fredag 27 augusti 2010

Sista kvällen, sista natten

Har suttit i soffan och tittat på himlen och grönskan utanför.
Har alltid tyckt om att sitta just där och nu är det sista gången.

Flyttar efter att ha bott här i 12 år, det är en lång tid.

Min dotter har haft hela sin skolgång här, för henne och för lillebror är det här hemma.

Nu lämnar vi "hemma" för något annat.

Men nu är det sista allting och det är tungt.

söndag 22 augusti 2010

Jag är en jobbig människa att leva med

Och det var ju inte precis nåt nytt.

Men de jag levt med har inte lämnat mig faktiskt, jag har varit den som lämnat dem jag bott med.

Jag har förstås blivit lämnad av andra, vem har inte det ?

Nu har kärleken och jag pratat länge, han sa att han blev sur för det jag gjorde och jag berättade inte att jag trodde allt var över, jag är så dj-a dramatisk hela tiden, tror att det hela tiden är svart eller vitt, av eller på.

Han var bara lite sur ett tag sen gick det över och här gick jag och sörjde hela dj-a relationen.

Japp jag är en jobbig människa att leva med, framförallt för mig själv...

lördag 21 augusti 2010

Han tänker inte prata med mig mer

Betyder det att vi är "over and out", jag vet inte eller hur ska vi kunna ha en relation om han inte tänker prata med mig mer.

Eller menar han för alltid, i evighet ?

Jag sörjer och jag har ordnat till det här alldeles själv.

Men samtidigt funderar jag om jag är så livrädd för att det ska ta slut att jag helt tappat förmågan att se saker för vad de är.

Är jag så skräckslagen inför separation att jag helt saknar förmåga att se hur den här relationen egentligen är ?

Förvirring on a higher level minst sagt.

Hypertänkande

Ja det var vad en läsare kallade mitt beteende för ett tag sen.

Alltså hur jag låter en liten händelse liksom leva sitt eget liv och fara iväg i min egen fantasi.

Jag hade en totalt utflippad kväll där jag i min egen fantasivärld bestämde mig för att han är en lögnare som inte är värd att lägga någon energi på.

Och allt var i min fantasi inser jag idag, efter att jag skickat minst fem stycken förfärliga sms som han inte svarade på vilket gjorde att de blev värre och värre under kvällen.

Jag håller på att hypertänka sönder min relation.

fredag 20 augusti 2010

Tror tyvärr att jag snart är singel igen

Nej jag tror inte att han tänker dumpa mig men jag tror att jag har fått nog.

Tvära kast ?

Ja för er men inte för mig, jag skriver inte om allt här. Kanske för att jag känner för många irl som läser och för att det finns för många som skulle säga nåt i stil med "vad var det jag sa".

Jag orkar inte leva i en relation som får mig att må dåligt ca 75 % procent av tiden.

Sorgligt nog är det så det är.

Orkar just nu inte gå in på varför jag mår dåligt.
Det räcker som det är just nu.

fredag 13 augusti 2010

Duktigheten

Hemliga morsan skriver ett inlägg om att "reclaim duktigheten".
Jag kom precis och tänka på det inlägget när jag nyss insåg att jag på min lunchpaus hade en ljudbok i öronen samtidigt som jag läste Dagens Industri OCH bloggar på nätet, allt samtidigt.

Mitt problem har alltid varit att jag strävat efter för mycket duktighet, det är inte så att jag medvetet tänker att "nu ska jag vara duktig och göra allt det här på samma gång" nej det är bara någon slags självklar drivkraft hela tiden som viskar i mitt öra "jobbajobbajobbafortsättfortsättsittintenersittintener".

Men Hemliga morsans inlägg handlar mer om att tillåta sig att vara stolt för att man trots allt är den där duktiga flickan och jag förstår inte riktigt det eftersom jag aldrig upplevt det där med att tona ner duktigheten, att det inte skulle vara helt ok att vara just duktig.
Kanske beror det på att jag är några år äldre, kanske är/var min generation den sista där man SKULLE vara duktig, allt annat betraktas som lättja.

Hela mitt vuxna liv, alla hundratals timmar på terapisoffan har liksom handlat om att just "tona ner duktigheten" att inte låta den vara drivkraften i mitt liv.

Inser med ljudbok, DI och nätet snurrande i huvudet samtidigt att jag inte kommit särskilt långt i den kampen.

torsdag 12 augusti 2010

Prippsblågänget på min facebook

Av en händelse la jag till en "vän", en kille jag känner genom jobbet sådär lite lagom ytligt.
Och herregud vilket dj-a "Prippsblåliv" han lever.

Han bor vid Nytorget, umgås mest med kända skådespelare och annat lite halvkänt folk, de kommenterar hela tiden hos varandra, de umgås ute på krogen året runt, de firar midsommar på skärgårdsö i stor gemenskap, de åker på en otroligt massa läckra semesterresor, deras barn tycks vara vänner och allt är en sån dj-a stor gemenskap att jag undrar om det är en sån där blogg som bara är upptakten till en bok. Ja men ni vet, de där bloggarna som sen visade sig vara helt fabricerade och resulterade i en bok.

Jag vågar inte skriva en enda kommentar hos honom, känner mig som en stalker som inte har där att göra.

Och ja jag är avundsjuk, jag vill också leva så där, nej inte med kändisar det är inte The thing för mig men med en massa trevliga vänner att umgås med när andan faller på.