fredag 31 december 2010

Nyårsafton alldeles ensam

Ja för första gången i mitt 51-åriga liv blev det en ensam nyårsafton.

Inte så självvalt, mer ett resultat av dålig tajming och framförhållning men likväl alldeles djävla ensam.

Vet inte om jag kan förlåta den som övergav, nånsin.

Aldrig mer nån djäkla hummer

Det måste vara världens mest överreklamerade mat.
Så mycket pillande och fixande för sååå lite mat.
Herregud !

Så nu har jag ätit hummer för sista gången eller ok tillagat den för sista gången kanske.

Fick förresten äta två stycken själv eftersom kärleken (?) inte kom hit utan flydde till en liten stuga på fjället där han kunde fundera över livet.

Som tur är har jag alla filmkanaler en vecka så jag nöjer mig med det.

lördag 25 december 2010

Min dotter vill ha mig med !

"men mamma, du kan väl ta lite tjänstledigt och hänga med mig till Irland"

Men förstå, hur bra det känns.

Hon vill att hon och jag drar till Irland och jobbar med hästar ett halvår eller så.

Och när hon säger "du kanske skulle bli lite gladare" ja, då vill jag bara gråta.

Ska seriöst fundera på det nu.

fredag 24 december 2010

Jag vill njuta hela natten

Nejdå, inte som ni tror.
Har ingen alls att njuta med, bara mig själv och det är just det som är poängen.
Lugnet har lagt sig, alla har gett sig av och jag vill helst vara vaken hela natten och bara njuta av det.

lördag 27 november 2010

BodyCombat

Ja det körde jag idag.

Hela mitt liv känns som ett dj-a combat så det är ju passande.

Sparka och slå, helt i min smak faktiskt.

Helt beroendeframkallande, hade jag inte precis druckit ett par glas vin så hade jag ställt mig och tränat sparkar framför fönstret.

You watch out liksom !

fredag 26 november 2010

Så växlar vi till "Spartacus"

Åh....en svältfödd kvinna behöver bara titta på ett avsnitt av "Spartacus" på TV6.

Bara ett litet tips för er som känner er så.

Kan möjligtvis betraktas som ett slags aningen mer kulturell variant av porrtidning särskilt för kvinnor men nåväl njut och se.

Existentiellt mod

Vilken fantastisk historia ikväll på Skavlan.

Nando Parrado.

"When you die, nothing happens"

Vi ska dö men vi tar ändå ett steg i taget på vägen dit.

Titta på reprisen om ni kan.

söndag 21 november 2010

Att bo på två håll

Och leva sitt liv med ett ben i varje stad.

Det sliter på många sätt.

Igår kväll drabbades jag av en ensamhetskänsla som var djupare än vad jag känt på länge.

Satt ensam hemma, ingen här i den lilla staden hade tid eller ville umgås och samtidigt i den stora staden var jag bjuden till mat och roligt umgänge men hade tackat nej eftersom att åka dit på en lördag när jag just åkt hem på fredagen och sen ska tillbaka på måndagmorgon liksom känns aningen arbetssamt.

Men det här är ju effekten av att jag delar på mig, jag underhåller inte vänner och umgänge här i min hemstad utan glider sakta över till storstadsumgänge, här hemma tror gamla bekanta att jag kanske inte längre är så intresserad av att umgås samtidigt som jag inte har något självklart enkelt umgänge i storstaden.

Och jag känner igen det, har gjort det här förut, då när jag flyttade från hemstaden för att jag träffat kärleken, där jag blev kvar i 7-8 år och lagom hade skaffat några nya fina vänner men tyvärr tappat en del i hemstaden när det var dags att flytta hem igen, då med två pyttesmå barn.

De gamla vännerna från den andra staden har jag numera bara sporadisk kontakt med och hade det inte varit för facebook hade den varit noll nu.

Så vart vill jag komma, jag vet inte riktigt, kanske att jag inte vet om jag orkar leva så här, att det är dumt att bo i storstaden också, att försöka skapa mig ett liv där, kanske ska jag hålla mig här hemma, resa till arbetet och sen hem, varje dag, skapa mitt liv här, koncentrera mig.

Men så tänker jag att nästa vecka har jag två roliga saker inbokade, en middag hemma i min pyttelilla lägenhet för några vänner och det är första gången, har inte bjudit hem någon tidigare och så har jag en nätverksträff på jobbet med ett gäng superroliga tjejer.

Så jag kan ju inte bara bestämma mig utan får väl låta livet tuffa på och se vad det blir till slut.

fredag 19 november 2010

Min dotter är allt det jag aldrig blev

Och jag är så innerligt stolt över henne.

Hon kom hem efter en vecka i mörkaste Småland där hon varit på kurs med nya jobbet en vecka och hade bestämt sig.

"du vet mamma, nu har jag haft mycket tid att tänka och nu har jag bestämt mig för att söka till Lund ÄVEN om xxx inte gör det"

Hon och pojkvännen har pratat mycket om var de ska plugga, ATT de ska plugga är liksom ingen tvekan eftersom båda gick ut med högsta betyg och kan välja precis vad de vill.
Hon vill till Lund och han vill stanna i Uppsala och jag har varit rädd att hon skulle vara den typiska flickvännen som anpassar sig men jag borde vetat bättre.

Hon gör som hon vill och hoppas att han följer efter men gör han inte det så går det bra ändå.

Så otroligt stolt över dig gumman !!

Det blir Skåne för mig i framtiden hur det än blir och det gillar jag verkligen.

måndag 15 november 2010

Allt bara rasar

Det är skit på jobbet, tungt och rörigt, orkar inte riktigt, trivs inte alls.

Utvecklingssamtal med sonen i skolan, känns som om allt går åt helvete för honom.

Kärleken har ingen tid och känner sig bara pressad av mig, jag ber honom säga att vi är over and out men han vägrar. Jag säger att jag bara är en börda för honom och han säger NEJ NEJ så är det verkligen inte. Jag säger att jag måste få höra honom säga att han VILL träffa mig trots att tiden inte räcker till. Han säger att han vill det och jag frågar varför han har så svårt att uttrycka det då.
Till slut säger jag "du får väl höra av dig nån dag om du vill träffas...." och han säger med bruten röst "nej säg inte så".
"Du måste ge mig någonting" säger jag och avslutar samtalet.

Nu har det gått fyra timmar och inte ett ljud från honom så jag ställer in mig på att försöka släppa honom, det vore förmodligen ganska hälsosamt för mig själv.

Har så mycket annat att fokusera på.

Tråkiga skitsaker.

Behöver glädje och kärlek utöver det, inte vånda, ont i magen och hjärtesorg.

lördag 13 november 2010

Hemmakatt

Ett uttryck bara, jag har ingen katt.

Det är jag som känner mig som en hemmakatt för jag trivs så oerhört bra i min nya lägenhet vilket blir lite lustigt eftersom den ligger mitt i stan och jag hade sett fram emot allt jag skulle göra sen när jag flyttade till stan.

Så nu SKA jag gå på bio ikväll, inte bara mysa i soffan och njuta av hur fint allt blivit här.

fredag 12 november 2010

Längtar efter kärlek

Det kanske låter märkligt men jag skickade nyss de orden i ett sms till kärleken.

Han som är min kärlek men inte precis strösslar med just kärlek.

Vi ses ju så sällan, är så upptagna på varsitt håll hela tiden, båda två, inte bara han.

"Vi har ju hela livet framför oss" säger han men jag känner inte så, jag känner att livet är här och nu och att man inte alls vet om man har så mycket kvar av det där livet som vi går och väntar på.

Vi bor i olika städer, har barn, jag på heltid, han på nästan heltid eller all den tid när han inte är ute och reser med jobbet ungefär.

Vet inte om jag orkar med det här.
Längtar så otroligt mycket efter kärlek, mer kärlek, närhet och värme lite oftare än en gång i veckan.
Ja kanske ska man vara nöjd med det man har, jag har i allafall kärlek nån gång i bland, inte alla som har det.
Men jag är inte nöjd, det har jag väl aldrig varit med nånting om jag ska vara ärlig.

Mitt öde förmodligen.

tisdag 9 november 2010

9 november

Ett datum att minnas.

Blev påmind idag om att den 9 november både var den dagen när Berlinmuren föll OCH datumet för Kristallnatten.

