söndag 31 januari 2010

Så meningslöst

det känns att skriva om de pyttesmå problem jag har och haft.

Jag läser nästan bara en blogg just nu och ibland när jag vågar klickar jag på länken till den andra bloggen, den som är så smärtsam att det är som att få ett bländande vitt ljus i ögonen.

Jag tänker inte länka, jag är inte ute efter att någon ska hitta hit, inte alls.

Det är min vän Christina på Tara som skriver om det ofattbara sorgliga som hänt en av hennes allra bästa vänner, familjen med sonen som dog i tågolyckan.
Ibland vågar jag läsa vad hans pappa skriver i sin blogg men inte varje dag och bara när jag har mina egna barn intill mig, sådär att jag kan gå och titta på dem och känna att de finns kvar här.

Jag har träffat pojkens mamma några gånger och det är en av de mest charmiga, söta, rara och allra roligaste kvinnor jag mött och nu ser jag henne framför mig och tänker bara att livet inte är begripligt alls.

fredag 1 januari 2010

Nytt år och gamla år

Man ska summera ju, glömde det.

Det jag minns mest från -00 är förstås att min pappa dog, om några månader är det 10 år och jag saknar honom intensivt mycket fortfarande.

Mina barn växte upp och blev tonåringar, snart flygfärdiga såna.

Jag separerade, bytte jobb och fyllde 50.

Livet är komplett annorlunda idag, jag är annorlunda idag och jag tycker så otroligt mycket mer om den människa jag är idag jämfört med då.

Och första dagen på det nya året kom någon till mig och sa att han älskar mig.

Bra början.