måndag 31 maj 2010

Min mormor fick 13 barn

...och sen dog hon.

Jag har tänkt så mycket på hennes öde, för ett öde var det.

Hon födde 13 barn och dog när det yngsta var 3 år.

Hon slet fruktansvärt hårt, gick som mjölkpiga på bondgårdar, hennes man, min morfar var alkoholiserad och ändå överlevde han henne med 25 år.

Har alltid tänkt på min mormor som en mycket olycklig kvinna, det är ju inte säkert att hon var olycklig men något lätt liv hade hon ju aldrig.

Funderar på om hon var lycklig över alla barn hon fick eller var det bara en olycka och ett resultat av att hennes man inte kunde hålla sig borta ?

lördag 29 maj 2010

Mitt dubbelliv

Är givetvis ett i-landsproblem och något som de flesta bara kan drömma om eller förmodligen är helt ointresserade av.

Nu syftar jag alltså på mina två hem eller det ena är mitt hem och det andra är en övernattningslägenhet där jag bor mer och mer för att jag tycker det är så himla skönt att slippa tjafsa med tonåringar som håller mig vaken halva nätterna.

För att underlätta det dubbla boendet så försöker jag skaffa mig dubbelt av sånt man inte klarar sig utan och herregud vad mycket saker det är då.

Jag köper ibland dubbelt av vissa klädesplagg, t ex förra veckan köpte jag ett par till av mina svarta smala långbyxor, de där som går ihop med nästan alla kavajer och koftor jag har, alltså användbara precis jämt.
Så satte jag på mig dem i fredagsmorse så nu hänger alltså båda byxorna här istället.

Jamen skitsmart.

Ni fattar, det där dubbla funkar ju inte för jag glömmer bort och det kräver ändå sjukt mycket planering.

Nu har jag just upptäckt att hörlurarna till ipoden OCH cd-spelaren för ljudböcker ligger kvar därborta och jag kan nästan inte fungera på hemmaplan utan en ljudbok i öronen.

Så jag får väl helt enkelt åka och köpa ett par för det är ju ytterligare något nödvändigt att ha dubbelt av....

Den där gamla klyschan "har man inte problem så skaffar man sig" är ju väldigt sann.

onsdag 26 maj 2010

Klädproblem

Ja herregud det är ett i-landsproblem men likväl ett problem för mig.

Jag shoppar och shoppar, ja jag har verkligen hur mycket kläder som helst.

Men jag letar efter snygga byxor och kommer ständigt ut med en ny kofta eller en snygg topp/blus.

Det är så svårt att få ihop det, byxa+kofta, ja men så har jag inga skor som passar.
Köper liksom kläder för en kväll på stan, jaha och hur ofta är det så ?

Köper vardagsskor men inga vardagsbyxor, ja ni ser ju, det går inte ihop alls.

Hur gör ni ?

måndag 24 maj 2010

Studentskylten

Hämtade ut den idag och jag blev helt överrumplad av min egen reaktion.

När jag fick se min lilla solstråle ungefär 1½ år med skratt i hela ansiktet mot den blågula bakgrunden så hände något inom mig.

En fördämning brast eller nåt, jag bara grät, av rörelse, stolthet, glädje, sorg, ja liksom allt på en gång.

Jag gick fort fort ut till bilen, fick ett stort jack i läppen där jag bet förtvivlat för att inte totalt bryta ihop i stora shoppingcentrumet.

När jag satt mig i bilen så storgrät jag i säkert tio minuter.

Så hur kommer det bli på själva dagen ?

Kanske ska köpa ett sånt där studentförkläde, till mig själv alltså.

söndag 23 maj 2010

Studentpresent

Har grubblat länge.

Hon är lite svår på presentsidan.

Dels har hon jobbat extra i flera år, sparat mycket pengar, har råd att köpa saker till sig själv och dels gillar hon inte smycken (udda, ja jag vet, inte ärvt av mig precis) eller är ett dugg intresserad av några märkessaker.
(T ex så har hon skickat efter studentklänningen på postorder...) och till det kompletterar hon med ett par skor från billighetsaffären Skopunkten (ni vet ta 4 betala för 3).

