fredag 30 april 2010

Boka och gå och se !!!

Säger bara Samuel Ljungblad, herregud, om ni missar honom så....I have no mercy, too bad for you.

Han sjunger på Berns den 16 maj, jag har precis bokat biljetter annars skulle jag inte våga berätta, men snälla rara, googla lite, lyssna lite och lägger ni er inte ner och bara dör så....ja då har vi väl inte samma musiksmak helt enkelt.

Han är helt fucking dj-a underbar !

Skrev ett inlägg om honom för nåt år sen.

Ska försöka lägga in ett klipp men kommer ju aldrig ihåg hur man gör.


torsdag 29 april 2010

Det går bra nu

"...cashen rullar in..."

Nej inte riktigt så men jag gillar det där uttrycket, kan inte förklara varför.

Men det GÅR verkligen bra, allt lättar nåt otroligt.

Har sålt mitt hus och köpt en lägenhet, är så himla nöjd, ska bo mitt i stan och lämna gården bakom mig.
Ja det är nästan en liten gård jag har fast utan mark, men en himla massa hus är det.

Så nu ska vi minska från sammanlagt ca 250 kvm till 95, jodå det kommer gå alldeles utmärkt, jag ska knappt behålla en enda möbel, våra sängar blir kvar och möjligtvis en gammal fin byrå jag har men resten ska jag slänga eller sälja.

Det ska bli helt underbart att slippa trappan, att inte behöva kommunicera med barnen via facebook eller sms fast vi är i samma hus, helt rubbat om jag får säga det själv men jag har toktröttnat på att springa i trappan eller skrika mig hes.

Ja gud vilka i-landsproblem jag haft, eller hur ?

Lägenheten ligger ca 2 min från Uppsalas nya konserthus (I love it !!) och ca 5 min från stationen, 100 meter bort ligger en fin liten galleria med lyxig matbutik mm.
Inom 200 m finns minst 5 trevliga resturanger och både Friskis och Svettis och SATS ligger på samma gata.

Från balkongen ser jag flera av Uppsalas klassiska byggnader som Carolina (universitetsbiblioteket), Gustavianum och en liten bit av Domkyrkan.

Gud jag är så nöjd med detta, helt lycklig faktiskt !!

onsdag 28 april 2010

Tung dag

Fyra utvecklingssamtal på raken och det sista var det med den medarbetare som inte ska vara kvar längre.

Men eftersom det framkom under de tre första att ingen klarar av att jobba med den personen så kände jag mig bara stärkt och helt övertygad om att det faktiskt var min plikt att se till att den här personen inte längre får arbeta på min avdelning.

Det var givetvis ändå tungt att driva mötet, att leverera sorgliga sanningar är aldrig något nöje men det ingår i mitt jobb, jag har betalt för det och det är bara att gilla läget.

Efteråt fick jag massor av beröm av personalchefen för mitt sätt att hantera situationen och ja, det gick förvånansvärt bra, så bra sånt nu kan gå.

måndag 19 april 2010

Tungt ansvar

För några månader sen gick jag med på att ta emot en medarbetare till min avdelning, "ett omplaceringsfall" som man kallar det.

En människa som inte fungerat i sin tidigare roll, som i flera år varit "fel" och gjort fel på fel tills det bara inte gick längre.

En människa med akademisk examen som nu fick en betydligt mindre kvalificerad tjänst på min avdelning men med bibehållen lön.

Jag fick inte veta hela sanningen av personalavdelningen, det har jag förstått efterhand, mer och mer har kommit fram.

Jag har nu en medarbetare som uppenbarligen har en störning, något är fundamentalt fel helt enkelt och minns att här sitter en mamma till en son med adhd och alls ingen fyrkantig person som inte har förmåga att anpassa sig.