För min personliga del så var det ett livsavgörande datum och den dagen då jag gjorde något jag aldrig trott mig vara kapabel till. Den dagen då jag ringde till min älskades officiella flickvän och avslöjade allt.
En händelse som man antingen kan välja att minnas som att muren föll eller som någon slags kristallnatt.

Funderar på hur hon minns den här dagen.

tisdag 26 oktober 2010

Snål eller ekonomisk ?

Efter att ha (tröst-)shoppat loss här i Barcelona idag så tänkte jag slappa en stund på hotellets fina takterass med ett glas kallt vitt vin.
Baren däruppe var stängd så jag åkte ner till lobbybaren, ingen var där, jag kollade menyn och såg att ett glas vin skulle kosta fem euro. Och då skulle jag alltså få bära det själv en bra bit (inte för att det är jobbigt utan för att ursäkta vad jag gjorde istället).

Jag smet snabbt ut och gick över gatan, in på lilla snabbköpet (typ hål i väggen) och helt märkligt finns det en iskall flaska vitt vin i kylen av precis den druvan jag gillar för 4.30 euro.
Upp på rummet och hällde upp ett glas åt mig och ställde in flaskan i minibaren.

Så är det snålt eller ekonomiskt ?

måndag 25 oktober 2010

Håller masken på facebook

Men sanningen är att jag ligger på mitt flashiga hotellrum och bara gråter.

Gråter över ett liv som det aldrig blir ordning på eller snarare en son som det aldrig blir ordning på.

Kaoset är totalt på hemmaplan, nyblivna lägenhetsgrannarna klagar och de har ju skäl till det.
Min son kan inte bo i en lägenhet, jag vet inte var han ska bo överhuvudtaget, jag vet inte hur hans liv ska bli.

Just nu tror jag inte jag orkar mer, jag har orkat så länge, kämpat så dj-a hårt men nu när han snart är sjutton och jag inbillade mig att vi kommit nånstans så vänder allt tillbaka.

Problemen är så stora, de bara växer, kan inte ens skriva om det.

Senaste är att han kastat ner sina skitiga kalsonger på grannens altan, rakt under hans fönster, dvs ingen behöver tvivla på var de kommer ifrån.
Han blånekar och hans syster är helt galen, jag med, men jag är i Barcelona och försöker ha lite skön semester några dagar vilket inte alls går eftersom jag försöker styra upp kaoset hemma.

Det kan möjligtvis låta lite smålustigt men anledningen att han kastar ut dem är ju att de är så skitiga att de inte ens kan läggas i smutstvätten, jag tror inte att grannen kommer att tycka att det är lustigt att plocka upp dem.

En annan granne har just ringt på och sagt att han och hans fru inte kan sova sen vi flyttade in.

Jag är inte förvånad, jag har bara väntat på det här, hoppats att huset varit så välisolerat att inget hörts till andra lägenheter men så var det alltså inte, de var bara inte så snabba att klaga.

Heterovänligt

Första gången jag bott på ett hotell där det ligger kondomer bredvid tvålarna och schampot.

Jojo så sägs det vara Barcelonas bästa gayhotell...jag måste ju fått nåt gravt tankefel när jag bokade in mig här.

Liksom totalt garanterat raggfritt i baren...:-)

Det hade det ju säkert varit ändå men då hade jag varit omgiven av en massa par på minisemester och det vill jag verkligen inte, orkar inte med dom bara, tråkiga gamla strävsamma par som inte pratar eller när de pratar så är det helt outhärdligt för de liksom tänker högt, ihop. Hade ett sånt par bredvid mig på flyget ner och efter ett tag hade jag lust att skrika högt men det behövde jag inte för det gjorde bebisen bakom mig så dj-a bra så.

Nejdå, jag visste absolut vad jag gjorde, det är trevligt och lite annorlunda men jag gillar det mycket.

Mitt hotell är "heterovänligt", ja det står så överallt och jag tycker det är lite rart faktiskt.

torsdag 21 oktober 2010

Man slutar aldrig sakna

Tänker plötsligt på att pappa aldrig kommer att få se mitt nya hem.

Det är så irrationellt, han har varit död i över 10 år nu.

Tårarna rinner, jag saknar honom, vill att han ska sitta här hos mig och prata lite.

Vill att han ska se hur fint jag fått det.

Vill att han ska vara stolt över sina barnbarn som har blivit så fina människor.

Vill att han finns kvar här hos mig.

onsdag 20 oktober 2010

New York vänninan

skriver "har du bokat biljett nu då så vi kan ses och gå ut på lite skoj".

Ja men herregud jag bokar direkt !!

Har ju redan bokat biljetterna till Aretha Franklin i Radio City Music Hall, japp, mina konsertbokningar gick fullständigt överstyr för ett par veckor sen så nu är det som sagt bara att boka flyg och hotell.

NY väninnan är inte med i NY fruar på TV men hon skulle definitivt platsa om man säger så, men hon är inget våp, nej hon är en sån där som faktiskt har ett eget liv, en egen karriär plus att hon är helt underbart naturlig och skitrolig, trots att hon är fd fotomodell.
Men ni fattar ju var hon hänger liksom, "gå ut och ha lite skoj" med henne är samma sak som att få andas samma luft som jetsetfolk i NY och det kan ju vara lite kul som reseminne betraktat.

onsdag 13 oktober 2010

Det blåser

Jesus vad det blåser på jobbet just nu.

Resten får ni höra på radion i morgon.

Stavas typ SKANDAL !!!

Men jag är ju så in i norden ren som snö.

Jo det är verkligen sant, jag har drivit en moralisk linje allt sedan jag började och just nu känns det fantastiskt skönt att inte ha några skelett i garderoben.

torsdag 7 oktober 2010

Karl Ove Knausgård

Men åh ni fattar inte hur vacker den mannen är.

Och jag som älskar att läsa biografier !

Can´t wait liksom.

Seriöst så var jag väldigt nära honom ikväll, lyssnade, tittade och ja tittade lite till.

Herregud vilken man !

fredag 1 oktober 2010

Nån ändrar sin status på facebook och jag känner mig lite förvirrad

För drygt ett år sen flirtade han ganska öppet med mig på facebook, chattade ofta när jag var online, föreslog lunch och så.
Han är en gammal affärsbekant kan man väl säga, vi har aldrig någonsin ens tagit en öl ihop, lunch några gånger men bara jobbmässigt.
Vi har alltid connectat men jag har aldrig sett något annat än en bra jobbrelation.
När vi chattade lite så förstod jag att han sett mig lite annorlunda och det kändes rätt så bra.

Sen plötsligt ändrade han sin status från singel till "det är komplicerat".

Och nån månad senare ändrades ju mitt hela liv också så jag har inte tänkt så mycket på honom mer.

För några dagar sen mailade han mig på jobbet och föreslog en jobblunch och alldeles nyss ändrade han sin status på facebook till singel.

På nåt vis tror jag att det hänger ihop och jag vet inte riktigt vad jag känner inför det hela.

Aretha i New York

Yes box alright !

Bokade just biljetter till Aretha Franklin på Radio City Music Hall i New York.

Mailet dök upp i rätt ögonblick, jag har gått omkring ett tag och tänkt att det är lite halvtrist att inte ha någon resa bokad men samtidigt har jag inte känt nåt sug efter nån särskild plats.

Men nu.

Nu ska jag åka till New York.

Med vem vet jag faktiskt inte, kanske åker jag själv, kanske åker någon med, kanske någon helt annan.
Har inte behov av sällskap hela tiden och har dessutom en väldigt bra vän som bor där.

torsdag 23 september 2010

Tvärnit och helomvändning

Ja eller hur ska man beskriva att vi gick från att jag var totalt less och funderade på att byta ut min hockeyman mot en statsvetarman (hahaha bara det att statsvetarmannen inte visste om det) till att jag i morgon ska flyga ner till Skåne och träffa hans föräldrar.

Herregud arma svaga ynkliga människa !

Nej så är det ju inte, jag är kanske svag men också väldigt förälskad i honom och kanske att jag sakta men säkert lär mig att allt inte händer exakt som jag vill ha det och att alla andra inte uppför sig exakt som jag.

Insikt.

Yes och i morgon Skåne (sd-land, ja jag vet men just den här kommunen låg lågt när det gäller det så det ska nog gå bra...:-))

Hurra hurra för mig för idag är det min födelseda´

Jo så är det och för första gången i hela mitt liv (och det är inte försumbart...:-) så blev jag inte gratulerad på morgonen.