Dessutom tycker hon att det verkar helt meningslöst att spara på porslin eller glas, "jag får väl köpa det när jag behöver".

"Jag önskar mig upplevelser mamma !"

Först tänkte jag mig en ridresa för oss två, det gjorde vi för flera år sen och det var en underbar upplevelse, den gången på Irland.

Men med hennes jobbschema på den ena sidan och konsertbokningar för min del att kryssa mellan så blev det väldigt knepigt att hitta bra datum så nu har jag bokat en spa-kryssning för oss två till Tallink Spa Hotel, där jag var med ett tjejgäng förra året.

Känns som en jättebra present, vi två i några dagar, hon får lyxa med mammas plånbok, jag får skämma bort och njuta själv också.

Nöjd.

Svartsjuka

Har jag tyvärr alltid lidit av, mer eller mindre.

Jag skulle kunna skylla på hur barnens far, den notoriskt otrogne mannen, totalt raderade ut min självkänsla under flera år men det är inte alls hela sanningen.

Svartsjuk var jag tidigare, möjligtvis tog han ifrån mig tilliten men jag är inte tillräckligt mycket psykolog för att reda ut det där.

Jag vet vad jag känner och jag känner igen den där lömska lilla tanken när den dyker upp, jag vet numera att jag inte ska säga direkt vad jag tänker utan låta det vila en stund, vända och vrida lite innan jag säger något.
För ingen orkar i längden med att bli anklagad och misstänkliggjord, faktiskt vare sig det finns skäl eller inte, givetvis särskilt inte om det inte finns någon grund.

Svartsjuka - självkänsla -osäkerhet - beroende .... finns många ord man kan lägga in i den raden och rent intellektuellt vet jag allt om svartsjukans uppkomst.
Jag vet att den väldigt sällan har något att göra med den andra utan till 99 % ligger hos mig själv.

Alldeles nyss drabbades jag och det var tur att telefonlinjen var lite skrapig så jag kunde skylla på det och avsluta samtalet innan det märktes alltför tydligt.

Han, kärleken, ska åka på en resa en vecka med sina barn och jag tycker det var en jättebra idé, jag som rest hur mycket som helst med mina barn har verkligen uppmuntrat honom att komma iväg nu när han har lite större valfrihet i sitt liv än han haft på många år.
Jag var med och hjälpte honom välja hotell och jag lovar, allt kändes bara superbra, jag var glad för hans skull, absolut inget annat.
Men så ringer han idag och säger att hans brorsa funderar på att hänga med. Hans brorsa som är singel,10 år yngre och en riktig partykille.

DÅ slog svartsjukan till och plötsligt är det inte en resa med barnen utan en partyresa med hans brorsa och jag får hemska bilder av de två vilt festande bland en massa unga lättklädda brunbrända tjejer..... och allt detta är ju bara bilder i mitt eget huvud men jag kan inte värja mig och jag hatar allt, hatar att vara sårbar, hatar att det finns någon som får mig att känna så här.

Sanningar på facebook

I fredagskväll var jag på en riktigt härlig tjejmiddag hemma hos Christina, en vän sedan flera år som jag lärt känna via bloggen.

Och bara som en liten kommentar så är det ju helt fantastiskt när man får nya vänner i vuxen ålder men nu var det inte middagen jag skulle skriva om för det har redan flera andra gjort och jag kan bara instämma hur fint och trevligt allt var.

Så på lördagförmiddag sitter jag vid datorn, läser hos de bloggare som var där och kollar inlägg på facebook.
Då kommer det plötsligt upp ett "tack bästa vännen för att du ordnar så trevligt" som ett inlägg från en av mina vänner i ett särskilt sammanhang till en annan vän i samma gäng.
Jag hajar till lite och läser vidare på deras resp. profiler och där står det saker i stil med "så kul att träffas hela gamla gänget igen" och jag inser att jag inte ens har blivit tillfrågad.