Den här människan gör ingenting rätt, ja kanske max 10 % av tiden, i övrigt tar hon initiativ där inga bör tas, hon ställer de mest märkliga frågor på möten, hon skrattar bort saker som bör tas på allvar, hon är kort sagt en mycket märklig och obegriplig person.

Det hela är djupt sorgligt men när jag i morse kände en intensiv motvilja mot att överhuvudtaget åka in till kontoret för att jag tycker det är så påfrestande att möta henne så insåg jag att det här inte går längre. Det är hon eller jag, dvs om jag låter henne vara kvar så är det jag som får betala priset med min egen mentala hälsa.

På personalavdelningen har man i stort sett sagt att det här är hennes sista chans, det var ju därför jag tog emot henne så nu är alltså ansvaret för att ödelägga en människas framtid mitt och det känns bara så dj-a tungt.

Mest av allt är jag ju vansinnigt arg på personalchefen som jag tycker fört mig bakom ljuset angående förutsättningarna, jag var ju helt ny på företaget och visste ingenting om historiken.

torsdag 15 april 2010

Skaffa minnen

Vet inte om ni känner igen det här.

Alltför ofta när jag gör något så kan jag känna att det är ett sätt att skaffa minnen.

Jag är inte där, jag upplever inte nuet utan jag ser det liksom utifrån och känner mest att det ska gå över, ta slut, vara förbi och att jag har ett minne att spara.

Så sällan jag verkligen upplever, känner att jag är där och då.

I kärleken, i gemenskapen, i skrattet, vänskapen.

Ja där kan jag vara närvarande.

Häromkvällen var jag närvarande på en konsert, då grät jag, tårarna rann bara och jag kände en oerhört stark känsla av att jag inte ville det skulle ta slut.

Det är så sällan jag känner så.

onsdag 7 april 2010

Skyndar mig hem och har absolut inget för det

Sonen har varit i fjällen med min bror och hans familj.
Vi har inte setts på nästan en hel vecka.
Jag ringer från bilen på väg hem på motorvägen och säger att jag snart är hemma.
"Men mamma jag sticker till H nu, kommer hem i morgon"
VA ? Vi har ju inte setts på en vecka. "Jaha vad spelar det för roll" säger min snart 17-åriga son.

Så jag hade kunnat stanna i min lägenhet i stora staden för här hemma fanns inga barn som behövde en mammas närvaro.

Det är blandade känslor inför det här kan jag säga.

Frihet och ensamhet på en och samma gång.

lördag 3 april 2010

Chokladmousse är kärlek

Matlagning är kärlek.

Jag har inte lagat mat åt någon jag älskat på flera år.

Nja nu överdrev jag lite, det har ju hänt då och då, enstaka dejter och javisst även hockeymannen har fått mat här tidigare men nu är det lite annorlunda.

Nu har vi ett förhållande, åtminstone står det så på min facebooksida...:-)

Och jag lagar mat igen, njuter av att smaksätta chokladmoussen med apelsin och cointreau, njuter av att veta att det finns någon som kommer att bli glad, någon som numera ringer minst 5 gånger varje dag bara för att prata, "bara för att höra din röst".

Njuter av lugnet som lagt sig i mitt inre, energin som kan läggas på så mycket annat än att grubbla och fundera över männen i mitt liv.

Nu finns det en och jag grubblar inte längre.

Jag bara gör chokladmousse med kärlek i.

fredag 2 april 2010

Mitt hem utvikt på hemnet

Sen igår ligger mitt hem som en utvikningskatalog på hemnet.

Det är en lite märklig känsla även om det är självvalt.

Det finns sånt jag är stolt över och det finns sånt jag ryser när jag ser nu på bild, sånt som jag velat byta ut i flera år men inte orkat med eller velat lägga pengar på.

Men nu skiner solen och jag måste ut och kratta upp höstlöven så att det inte syns att det bor en väldigt slarvig husägare här, en sån där som man ska akta sig att köpa av för gud vet vad hon missat att göra genom åren.