag sitter jag här med min sorg, min panik och mina tårar och flyr verkligheten, kan inte jobba, inte tänka, ingenting.

Jag har packat en väska åt sonen, han måste bo hos sin pappa några dagar. Hans tics är så högljudda att fler grannar klagar, mormors grannar klagar, han/vi kan inte bo nånstans snart. Eller jo vi får flytta till ett eget hus igen men kanske var det flytten hit och stressen kring det som triggade igång ticsen och vad händer om vi flyttar igen och jag vill ju verkligen inte bo i hus igen och får ångest över allt jag måste klara av.

Det är så fruktansvärt och jag vet inte längre vad jag ska ta mig till.

Jag vet att han kommer bli arg och ledsen, han vill absolut inte till pappa och jag vet inte ens hur jag ska få honom att åka iväg.

Och han är inte liten längre, han fyller 18 år i år och jag känner marken gunga, mitt liv som fan aldrig blir mitt liv. Mitt liv som handlat om honom så länge och som det känns nu kommer att fortsätta göra det i all oändlighet.

Men jag håller på att gå fullständigt sönder.

fredag 11 februari 2011

Skidåkning

Förra helgen bara bestämde jag mig.

Jag klev in i sportaffären och sa att jag behövde allt man behöver för att åka längdskidor, det tog 2 timmar av ett otroligt utprovande av skidor, herregud jag trodde man bara valde ett par utifrån längd, vikt och vana. Det var grymt mer komplicerat än så.
Sen klev jag vidare till klädavdelningen och sa "jag behöver allt" så det blev underställ, lager 2 och lager 3 och...ja ni fattar. Så lite valla, skidfodral och vips, nu kan jag åka skidor.

Eller nej det var just det, krävs en viss teknik också.
Förra helgen var det isigt och halt, tog 100 meter så vurpade jag på plan mark och slog i svanskotan....men jag kämpade på och det blev 5 km och det var så himla härligt.
Sen att jag knappt kunnat gå på hela veckan pga träningsvärk gör inget alls.

Men idag var det nysnö och jag hade helt fel valla och fick liksom staka i nerförsbackarna, jag hade fel valla på bilen också och halkade ner i ett dike på parkeringen. Men fick då uppleva den där lyckokänslan när folk bara är så underbart gulligt hjälpsamma så det gjorde faktiskt ingenting.

Åh vad jag längtar ut igen.