tisdag 30 mars 2010

Så fruktansvärt trött på min mamma

Så var vi där igen.

JAG har ett förhållande och det har inte HON.


Alltså kan inte min egen mamma vara glad för min skull.

Det är långt ifrån första gången.

Det har hon inte klarat av att vara sen jag var 16 år.

Hon har träffat honom och lyckades sen med konststycket att inte säga ett enda positivt ord.

Så djävla trött och less.

Förändringens tid

Sitter och granskar beskrivningen av mitt hus som nu ska säljas.

Läggs ut lagom till påsk och visning två veckor senare, noggrannt planerat av det kontrollfreak som är jag.

Ser bilderna jag tog förra sommaren, minns det varma trädäcket, minns alla glada fester som varit där, minns det härliga umgänget när barnen var mindre och familjerna kom hit på grillfester.

Men den tiden är över, vänskap har försvunnit och i vissa fall ersatts men inte alltid.

Barnen är snart stora, på väg ut och bort från mig och det här huset.

Det här huset som jag gillat i området som jag aldrig gillat, så särskilt ledsen är jag nu inte alls men nog kommer det att kännas.

Det finns andra platser där jag känt mig mycket mer hemma än här, minns mitt hus i den andra staden där barnen föddes, det var en plats att vila på, ett fantastiskt hus som vi verkligen gjorde till vårat och när allt var klart och vi satt där med två små barn så hade vi börjat hata varann.
Då hjälpte det inte att vi hade ett av de allra vackraste husen i staden, inget materiellt hjälper när hatet börjar gro.

Här har jag aldrig hatat, bara svikit någon, tagit ifrån någon hans livsdröm.
Här i det huset vi flyttade till när vi var sådär vansinnigt förälskade och inte släppte varann en millimeter för långt ifrån.

Saknar den lyckliga tiden men saknar inte tiden som kom sen.

Jag tror det blir väldigt bra för mig att flytta härifrån, att faktiskt slippa alla sorgliga minnen också.

Galenskap

Ser några år tillbaka och ser en fullständig galenskap som drabbade mig.

Hur jag drabbade andra, hur jag drevs av något som idag känns helt obegripligt.

Det var som om min livslust inte visste några som helst gränser, jag överskred alla gränser med besked.

För exakt 5 år sen åt jag fortfarande zoloft (antidepp), kände mig lagom avtrubbad, en slags dov känsla där inget var riktigt roligt men heller inte jättetungt, livslusten fanns inte direkt men lusten att dö hade tackolov också försvunnit.

Sen började jag trappa av så småningom och efter några månader hade jag slutat helt och den där livslusten fullständigt exploderade i kroppen.
Jag kände det som om jag tappat flera år, att jag hade massor att ta igen på nästan ingen tid alls och jag satte igång att turboleva mitt liv på ett fullständigt galet sätt.

Då tyckte jag inte alls att det var galet men nu förstår jag inte hur jag orkade och vad det egentligen var som drev mig framåt i en rasande takt.

Jag längtar inte tillbaka till den där otroligt förbrännande tiden, jag blir matt bara jag tänker på saker jag gjorde då och jag blir ledsen när jag tänker på människor jag sårade och körde över.

Men jag lärde mig säkert något av det och det kanske är gott nog.

måndag 22 mars 2010

Halvåtta hos mig

Är ett underbart program som jag ganska nyligen upptäckt.

Normalt tittar jag aldrig på TV före 21, nu när jag flyttat till min nya lilla lägenhet i Sthlm där jag inte har så mkt möbler än och dåligt med lampor MEN en TV så tittar jag ovanligt mkt och det är rätt så kul.

Ikväll är det en riktig Stureplansmänniska som bjuder på middag.

I´m intrigued.

Men det gjorde jag ju

Skottade snö alltså.

Man har ju liksom inget val.

Skotta eller dö, eller nej men bilen kommer inte ut om man inte skottar så det var bara att gilla läget.

Jag som trodde att jag hade skottat färdigt, for life alltså.

Huset ska säljas och jag tänker inte bo i ett hus igen.

söndag 21 mars 2010

Jag skottar inte mer snö i år !!

Jag blir galen, snön vräker ner utanför mitt fönster, det är redan alldeles vitt på marken.

Vem snackade om att våren var här ?

Jag som t o m planerade att ta av vinterdäcken i veckan, eller snarare så planerade jag att någon annan skulle få ordna det åt mig när jag åker till Spanien på onsdag.

Fokus på onsdag alltså, då lämnar jag den här hopplösa vintern igen och för guds skull, DET MÅSTE VARA VÅR när jag kommer hem i helgen.

Nu ska jag kolla vädret dit jag ska och sluta titta ut genom fönstret.

Ska jobba lite med en utredning om solskydd...hahaha man skrattar ihjäl sig.

Solskydd ?

Nej snöskydd vore lämpligare.

Kalsongmysterium

Alla sonens kalsonger är försvunna.

Jag är helt seriös, hur har det gått till, är det nån som driver med honom eller mig ?

Vi har egen tvättstuga så de kan alltså inte ha försvunnit där.

Jag har ett tydligt minne från Barcelona att jag packade (ja ja det är fortfarande jag som packar åt min 16-åring) sex stycken och det är alltså drygt två veckor sedan.

Minnesbilderna som dyker upp säger att han borde haft minst 15 stycken, jag ser ju lite olika färger och mönster, kommer ihåg kalsongshopping i Turkiet i augusti när han köpte minst 10 st BB.