Kändes lite konstigt men det var ju självvalt eftersom jag sov i min lilla lgh i Stockholm helt själv.

Vi var ute med jobbet igår så det fick helt enkelt bli så.

måndag 20 september 2010

Självrannsakan ?

Vems fel är det att SD kom in i riksdagen ?

Alla ropar SKAM.

Skäms alla sd-röstare, jomen tror ni verkligen att de skäms, tror ni det ?

Jag tror snarare att de bara känner sig ännu mer säkra på sitt val och ännu mer frustrerade över detta etablissemang som bara skriker "vargen kommer".

Kanske att vargen kommit men sluta prata om skam, börja istället prata om självkritik.

För det finns ju ett skäl till att SD hittat sina väljare.

söndag 19 september 2010

Peter Esaiasson

Just my type of man...

Japp så är det, tycker han är både snygg och intellektuell.

Men så har jag alltid varit svag för statsvetare, det är liksom så himla sexigt med män som har koll på den politiska analysen.

Jodå jag har läst statskunskap och jodå det fanns en del intressanta män där.

Så om jag nu konstaterat det, vad ska jag med en fd hockeyspelare till då ?

Saknar

den intellektuella diskussionen, analysen, reflexionen.

Men jag har aldrig haft pojkvänner eller män som levt upp till det.

Jag har alltid valt de som på något vis varit mindre än jag, som om jag inte vågat satsa högre eller så har jag blivit trött på för mycket diskuterande och bara velat ha en snygg kille...:-)

Nej snarare har jag valt de som ytligt tilltalat mig, de som jag skrattat ihop med, som gillar sport och musik ungefär.

Jag valde inte han som läste Tranströmer eller han som brann för klassisk musik, jag valde heller inte han som skrev poesi eller målade tavlor, jag vågade heller inte välja han som var en ung briljant professor. Jag vågade inte, det är sanningen, för jag trodde att han en dag skulle upptäcka att jag inte höll måttet på den intellektuella arenan.

Så mycket lättare att välja den som brinner för sport i olika former (men aldrig golf dock), den som gillar resor och musik och har tillräckligt mycket integritet.

Men just nu ikväll så saknar jag sällskap av någon som faktiskt på ett djupare plan kan diskutera valet.

Jag har visserligen inget sällskap alls ikväll men det erbjudna var liksom ointressant.

Dottern sms:ar att jag är välkommen till statsvetarvalvakan men givetvis tackar jag nej eftersom jag inte tror att jag ska kunna hålla måttet där heller.

Längtar efter utmaning men backar när den dyker upp.

Loser.

Valvaka hos statsvetarfamiljen

Dottern är på valvaka hos "Familjen statsvetare" och jag är faktiskt lite avundsjuk på det.
Hade gärna suttit där och deltagit i den intellektuella diskussionen och analysen av valet.

Jo minsann hennes svärfar är en välkänd professor i Statskunskap och hennes svärmor var väl nästan professor, åtminstone adjungerad sådan tror jag.

Själv fick jag en inbjudan till den mer folkliga valvakan som moderaterna håller här i stan, never sa jag, jag behåller för mig själv vem jag röstar på och skulle aldrig drömma om att visa upp mig på deras valvaka.

Jag bad dottern sms:a mig lite intelligenta kommentarer men har hittills inte hört något så jag får väl nöja mig med tv och alla statsvetare som kommenterar där istället.

lördag 18 september 2010

Har en biljett över

Så skrev jag nyss på Blocket.

Har en biljett över till...

Hela mitt liv kunde jag lika gärna skriva.

Varför annonserar jag inte efter en ny pojkvän istället för att sälja delar av mitt liv på Blocket så fort han kommer på att nåt annat kommer emellan.

Först hade han glömt och kunde inte, sen ändrade han sig när jag blev ledsen men nu känns det inget roligt alls att gå med någon som liksom "ställer upp". Men jag behöver inte någon som ställer upp jag behöver någon som vill !!

Så nu tänker jag gå själv istället, och när det känns bättre så får man nog fundera över vad man håller fast vid.

tisdag 14 september 2010

Förr kunde jag skriva vad som helst

Numera cencurerar jag mig själv för att jag träffar fler och fler människor irl som vet vem jag är.

Jag tror inte så många läser här men blotta tanken på det får mig att hålla tillbaka och inte längre skriva ner mina tankar och det är ju lite synd.

Så förr hade jag antagligen skrivit ett inlägg om att jag precis tackat nej till en dejt med en gammal älskare i morgon kväll med ett långt sms där jag förklarade att jag faktiskt tänkte vara rädd om min relation och inte äventyra den på något sätt.

Och nu överväger jag att ändra mig eftersom han som jag så fint tar hänsyn till, obviously inte riktigt tar samma hänsyn till mig. Nåja han är bara på jobbmiddag och har inte hört av sig på flera timmar. Så om han missar att skicka ett godnattsms så tänker jag nog om i morgon.

Och ja jag vet att jag är dj-igt omogen och så.

måndag 13 september 2010

Yrkesfok eller tjänstefolk

Ja så är det ju.

Rot-avdrag kan du använda när du anlitar yrkesfolk och Rut-avdraget kan du använda när du anlitar tjänstefolk.

Jojo, så pratas det, rut är för sånt som vi borde klara själva, det andra krävs det ju minsann yrkeskunnigt fok för.

Minsann.

Så när jag anlitade snickare för att montera alla mina IKEA-garderober och kunde utnyttja rot-avdraget så var det alltså inget jag kunde klara själv.

Undrar vad Kamprad skulle säga om det ?

Eller målaren som tapetserat så fint här hemma, men det anses väl inte så svårt egentligen ?
Borde vi väl klara själva, borde väl inte subventioneras med skattemedel, ÄVEN om det genererar arbete.

För det är ju här nånstans som många enligt min mening helt sladdar fel.

Det är liksom nån slags definition av riktigt arbete och sånt som vi som sagt borde klara själva.

Jag kan ärligt talat göra det mesta själv men då får jag ju för fan ta tjänstledigt ett par månader eller jovisst betala vad det kostar.

Ja jag köper det resonemanget om vi slutar göra skillnad på ROT och RUT.

"Jag älskar dig inte"

Det är alltså titeln på Christinas bok som jag precis nyss läst ut.

Den var stark, intensiv, stundtals smärtsam men jag läste den ändå ganska lätt om hjärtat, kanske för att jag känner henne och inte kan låta bli att se paralleller i liv och tänka att, jo det är hårt men sen blir det bra.

Det är mycket igenkänning, på väldigt många olika plan.

Jag skulle vilja citera några rader här som berörde mig mer än något annat, eller kanske snarare talade till mig men jag vet inte om det är så lämpligt, det är i slutet av boken och kanske ska jag vänta ett tag.

Den talar till mig, den ropar saker, den ger mig mycket att reflektera över även om jag just nu är mitt i en relation.

Eller kanske just därför.

Jag vet bara att jag vill säga att jag tycker att ni ska läsa den för den är så oerhört välskriven och har ett språk som är fantastiskt levande och på Christinas releaseparty sa förläggaren som tog in hennes bok att "Christina är vår nästa stora författare".

Smaka på den.

söndag 5 september 2010

Nytt liv

Egentligen har jag bara flyttat men det är så otroligt mycket mer än en ny adress.

Det är verkligen ett nytt liv.

Tidigare har jag bott i ett stort hus i två plan där vi för längesen liksom tappat kontakten och skickar sms istället för att gå uppför eller nedför trappan för att prata.

Nu är vi nära varann, vi pratar, byter några ord helt lättsamt.

Sonen springer ner till affären och handlar lite. Så himla enkelt.

Vi behöver inte storhandla, vi har en stor affär ca 200 meter bort, vi har allt inom 2-3 minuters gångavstånd.

Jag tvättar i tvättstugan, kommer upp med en kasse till sonen och en kasse till dottern, in i deras rum och så var det klart.
Förut i den stora supereffektiva tvättstugan stod jag med ett tvättberg jämt och tjatade på att de skulle ta hand om sina egna kläder vilket ju inte hände.

Allt är nära och enkelt, jag gillar den här lilla ytan, längtar inte efter mer förvaring, längtar efter färre saker, vill inte ha mer än vad som ryms här, känns så skönt att återta kontrollen över våra tillhörigheter.