Usch vad tråkigt det kändes och instinktivt ville jag bara ta bort "vännen" som uppenbarligen bjudit det gamla gänget där jag ingick men inte frågat mig.

Men så tänkte jag på fredagkvällen och kände att det inte gjorde så mycket för sanningen är ju att jag INTE hade valt det där gamla gänget om jag hade blivit bjuden så kanske är det så att det är jag som valt bort dem och inte tvärtom.

Men facebook är inte bara solsken och trevligheter utan ibland lite som att komma till skolan/jobbet på måndagen och inse att "alla andra" pratar om nåt som man själv inte var med på.

måndag 17 maj 2010

Love Stockholm

Surfar runt på sajten och vad hittar jag...?

"Samuel Ljungblahd - en av Sveriges största soulartister Samuel Ljungblahd är klar för LOVE Stockholm 2010. Hans senaste album innehåller en mängd influenser, bland annat från artister som Stevie Wonder, Marvin Gaye, Ray Charles och Donny Hathaway. 11 juni Kungsträdgårdsscenen "

Så då vet ni var jag är den 11 juni !!

Vi tycker olika om så mycket

Vet inte om jag orkar med det här igen.

Och tänker man så kanske man inte ska anstränga sig mer.

Eller ?

Vill känna mig fri, vill inte behöva anpassa mig efter någon annan och ändå letar jag kärlek hela tiden.

Nu när jag hittat den så är jag ändå inte nöjd.

Aldrig nöjd.

Jag vill inte ha någon annan, det är inte det men jag tycker det är så arbetsamt.

Man kan inte komma och gå som man vill.

Det där fria förhållandet är en myt, jag förstår i alla fall inte hur det skulle kunna fungera.

Vi ska inte flytta ihop, vi har inte särskilt mkt ihop alls, vaga semesterplaner, kanske en vecka tillsammans, kanske midsommar men inte mer planerat än så.

Och ändå känner jag mig instängd.

Snärjd när det i själva verket ju var jag som snärjde honom, eller ?

Sen är det ju det där med att vi tycker så olika, jag har bara så svårt att få fatt i vad jag tycker är viktigast.

Hans annorlunda tankar, hans varma leende, hans glada kärleksfulla ögon, hans skratt i telefonen som gör mig glad och lycklig.

Han är impulsiv och jag planerar, den rollen har jag haft många gånger och det brukar sluta med att jag blir den där tråkiga som ropar efter ordning men när jag haft någon som hållt ordning så har jag blivit helt uttråkad.

Jag blir så lätt uttråkad, så ointresserad, trivs oftast bäst med mig själv, en ensamvarg helt enkelt.

Passar inte i en relation men blir ju galen av längtan när jag inte har någon att älska och krama.

Förvirrad ?

Jag ?

Samuel Ljungblad vs Petter 10-0

Berns i helgen.

Först Petter som inte levde upp till förväntningarna från i somras tyvärr, ljudet var för dåligt, man hörde inte texterna och då faller hela konceptet lite.
Dessutom var det så att i stort sett de enda som var över 25 var jag och Coola Morsan och jag blir inte så inspirerad när jag är mer än dubbelt så gammal som alla andra.
Det drar ner lite.

Men så på söndagkvällen kom helgens höjdpunkt.

Samuel Ljungblad (finns en länk till ett youtubeklipp med honom längre ner) !!

Kanonsshow, han sjunger fantastiskt och hade med sig ett band och körsångare som var fenomenalt bra.

Publiken var mer blandad och man fick ett ex av tidningen Dagen när man kom in...:-)

Just det där med tidningen kändes ju lite...udda, men annars var det soulmusik med lite stänk av gospel.

Han kan rekommenderas !!

Just ja, när vi skulle gå så hejar en av vakterna och säger "men hej, är du här i kväll igen, trevligt !"

Det tyckte jag var trevligt att han tyckte.

söndag 9 maj 2010

Studentskiva ikväll

Ikväll har dottern sin egen (nej men klassens) studentskiva.

Hon ska hålla tal, hon är den enda i klassen som ska göra det.