Slänger han dem när det är smutsiga och vill inte erkänna det eller ?

Nu är snart all tvätt tvättad och inte en enda kalsong har dykt upp, ska man behöva åka och handla akutkalsonger ?

fredag 19 mars 2010

Man tror man gått i mål men nån flyttade plötsligt målsnöret

Har ägnat ca två månader åt att förbereda huset för försäljning.

Nu pratar vi inte lite styling med några nya gardiner och lite blommor.

Nej jag har bytt lite golv, målat lite här och där, ordnat magneter för dörrstängning, köpt en ny spis (begagnad på Blocket men mkt nyare än den gamla s a s) och mycket mer.

Sen avslutade jag alltihop med att just styla, med lampor, sängöverkast, nya kuddar, ljuslyktor, nån liten tavla och så dessa B L O M M O R, och så gick jag runt och tyckte faktiskt att det var väldigt fint här hemma.

Först kom fotografen och han var så snäll, berömde mig och sa att det var så fint, att allt var så ljust och vackert och bilderna skulle bli kanon.

Jag mådde lite bra där en stund.

Och det var väl bra för sen kom den fasansfulla besiktningsmannen och sen gick allt åt helvete.

Lite röta här och lite mögel där och plötsligt tyckte jag att alla dj-a ljus och blommor stod där och pekade finger åt mig.

Deppade en timme eller två men sen tog jag mig samman och ringde lite folk, pratade mest av mig faktiskt och efter det kände jag att ok, det blev inte som jag tänkt men allt kan alltid vara värre och det här är bara lite dj-a mögel, går att åtgärda.

Så på måndag tar jag nya tag, jag gick inte i mål men jag kom inte sist heller, loppet pågår fortfarande men det blev lite längre bara.

Det går det med.

onsdag 17 mars 2010

Ny kvarterskrog

Etersom jag flyttat till nya kvarter så måste jag ju reka lite i mitt nya "hood".

I huset där jag bor finns inte mindre än tre krogar (om man använder begreppet hus och inte fastighet) . Jag behöver inte sätta på mig ytterkläder trots att det är minusgrader, SÅ nära är det.

Och jag minns när Christina flyttade till stan och fick både kvarterskrog och kvartersfik och jag kände att just precis så vill jag också bo.

Nu gör jag det och det är helt fantastiskt. Det här livet har jag längtat efter i 30 år, ja det är sant, det var så här jag ville leva och bo när jag var 20 och det tog alltså 30 år för mig att hitta hem.

Jag har bott i stan men inte i Stockholm och det är det som alltid varit mitt mål.

Nåväl ikväll hittade jag ny liten kvarterskrog, ett glas vin 39:-, som hittat, maten är nog ungefär som om jag lagar den själv i miniköket men lite lagom mysig lokal och det är helt ok.

Dessutom ligger det ytterligare minst tio krogar om jag går fem minuter, en teater på andra sidan gatan, vad kan man mer begära ?

Otroligt nog går det dessutom att hitta parkering på gatorna och om man absolut inte hittar ngn så kan man ställa sig i p-garaget för 60:-/natten, helt överkomligt nångång ibland.

Jag är en lyckligt lottad människa !

tisdag 16 mars 2010

Massor av hopp

Jag skriver om "små glimtar av hopp" och plötsligt är det som en strålkastare tändes.

Sonen sms:ar och frågar om fyra (!) klasskompisar får komma hit och lana i natt (det är skolledigt i morgon).

Tajmingen är extremt dålig eftersom jag ägnat de senaste veckorna åt att snygga till mitt hus. Jag har målat, skruvat, snickrat, plockat undan och slängt två ton prylar, köpt nya lampor, blommor osv och på fredag ska huset både fotas och besiktigas.

Och nu ska fem tonårskillar vara ensamma här en hel natt !!

Jag kan inte vara klok.

söndag 14 mars 2010

Små glimtar av hopp

Vaknar och kommer ihåg att jag är ensam i huset.

Sonen blev hämtad igår kväll av två kompisar för att åka och "lana", vi packade dator och tillbehör i diverse väskor och allt bars eller åkte moppe till kompisen.
Det som värmde så oerhört var att de sa ungefär "bäst vi hämtar honom så han kommer nån gång", det var ett uttryck för att de ville han skulle komma och jag tror att det är en av de första gångerna någonsin jag upplevt det för honom.
Det har nästan alltid känts som om han fått vara med lite på nåder, lite "ok då häng med för att du tjatar...".
Blev varm om hjärtat och lycklig för hans skull, lycklig för att de satt två nästan vuxna killar i mitt kök och pratade med mig i en halvtimme säkert, det har inte heller hänt på evigheter och gud vad jag passade på. Telefonen ringde mitt i och jag bara svarade "jag ringer upp om en stund".
Sonen var glad och virrig och jag var väl också det men morsor är ju ursäktade för mycket så det var nog ingen fara.

Så det blev en ensam kväll framför melodifestival vilket inte gjorde ett dugg, jag pratade med dottern och hennes kompisar på facebook och det var också rätt så kul.

tisdag 9 mars 2010

Ändrad status på facebook

När ändrar man ?

Jättesvår fråga tycker jag som grubblar mer än vad som är hälsosamt.

Men min älskling ligger här hos mig och sover och jag känner att det är vi, vi hör ihop nu.
Så jag ändrar status på facebook och hoppas jag inte behöver ändra snart igen.