Och inget mera läsa av fjärrvärme eller vatten eller...ja alltid var det nåt, och inget mer skotta snö eller klippa gräs eller rensa ogräs eller fönster som inte går att öppna eller fasader som måste målas, panel som måste bytas...klart det är ett nytt liv.

Mitt nya liv.

fredag 27 augusti 2010

Sista kvällen, sista natten

Har suttit i soffan och tittat på himlen och grönskan utanför.
Har alltid tyckt om att sitta just där och nu är det sista gången.

Flyttar efter att ha bott här i 12 år, det är en lång tid.

Min dotter har haft hela sin skolgång här, för henne och för lillebror är det här hemma.

Nu lämnar vi "hemma" för något annat.

Men nu är det sista allting och det är tungt.

söndag 22 augusti 2010

Jag är en jobbig människa att leva med

Och det var ju inte precis nåt nytt.

Men de jag levt med har inte lämnat mig faktiskt, jag har varit den som lämnat dem jag bott med.

Jag har förstås blivit lämnad av andra, vem har inte det ?

Nu har kärleken och jag pratat länge, han sa att han blev sur för det jag gjorde och jag berättade inte att jag trodde allt var över, jag är så dj-a dramatisk hela tiden, tror att det hela tiden är svart eller vitt, av eller på.

Han var bara lite sur ett tag sen gick det över och här gick jag och sörjde hela dj-a relationen.

Japp jag är en jobbig människa att leva med, framförallt för mig själv...

lördag 21 augusti 2010

Han tänker inte prata med mig mer

Betyder det att vi är "over and out", jag vet inte eller hur ska vi kunna ha en relation om han inte tänker prata med mig mer.

Eller menar han för alltid, i evighet ?

Jag sörjer och jag har ordnat till det här alldeles själv.

Men samtidigt funderar jag om jag är så livrädd för att det ska ta slut att jag helt tappat förmågan att se saker för vad de är.

Är jag så skräckslagen inför separation att jag helt saknar förmåga att se hur den här relationen egentligen är ?

Förvirring on a higher level minst sagt.

Hypertänkande

Ja det var vad en läsare kallade mitt beteende för ett tag sen.

Alltså hur jag låter en liten händelse liksom leva sitt eget liv och fara iväg i min egen fantasi.

Jag hade en totalt utflippad kväll där jag i min egen fantasivärld bestämde mig för att han är en lögnare som inte är värd att lägga någon energi på.

Och allt var i min fantasi inser jag idag, efter att jag skickat minst fem stycken förfärliga sms som han inte svarade på vilket gjorde att de blev värre och värre under kvällen.

Jag håller på att hypertänka sönder min relation.

fredag 20 augusti 2010

Tror tyvärr att jag snart är singel igen

Nej jag tror inte att han tänker dumpa mig men jag tror att jag har fått nog.

Tvära kast ?

Ja för er men inte för mig, jag skriver inte om allt här. Kanske för att jag känner för många irl som läser och för att det finns för många som skulle säga nåt i stil med "vad var det jag sa".

Jag orkar inte leva i en relation som får mig att må dåligt ca 75 % procent av tiden.

Sorgligt nog är det så det är.

Orkar just nu inte gå in på varför jag mår dåligt.
Det räcker som det är just nu.

fredag 13 augusti 2010

Duktigheten

Hemliga morsan skriver ett inlägg om att "reclaim duktigheten".
Jag kom precis och tänka på det inlägget när jag nyss insåg att jag på min lunchpaus hade en ljudbok i öronen samtidigt som jag läste Dagens Industri OCH bloggar på nätet, allt samtidigt.

Mitt problem har alltid varit att jag strävat efter för mycket duktighet, det är inte så att jag medvetet tänker att "nu ska jag vara duktig och göra allt det här på samma gång" nej det är bara någon slags självklar drivkraft hela tiden som viskar i mitt öra "jobbajobbajobbafortsättfortsättsittintenersittintener".

Men Hemliga morsans inlägg handlar mer om att tillåta sig att vara stolt för att man trots allt är den där duktiga flickan och jag förstår inte riktigt det eftersom jag aldrig upplevt det där med att tona ner duktigheten, att det inte skulle vara helt ok att vara just duktig.
Kanske beror det på att jag är några år äldre, kanske är/var min generation den sista där man SKULLE vara duktig, allt annat betraktas som lättja.

Hela mitt vuxna liv, alla hundratals timmar på terapisoffan har liksom handlat om att just "tona ner duktigheten" att inte låta den vara drivkraften i mitt liv.

Inser med ljudbok, DI och nätet snurrande i huvudet samtidigt att jag inte kommit särskilt långt i den kampen.

torsdag 12 augusti 2010

Prippsblågänget på min facebook

Av en händelse la jag till en "vän", en kille jag känner genom jobbet sådär lite lagom ytligt.
Och herregud vilket dj-a "Prippsblåliv" han lever.

Han bor vid Nytorget, umgås mest med kända skådespelare och annat lite halvkänt folk, de kommenterar hela tiden hos varandra, de umgås ute på krogen året runt, de firar midsommar på skärgårdsö i stor gemenskap, de åker på en otroligt massa läckra semesterresor, deras barn tycks vara vänner och allt är en sån dj-a stor gemenskap att jag undrar om det är en sån där blogg som bara är upptakten till en bok. Ja men ni vet, de där bloggarna som sen visade sig vara helt fabricerade och resulterade i en bok.

Jag vågar inte skriva en enda kommentar hos honom, känner mig som en stalker som inte har där att göra.

Och ja jag är avundsjuk, jag vill också leva så där, nej inte med kändisar det är inte The thing för mig men med en massa trevliga vänner att umgås med när andan faller på.

fredag 23 juli 2010

Inte alls så enkelt som det kanske verkar

Herregud, läser mina senaste inlägg och inser att de inte alls speglar hur jag känner och lever.

Nästan varje dag ringer jag bästa kompisen och ältar eländet sådär en timme eller så.

Sen skriver jag något litet löjligt lyckligt inlägg här.

Men varför ?

Senast idag, på förmiddagen så vågade jag inte ens ringa honom eftersom jag var så övertygad om att han skulle göra slut på telefon.

Frågan är väl om det är jag eller han som är helt slut i huvudet.

Troligtvis jag.

För två timmar efter det att jag var helt övertygad om att vi var "over and out" så bokar vi in en ny resa till vårt paradis i Grekland.

Ja, jag HAR problem, ja jag VET det.

Vi ska åka tillbaka

Ja vi ska åka tillbaka till vårt paradis.

Om några veckor är vi där igen, och åker runt på moped och letar efter hus...

onsdag 21 juli 2010

Vit lycka

Allt blir vitt just nu.

Väljer tapeter till nya lägenheten och plötsligt finns allt jag vill ha i en kollektion som heter Eco White.

Tittar på ny bil (finare än jag nånsin haft) och färgen jag vill ha heter Pearl White.

Och jag har vita kläder på sommaren, så mycket jag bara kan, jag älskar det vita och känner att det andas hopp, lätthet och tillförsikt.

Vill ha ännu fler vita somriga klänningar, tunt skirt tyg som fladdrar och inte klistrar sig kring kroppen.

fredag 16 juli 2010

Ett inlägg som väckte många tankar hos mig

Ibland blir man road eller förbannad och ibland blir man berörd, det är väl så det är med bloggarna man läser.

Coola morsan skriver ett inlägg som ger mig mycket att fundera över, jag läser det om och om igen och tänker att ingen har en sån exakt iakttagelseförmåga, en sån frihet från konventioner och en sån förmåga att se det vi alla egentligen ser men inte kan formulera.

Några rader som fastnar är när hon skriver om att inte vilja ha någon i sitt liv som dissar det hon tycker om.

Jag funderar länge över skillnaden mellan det och det klämkäcka "man behöver inte tycka lika om allt" nej det behöver man inte men man orkar i längden inte heller med någon som just dissar det man tycker om.

Ingen mår bra av att bli ifrågasatt hela tiden, dissad eller skojad med, det spelar ingen roll, det skaver och ger inga riktigt bra känslor.

Så jag funderar en sväng över mitt eget liv och mina egna val.

Fan vad livet är svårt.

måndag 12 juli 2010

Här vill jag bo


Jag har alltid trott att jag ska bo i Italien när jag blir stor eller gammal eller vad man nu säger.
Men hit ska jag.
Skiathos, denna underbara ö i Grekland.

lördag 19 juni 2010

Jag vill också gifta mig....