Det är lite typiskt min dotter och ja det är och har nog alltid varit lite typiskt mig också.

Hon är så lik mig och jag är otroligt stolt över henne, ja alltså inte för att hon blivit lik mig utan för att hon är en sån otroligt härlig människa med oceaner av energi till allt.

När hon provhöll sitt tal för mig så rann tårarna hejdlöst, för att det var så rörande och fint men också för att jag blev så gränslöst glad och stolt över den människa hon blivit.

Hon är så stark och så självmedveten men ändå så ödmjuk och empatisk, hon har alltid en stund över för mormor eller för sin pappa (han den numera ganska sjuka pappan).

Åh gumman min, du kommer alltid att klara dig och du kan bli precis vad du vill.

Jag hoppas du väljer det som gör dig lycklig !!

Lady Gaga

var precis så häftig som man kunde förvänta sig.

Makalös show, vilka dansare, ja allt var häftigt, mäktigt och väldigt bra.

Ståplats i Globen är oslagbart bra, även om man kliver in när förbandet spelat klart så kommer man väldigt nära, de släpper helt enkelt inte in så många där.

Så det var nästan så det stänkte svett från scenen så nära kändes det.

Har just nu 8 konserter inbokade, ja det är helt fantastiskt, och det är väl lite så man får göra nu när det där hopplösa askmolnet far omkring och omöjliggör reseplanering.

söndag 2 maj 2010

Petter - konsert - bokat !!

Har just bokat två biljetter till Petters spelning på Berns.

Ja jag vet, jag är för gammal för sånt men nu har jag känt suget i flera veckor, JAG VILL GÅ !!

Bokar två biljetter men vet verkligen inte vem jag ska fråga, åldersgräns 20 år så dottern kan inte gå annars vore hon det självklara valet.

Såg honom på Hultsfred och det var faktiskt en av de bästa spelningarna jag såg därnere.

Hockyekillar går nog inte på hiphop eller vad tror ni ?

Jag tar det största rummet

Planerar för vår flytt till lägenheten.

Jag ska ha det största rummet, det har liksom aldrig varit någon diskussion om det, barnen skulle aldrig ens fundera över något annat.

Funderar över varför det är så olika hur man tänker om det här med rum och familjemedlemmar.

Visst jag skulle kunna klämma in mig i ett litet rum men då skulle inte min dubbelsäng få plats och även när jag var singel så föll det mig aldrig in att jag skulle ha en enkelsäng. Jag är (var) den vuxna kvinnan i familjen och som sådan i störst behov av att ha en säng där man kan sova två.

Ok för ett litet rum om det nu var den enda lösningen men att jag skulle sova i vardagsrummet för att barnen skulle få varsitt rum, DET är det mest otänkbara någonsin.

Var skulle mitt privatliv finnas då ?

Ärligt talat jag får panik när jag tänker på att sova i ett rum som inte är mitt eget, där jag inte kan stänga dörren och signalera att "nu vill jag vara ifred och ni knackar bara på om det är något väldigt viktigt !!"

För att förtydliga för de som läst och ibland uppfattat mig som på gränsen (!) till promiskuös så menar jag inte något vidlyftigt sexliv (det har jag aldrig utövat på hemmaplan när barnen varit där) utan jag vill bara ha det privata rummet, det ostörda, mitt eget.

När barnen var mindre så delade de rum ganska länge och jag tyckte det var underbart, de var trygga tillsammans, jag läste saga för båda två samtidigt, trots att det ena nattvandrade så låg den andra kvar i sin säng på morgonen.
Jag delade också rum med min lillebror när jag var liten och minns inte att det var något problem, snarare ganska mysigt.

Så varför denna hysteri att små barn ska ha egna rum ?

Hos sin pappa har mina barn aldrig någonsin haft ett eget rum, de har inte haft något rum alls, vilket givetvis varit väldigt olyckligt och inte precis gjort att de velat vara hos honom.
Nu har de ett rum där som de delar och är överlyckliga för det.

Ja det är lite olika med det där.