Åh så lättrörd jag är.

Sitter här själv och tittar på bröllopet, så fort jag ser brudparets lyckliga och kärleksfulla ögonkast mot varann så rinner tårarna.

Jag är så fånigt romantisk och jag vet att det är ett stort problem i min vardag, vill att allt ska vara så himla nyförälskat jämt, det ska inte vara nåt gnissel utan vi ska leva lyckliga ever and ever.

Men jag vill verkligen gifta mig och be mig inte förklara varför.

Det bara är så.

lördag 12 juni 2010

Saker faller på plats

Typ tvåhundra sms eller nåt sånt och vi börjar så sakta hitta nån slags fungerande ton.

Vi pratar sommar, planer, barn, åtaganden, drömmar, gammalt skit dyker upp och vi tappar taget ett tag, jag misströstar, börjar fundera på att lämna alltihop, orkar liksom inte en gång till.

Men så sträcker han ut handen och jag känner hur det hugger till, gråter en stund, egentligen inte över honom men över livet som skadat mig så mycket, över alla män som krossat mig, som kritiserat och förminskat mig till dess jag tvivlade så på mig själv och mitt värde.

Och jag känner att jag vill, ja jag vill älska honom, jag vill ha honom i mitt liv även om det sannerligen inte är någon enkel resa.

Jag känner sån ömhet inför hans livsval, så djup respekt för vad han gör, hur han väljer, för vad som är viktigt för honom.

Och jag älskar att ligga i hans famn eller på hans arm och känna styrkan och varsamheten.

Men som sagt, sommaren flyter inte på riktigt så alldeles nyss bokade jag en resa för sonen och mig till samma underbara plats som vi var på förra året, Kumköy Resort i Side Turkiet.

Det känns faktiskt alldeles kanonbra.

tisdag 8 juni 2010

Allt man liksom ska klara av

Så mycket man ska klara av.

Sen då.

Ska man leva sen.

måndag 7 juni 2010

The honeymoontable

Japp det har jag bokat åt oss på Skiathos i juli.

Herregud vilken väg vi har vandrat han och jag.

Men nu åker vi till Grekland i sommar och nej vi ska inte på honeymoon men vi ska ha det så himla mysigt man bara kan ha.

Var på Skiathos för några år sen med exet och såg den här restaurangen men kände mig inte ett dugg romantisk just då så vi gick aldrig dit.

Nu känner jag att det är helt rätt.

lördag 5 juni 2010

Studenten avklarad

Glatt och lyckligt.

Massor av trevliga besökare och glada skratt, kändes som om jag var inbäddad i kärlek faktiskt.

Allt var soligt, roligt och alldeles härligt.

måndag 31 maj 2010

Min mormor fick 13 barn

...och sen dog hon.

Jag har tänkt så mycket på hennes öde, för ett öde var det.

Hon födde 13 barn och dog när det yngsta var 3 år.

Hon slet fruktansvärt hårt, gick som mjölkpiga på bondgårdar, hennes man, min morfar var alkoholiserad och ändå överlevde han henne med 25 år.

Har alltid tänkt på min mormor som en mycket olycklig kvinna, det är ju inte säkert att hon var olycklig men något lätt liv hade hon ju aldrig.

Funderar på om hon var lycklig över alla barn hon fick eller var det bara en olycka och ett resultat av att hennes man inte kunde hålla sig borta ?

lördag 29 maj 2010

Mitt dubbelliv

Är givetvis ett i-landsproblem och något som de flesta bara kan drömma om eller förmodligen är helt ointresserade av.

Nu syftar jag alltså på mina två hem eller det ena är mitt hem och det andra är en övernattningslägenhet där jag bor mer och mer för att jag tycker det är så himla skönt att slippa tjafsa med tonåringar som håller mig vaken halva nätterna.

För att underlätta det dubbla boendet så försöker jag skaffa mig dubbelt av sånt man inte klarar sig utan och herregud vad mycket saker det är då.

Jag köper ibland dubbelt av vissa klädesplagg, t ex förra veckan köpte jag ett par till av mina svarta smala långbyxor, de där som går ihop med nästan alla kavajer och koftor jag har, alltså användbara precis jämt.
Så satte jag på mig dem i fredagsmorse så nu hänger alltså båda byxorna här istället.

Jamen skitsmart.

Ni fattar, det där dubbla funkar ju inte för jag glömmer bort och det kräver ändå sjukt mycket planering.

Nu har jag just upptäckt att hörlurarna till ipoden OCH cd-spelaren för ljudböcker ligger kvar därborta och jag kan nästan inte fungera på hemmaplan utan en ljudbok i öronen.

Så jag får väl helt enkelt åka och köpa ett par för det är ju ytterligare något nödvändigt att ha dubbelt av....

Den där gamla klyschan "har man inte problem så skaffar man sig" är ju väldigt sann.

onsdag 26 maj 2010

Klädproblem

Ja herregud det är ett i-landsproblem men likväl ett problem för mig.

Jag shoppar och shoppar, ja jag har verkligen hur mycket kläder som helst.

Men jag letar efter snygga byxor och kommer ständigt ut med en ny kofta eller en snygg topp/blus.

Det är så svårt att få ihop det, byxa+kofta, ja men så har jag inga skor som passar.
Köper liksom kläder för en kväll på stan, jaha och hur ofta är det så ?

Köper vardagsskor men inga vardagsbyxor, ja ni ser ju, det går inte ihop alls.

Hur gör ni ?

måndag 24 maj 2010

Studentskylten

Hämtade ut den idag och jag blev helt överrumplad av min egen reaktion.

När jag fick se min lilla solstråle ungefär 1½ år med skratt i hela ansiktet mot den blågula bakgrunden så hände något inom mig.

En fördämning brast eller nåt, jag bara grät, av rörelse, stolthet, glädje, sorg, ja liksom allt på en gång.

Jag gick fort fort ut till bilen, fick ett stort jack i läppen där jag bet förtvivlat för att inte totalt bryta ihop i stora shoppingcentrumet.

När jag satt mig i bilen så storgrät jag i säkert tio minuter.

Så hur kommer det bli på själva dagen ?

Kanske ska köpa ett sånt där studentförkläde, till mig själv alltså.

söndag 23 maj 2010

Studentpresent

Har grubblat länge.

Hon är lite svår på presentsidan.

Dels har hon jobbat extra i flera år, sparat mycket pengar, har råd att köpa saker till sig själv och dels gillar hon inte smycken (udda, ja jag vet, inte ärvt av mig precis) eller är ett dugg intresserad av några märkessaker.
(T ex så har hon skickat efter studentklänningen på postorder...) och till det kompletterar hon med ett par skor från billighetsaffären Skopunkten (ni vet ta 4 betala för 3).

Dessutom tycker hon att det verkar helt meningslöst att spara på porslin eller glas, "jag får väl köpa det när jag behöver".

"Jag önskar mig upplevelser mamma !"

Först tänkte jag mig en ridresa för oss två, det gjorde vi för flera år sen och det var en underbar upplevelse, den gången på Irland.

Men med hennes jobbschema på den ena sidan och konsertbokningar för min del att kryssa mellan så blev det väldigt knepigt att hitta bra datum så nu har jag bokat en spa-kryssning för oss två till Tallink Spa Hotel, där jag var med ett tjejgäng förra året.

Känns som en jättebra present, vi två i några dagar, hon får lyxa med mammas plånbok, jag får skämma bort och njuta själv också.

Nöjd.

Svartsjuka

Har jag tyvärr alltid lidit av, mer eller mindre.

Jag skulle kunna skylla på hur barnens far, den notoriskt otrogne mannen, totalt raderade ut min självkänsla under flera år men det är inte alls hela sanningen.

Svartsjuk var jag tidigare, möjligtvis tog han ifrån mig tilliten men jag är inte tillräckligt mycket psykolog för att reda ut det där.

Jag vet vad jag känner och jag känner igen den där lömska lilla tanken när den dyker upp, jag vet numera att jag inte ska säga direkt vad jag tänker utan låta det vila en stund, vända och vrida lite innan jag säger något.
För ingen orkar i längden med att bli anklagad och misstänkliggjord, faktiskt vare sig det finns skäl eller inte, givetvis särskilt inte om det inte finns någon grund.

Svartsjuka - självkänsla -osäkerhet - beroende .... finns många ord man kan lägga in i den raden och rent intellektuellt vet jag allt om svartsjukans uppkomst.
Jag vet att den väldigt sällan har något att göra med den andra utan till 99 % ligger hos mig själv.

Alldeles nyss drabbades jag och det var tur att telefonlinjen var lite skrapig så jag kunde skylla på det och avsluta samtalet innan det märktes alltför tydligt.

Han, kärleken, ska åka på en resa en vecka med sina barn och jag tycker det var en jättebra idé, jag som rest hur mycket som helst med mina barn har verkligen uppmuntrat honom att komma iväg nu när han har lite större valfrihet i sitt liv än han haft på många år.
Jag var med och hjälpte honom välja hotell och jag lovar, allt kändes bara superbra, jag var glad för hans skull, absolut inget annat.
Men så ringer han idag och säger att hans brorsa funderar på att hänga med. Hans brorsa som är singel,10 år yngre och en riktig partykille.

DÅ slog svartsjukan till och plötsligt är det inte en resa med barnen utan en partyresa med hans brorsa och jag får hemska bilder av de två vilt festande bland en massa unga lättklädda brunbrända tjejer..... och allt detta är ju bara bilder i mitt eget huvud men jag kan inte värja mig och jag hatar allt, hatar att vara sårbar, hatar att det finns någon som får mig att känna så här.

Sanningar på facebook

I fredagskväll var jag på en riktigt härlig tjejmiddag hemma hos Christina, en vän sedan flera år som jag lärt känna via bloggen.

Och bara som en liten kommentar så är det ju helt fantastiskt när man får nya vänner i vuxen ålder men nu var det inte middagen jag skulle skriva om för det har redan flera andra gjort och jag kan bara instämma hur fint och trevligt allt var.

Så på lördagförmiddag sitter jag vid datorn, läser hos de bloggare som var där och kollar inlägg på facebook.
Då kommer det plötsligt upp ett "tack bästa vännen för att du ordnar så trevligt" som ett inlägg från en av mina vänner i ett särskilt sammanhang till en annan vän i samma gäng.
Jag hajar till lite och läser vidare på deras resp. profiler och där står det saker i stil med "så kul att träffas hela gamla gänget igen" och jag inser att jag inte ens har blivit tillfrågad.

Usch vad tråkigt det kändes och instinktivt ville jag bara ta bort "vännen" som uppenbarligen bjudit det gamla gänget där jag ingick men inte frågat mig.

Men så tänkte jag på fredagkvällen och kände att det inte gjorde så mycket för sanningen är ju att jag INTE hade valt det där gamla gänget om jag hade blivit bjuden så kanske är det så att det är jag som valt bort dem och inte tvärtom.

Men facebook är inte bara solsken och trevligheter utan ibland lite som att komma till skolan/jobbet på måndagen och inse att "alla andra" pratar om nåt som man själv inte var med på.

måndag 17 maj 2010

Love Stockholm

Surfar runt på sajten och vad hittar jag...?

"Samuel Ljungblahd - en av Sveriges största soulartister Samuel Ljungblahd är klar för LOVE Stockholm 2010. Hans senaste album innehåller en mängd influenser, bland annat från artister som Stevie Wonder, Marvin Gaye, Ray Charles och Donny Hathaway. 11 juni Kungsträdgårdsscenen "

Så då vet ni var jag är den 11 juni !!

Vi tycker olika om så mycket

Vet inte om jag orkar med det här igen.

Och tänker man så kanske man inte ska anstränga sig mer.

Eller ?

Vill känna mig fri, vill inte behöva anpassa mig efter någon annan och ändå letar jag kärlek hela tiden.

Nu när jag hittat den så är jag ändå inte nöjd.

Aldrig nöjd.

Jag vill inte ha någon annan, det är inte det men jag tycker det är så arbetsamt.

Man kan inte komma och gå som man vill.

Det där fria förhållandet är en myt, jag förstår i alla fall inte hur det skulle kunna fungera.

Vi ska inte flytta ihop, vi har inte särskilt mkt ihop alls, vaga semesterplaner, kanske en vecka tillsammans, kanske midsommar men inte mer planerat än så.

Och ändå känner jag mig instängd.

Snärjd när det i själva verket ju var jag som snärjde honom, eller ?

Sen är det ju det där med att vi tycker så olika, jag har bara så svårt att få fatt i vad jag tycker är viktigast.

Hans annorlunda tankar, hans varma leende, hans glada kärleksfulla ögon, hans skratt i telefonen som gör mig glad och lycklig.

Han är impulsiv och jag planerar, den rollen har jag haft många gånger och det brukar sluta med att jag blir den där tråkiga som ropar efter ordning men när jag haft någon som hållt ordning så har jag blivit helt uttråkad.

Jag blir så lätt uttråkad, så ointresserad, trivs oftast bäst med mig själv, en ensamvarg helt enkelt.

Passar inte i en relation men blir ju galen av längtan när jag inte har någon att älska och krama.

Förvirrad ?

Jag ?

Samuel Ljungblad vs Petter 10-0

Berns i helgen.

Först Petter som inte levde upp till förväntningarna från i somras tyvärr, ljudet var för dåligt, man hörde inte texterna och då faller hela konceptet lite.
Dessutom var det så att i stort sett de enda som var över 25 var jag och Coola Morsan och jag blir inte så inspirerad när jag är mer än dubbelt så gammal som alla andra.
Det drar ner lite.

Men så på söndagkvällen kom helgens höjdpunkt.

Samuel Ljungblad (finns en länk till ett youtubeklipp med honom längre ner) !!

Kanonsshow, han sjunger fantastiskt och hade med sig ett band och körsångare som var fenomenalt bra.

Publiken var mer blandad och man fick ett ex av tidningen Dagen när man kom in...:-)

Just det där med tidningen kändes ju lite...udda, men annars var det soulmusik med lite stänk av gospel.

Han kan rekommenderas !!

Just ja, när vi skulle gå så hejar en av vakterna och säger "men hej, är du här i kväll igen, trevligt !"

Det tyckte jag var trevligt att han tyckte.

söndag 9 maj 2010

Studentskiva ikväll

Ikväll har dottern sin egen (nej men klassens) studentskiva.

Hon ska hålla tal, hon är den enda i klassen som ska göra det.

Det är lite typiskt min dotter och ja det är och har nog alltid varit lite typiskt mig också.

Hon är så lik mig och jag är otroligt stolt över henne, ja alltså inte för att hon blivit lik mig utan för att hon är en sån otroligt härlig människa med oceaner av energi till allt.

När hon provhöll sitt tal för mig så rann tårarna hejdlöst, för att det var så rörande och fint men också för att jag blev så gränslöst glad och stolt över den människa hon blivit.

Hon är så stark och så självmedveten men ändå så ödmjuk och empatisk, hon har alltid en stund över för mormor eller för sin pappa (han den numera ganska sjuka pappan).

Åh gumman min, du kommer alltid att klara dig och du kan bli precis vad du vill.

Jag hoppas du väljer det som gör dig lycklig !!

Lady Gaga

var precis så häftig som man kunde förvänta sig.

Makalös show, vilka dansare, ja allt var häftigt, mäktigt och väldigt bra.

Ståplats i Globen är oslagbart bra, även om man kliver in när förbandet spelat klart så kommer man väldigt nära, de släpper helt enkelt inte in så många där.

Så det var nästan så det stänkte svett från scenen så nära kändes det.

Har just nu 8 konserter inbokade, ja det är helt fantastiskt, och det är väl lite så man får göra nu när det där hopplösa askmolnet far omkring och omöjliggör reseplanering.

söndag 2 maj 2010

Petter - konsert - bokat !!

Har just bokat två biljetter till Petters spelning på Berns.

Ja jag vet, jag är för gammal för sånt men nu har jag känt suget i flera veckor, JAG VILL GÅ !!

Bokar två biljetter men vet verkligen inte vem jag ska fråga, åldersgräns 20 år så dottern kan inte gå annars vore hon det självklara valet.

Såg honom på Hultsfred och det var faktiskt en av de bästa spelningarna jag såg därnere.

Hockyekillar går nog inte på hiphop eller vad tror ni ?

Jag tar det största rummet

Planerar för vår flytt till lägenheten.

Jag ska ha det största rummet, det har liksom aldrig varit någon diskussion om det, barnen skulle aldrig ens fundera över något annat.

Funderar över varför det är så olika hur man tänker om det här med rum och familjemedlemmar.

Visst jag skulle kunna klämma in mig i ett litet rum men då skulle inte min dubbelsäng få plats och även när jag var singel så föll det mig aldrig in att jag skulle ha en enkelsäng. Jag är (var) den vuxna kvinnan i familjen och som sådan i störst behov av att ha en säng där man kan sova två.

Ok för ett litet rum om det nu var den enda lösningen men att jag skulle sova i vardagsrummet för att barnen skulle få varsitt rum, DET är det mest otänkbara någonsin.

Var skulle mitt privatliv finnas då ?

Ärligt talat jag får panik när jag tänker på att sova i ett rum som inte är mitt eget, där jag inte kan stänga dörren och signalera att "nu vill jag vara ifred och ni knackar bara på om det är något väldigt viktigt !!"

För att förtydliga för de som läst och ibland uppfattat mig som på gränsen (!) till promiskuös så menar jag inte något vidlyftigt sexliv (det har jag aldrig utövat på hemmaplan när barnen varit där) utan jag vill bara ha det privata rummet, det ostörda, mitt eget.

När barnen var mindre så delade de rum ganska länge och jag tyckte det var underbart, de var trygga tillsammans, jag läste saga för båda två samtidigt, trots att det ena nattvandrade så låg den andra kvar i sin säng på morgonen.
Jag delade också rum med min lillebror när jag var liten och minns inte att det var något problem, snarare ganska mysigt.

Så varför denna hysteri att små barn ska ha egna rum ?

Hos sin pappa har mina barn aldrig någonsin haft ett eget rum, de har inte haft något rum alls, vilket givetvis varit väldigt olyckligt och inte precis gjort att de velat vara hos honom.
Nu har de ett rum där som de delar och är överlyckliga för det.

Ja det är lite olika med det där.

fredag 30 april 2010

Boka och gå och se !!!

Säger bara Samuel Ljungblad, herregud, om ni missar honom så....I have no mercy, too bad for you.

Han sjunger på Berns den 16 maj, jag har precis bokat biljetter annars skulle jag inte våga berätta, men snälla rara, googla lite, lyssna lite och lägger ni er inte ner och bara dör så....ja då har vi väl inte samma musiksmak helt enkelt.

Han är helt fucking dj-a underbar !

Skrev ett inlägg om honom för nåt år sen.

Ska försöka lägga in ett klipp men kommer ju aldrig ihåg hur man gör.


torsdag 29 april 2010

Det går bra nu

"...cashen rullar in..."

Nej inte riktigt så men jag gillar det där uttrycket, kan inte förklara varför.

Men det GÅR verkligen bra, allt lättar nåt otroligt.

Har sålt mitt hus och köpt en lägenhet, är så himla nöjd, ska bo mitt i stan och lämna gården bakom mig.
Ja det är nästan en liten gård jag har fast utan mark, men en himla massa hus är det.

Så nu ska vi minska från sammanlagt ca 250 kvm till 95, jodå det kommer gå alldeles utmärkt, jag ska knappt behålla en enda möbel, våra sängar blir kvar och möjligtvis en gammal fin byrå jag har men resten ska jag slänga eller sälja.

Det ska bli helt underbart att slippa trappan, att inte behöva kommunicera med barnen via facebook eller sms fast vi är i samma hus, helt rubbat om jag får säga det själv men jag har toktröttnat på att springa i trappan eller skrika mig hes.

Ja gud vilka i-landsproblem jag haft, eller hur ?

Lägenheten ligger ca 2 min från Uppsalas nya konserthus (I love it !!) och ca 5 min från stationen, 100 meter bort ligger en fin liten galleria med lyxig matbutik mm.
Inom 200 m finns minst 5 trevliga resturanger och både Friskis och Svettis och SATS ligger på samma gata.

Från balkongen ser jag flera av Uppsalas klassiska byggnader som Carolina (universitetsbiblioteket), Gustavianum och en liten bit av Domkyrkan.

Gud jag är så nöjd med detta, helt lycklig faktiskt !!

onsdag 28 april 2010

Tung dag

Fyra utvecklingssamtal på raken och det sista var det med den medarbetare som inte ska vara kvar längre.

Men eftersom det framkom under de tre första att ingen klarar av att jobba med den personen så kände jag mig bara stärkt och helt övertygad om att det faktiskt var min plikt att se till att den här personen inte längre får arbeta på min avdelning.

Det var givetvis ändå tungt att driva mötet, att leverera sorgliga sanningar är aldrig något nöje men det ingår i mitt jobb, jag har betalt för det och det är bara att gilla läget.

Efteråt fick jag massor av beröm av personalchefen för mitt sätt att hantera situationen och ja, det gick förvånansvärt bra, så bra sånt nu kan gå.

måndag 19 april 2010

Tungt ansvar

För några månader sen gick jag med på att ta emot en medarbetare till min avdelning, "ett omplaceringsfall" som man kallar det.

En människa som inte fungerat i sin tidigare roll, som i flera år varit "fel" och gjort fel på fel tills det bara inte gick längre.

En människa med akademisk examen som nu fick en betydligt mindre kvalificerad tjänst på min avdelning men med bibehållen lön.

Jag fick inte veta hela sanningen av personalavdelningen, det har jag förstått efterhand, mer och mer har kommit fram.

Jag har nu en medarbetare som uppenbarligen har en störning, något är fundamentalt fel helt enkelt och minns att här sitter en mamma till en son med adhd och alls ingen fyrkantig person som inte har förmåga att anpassa sig.

Den här människan gör ingenting rätt, ja kanske max 10 % av tiden, i övrigt tar hon initiativ där inga bör tas, hon ställer de mest märkliga frågor på möten, hon skrattar bort saker som bör tas på allvar, hon är kort sagt en mycket märklig och obegriplig person.

Det hela är djupt sorgligt men när jag i morse kände en intensiv motvilja mot att överhuvudtaget åka in till kontoret för att jag tycker det är så påfrestande att möta henne så insåg jag att det här inte går längre. Det är hon eller jag, dvs om jag låter henne vara kvar så är det jag som får betala priset med min egen mentala hälsa.

På personalavdelningen har man i stort sett sagt att det här är hennes sista chans, det var ju därför jag tog emot henne så nu är alltså ansvaret för att ödelägga en människas framtid mitt och det känns bara så dj-a tungt.

Mest av allt är jag ju vansinnigt arg på personalchefen som jag tycker fört mig bakom ljuset angående förutsättningarna, jag var ju helt ny på företaget och visste ingenting om historiken.

torsdag 15 april 2010

Skaffa minnen

Vet inte om ni känner igen det här.

Alltför ofta när jag gör något så kan jag känna att det är ett sätt att skaffa minnen.

Jag är inte där, jag upplever inte nuet utan jag ser det liksom utifrån och känner mest att det ska gå över, ta slut, vara förbi och att jag har ett minne att spara.

Så sällan jag verkligen upplever, känner att jag är där och då.

I kärleken, i gemenskapen, i skrattet, vänskapen.

Ja där kan jag vara närvarande.

Häromkvällen var jag närvarande på en konsert, då grät jag, tårarna rann bara och jag kände en oerhört stark känsla av att jag inte ville det skulle ta slut.

Det är så sällan jag känner så.

onsdag 7 april 2010

Skyndar mig hem och har absolut inget för det

Sonen har varit i fjällen med min bror och hans familj.
Vi har inte setts på nästan en hel vecka.
Jag ringer från bilen på väg hem på motorvägen och säger att jag snart är hemma.
"Men mamma jag sticker till H nu, kommer hem i morgon"
VA ? Vi har ju inte setts på en vecka. "Jaha vad spelar det för roll" säger min snart 17-åriga son.

Så jag hade kunnat stanna i min lägenhet i stora staden för här hemma fanns inga barn som behövde en mammas närvaro.

Det är blandade känslor inför det här kan jag säga.

Frihet och ensamhet på en och samma gång.

lördag 3 april 2010

Chokladmousse är kärlek

Matlagning är kärlek.

Jag har inte lagat mat åt någon jag älskat på flera år.

Nja nu överdrev jag lite, det har ju hänt då och då, enstaka dejter och javisst även hockeymannen har fått mat här tidigare men nu är det lite annorlunda.

Nu har vi ett förhållande, åtminstone står det så på min facebooksida...:-)

Och jag lagar mat igen, njuter av att smaksätta chokladmoussen med apelsin och cointreau, njuter av att veta att det finns någon som kommer att bli glad, någon som numera ringer minst 5 gånger varje dag bara för att prata, "bara för att höra din röst".

Njuter av lugnet som lagt sig i mitt inre, energin som kan läggas på så mycket annat än att grubbla och fundera över männen i mitt liv.

Nu finns det en och jag grubblar inte längre.

Jag bara gör chokladmousse med kärlek i.

fredag 2 april 2010

Mitt hem utvikt på hemnet

Sen igår ligger mitt hem som en utvikningskatalog på hemnet.

Det är en lite märklig känsla även om det är självvalt.

Det finns sånt jag är stolt över och det finns sånt jag ryser när jag ser nu på bild, sånt som jag velat byta ut i flera år men inte orkat med eller velat lägga pengar på.

Men nu skiner solen och jag måste ut och kratta upp höstlöven så att det inte syns att det bor en väldigt slarvig husägare här, en sån där som man ska akta sig att köpa av för gud vet vad hon missat att göra genom åren.

tisdag 30 mars 2010

Så fruktansvärt trött på min mamma

Så var vi där igen.

JAG har ett förhållande och det har inte HON.


Alltså kan inte min egen mamma vara glad för min skull.

Det är långt ifrån första gången.

Det har hon inte klarat av att vara sen jag var 16 år.

Hon har träffat honom och lyckades sen med konststycket att inte säga ett enda positivt ord.

Så djävla trött och less.

Förändringens tid

Sitter och granskar beskrivningen av mitt hus som nu ska säljas.

Läggs ut lagom till påsk och visning två veckor senare, noggrannt planerat av det kontrollfreak som är jag.

Ser bilderna jag tog förra sommaren, minns det varma trädäcket, minns alla glada fester som varit där, minns det härliga umgänget när barnen var mindre och familjerna kom hit på grillfester.

Men den tiden är över, vänskap har försvunnit och i vissa fall ersatts men inte alltid.

Barnen är snart stora, på väg ut och bort från mig och det här huset.

Det här huset som jag gillat i området som jag aldrig gillat, så särskilt ledsen är jag nu inte alls men nog kommer det att kännas.

Det finns andra platser där jag känt mig mycket mer hemma än här, minns mitt hus i den andra staden där barnen föddes, det var en plats att vila på, ett fantastiskt hus som vi verkligen gjorde till vårat och när allt var klart och vi satt där med två små barn så hade vi börjat hata varann.
Då hjälpte det inte att vi hade ett av de allra vackraste husen i staden, inget materiellt hjälper när hatet börjar gro.

Här har jag aldrig hatat, bara svikit någon, tagit ifrån någon hans livsdröm.
Här i det huset vi flyttade till när vi var sådär vansinnigt förälskade och inte släppte varann en millimeter för långt ifrån.

Saknar den lyckliga tiden men saknar inte tiden som kom sen.

Jag tror det blir väldigt bra för mig att flytta härifrån, att faktiskt slippa alla sorgliga minnen också.

Galenskap

Ser några år tillbaka och ser en fullständig galenskap som drabbade mig.

Hur jag drabbade andra, hur jag drevs av något som idag känns helt obegripligt.

Det var som om min livslust inte visste några som helst gränser, jag överskred alla gränser med besked.

För exakt 5 år sen åt jag fortfarande zoloft (antidepp), kände mig lagom avtrubbad, en slags dov känsla där inget var riktigt roligt men heller inte jättetungt, livslusten fanns inte direkt men lusten att dö hade tackolov också försvunnit.

Sen började jag trappa av så småningom och efter några månader hade jag slutat helt och den där livslusten fullständigt exploderade i kroppen.
Jag kände det som om jag tappat flera år, att jag hade massor att ta igen på nästan ingen tid alls och jag satte igång att turboleva mitt liv på ett fullständigt galet sätt.

Då tyckte jag inte alls att det var galet men nu förstår jag inte hur jag orkade och vad det egentligen var som drev mig framåt i en rasande takt.

Jag längtar inte tillbaka till den där otroligt förbrännande tiden, jag blir matt bara jag tänker på saker jag gjorde då och jag blir ledsen när jag tänker på människor jag sårade och körde över.

Men jag lärde mig säkert något av det och det kanske är gott nog.

måndag 22 mars 2010

Halvåtta hos mig

Är ett underbart program som jag ganska nyligen upptäckt.

Normalt tittar jag aldrig på TV före 21, nu när jag flyttat till min nya lilla lägenhet i Sthlm där jag inte har så mkt möbler än och dåligt med lampor MEN en TV så tittar jag ovanligt mkt och det är rätt så kul.

Ikväll är det en riktig Stureplansmänniska som bjuder på middag.

I´m intrigued.

Men det gjorde jag ju

Skottade snö alltså.

Man har ju liksom inget val.

Skotta eller dö, eller nej men bilen kommer inte ut om man inte skottar så det var bara att gilla läget.

Jag som trodde att jag hade skottat färdigt, for life alltså.

Huset ska säljas och jag tänker inte bo i ett hus igen.

söndag 21 mars 2010

Jag skottar inte mer snö i år !!

Jag blir galen, snön vräker ner utanför mitt fönster, det är redan alldeles vitt på marken.

Vem snackade om att våren var här ?

Jag som t o m planerade att ta av vinterdäcken i veckan, eller snarare så planerade jag att någon annan skulle få ordna det åt mig när jag åker till Spanien på onsdag.

Fokus på onsdag alltså, då lämnar jag den här hopplösa vintern igen och för guds skull, DET MÅSTE VARA VÅR när jag kommer hem i helgen.

Nu ska jag kolla vädret dit jag ska och sluta titta ut genom fönstret.

Ska jobba lite med en utredning om solskydd...hahaha man skrattar ihjäl sig.

Solskydd ?

Nej snöskydd vore lämpligare.

Kalsongmysterium

Alla sonens kalsonger är försvunna.

Jag är helt seriös, hur har det gått till, är det nån som driver med honom eller mig ?

Vi har egen tvättstuga så de kan alltså inte ha försvunnit där.

Jag har ett tydligt minne från Barcelona att jag packade (ja ja det är fortfarande jag som packar åt min 16-åring) sex stycken och det är alltså drygt två veckor sedan.

Minnesbilderna som dyker upp säger att han borde haft minst 15 stycken, jag ser ju lite olika färger och mönster, kommer ihåg kalsongshopping i Turkiet i augusti när han köpte minst 10 st BB.

Slänger han dem när det är smutsiga och vill inte erkänna det eller ?

Nu är snart all tvätt tvättad och inte en enda kalsong har dykt upp, ska man behöva åka och handla akutkalsonger ?

fredag 19 mars 2010

Man tror man gått i mål men nån flyttade plötsligt målsnöret

Har ägnat ca två månader åt att förbereda huset för försäljning.

Nu pratar vi inte lite styling med några nya gardiner och lite blommor.

Nej jag har bytt lite golv, målat lite här och där, ordnat magneter för dörrstängning, köpt en ny spis (begagnad på Blocket men mkt nyare än den gamla s a s) och mycket mer.

Sen avslutade jag alltihop med att just styla, med lampor, sängöverkast, nya kuddar, ljuslyktor, nån liten tavla och så dessa B L O M M O R, och så gick jag runt och tyckte faktiskt att det var väldigt fint här hemma.

Först kom fotografen och han var så snäll, berömde mig och sa att det var så fint, att allt var så ljust och vackert och bilderna skulle bli kanon.

Jag mådde lite bra där en stund.

Och det var väl bra för sen kom den fasansfulla besiktningsmannen och sen gick allt åt helvete.

Lite röta här och lite mögel där och plötsligt tyckte jag att alla dj-a ljus och blommor stod där och pekade finger åt mig.

Deppade en timme eller två men sen tog jag mig samman och ringde lite folk, pratade mest av mig faktiskt och efter det kände jag att ok, det blev inte som jag tänkt men allt kan alltid vara värre och det här är bara lite dj-a mögel, går att åtgärda.

Så på måndag tar jag nya tag, jag gick inte i mål men jag kom inte sist heller, loppet pågår fortfarande men det blev lite längre bara.

Det går det med.

onsdag 17 mars 2010

Ny kvarterskrog

Etersom jag flyttat till nya kvarter så måste jag ju reka lite i mitt nya "hood".

I huset där jag bor finns inte mindre än tre krogar (om man använder begreppet hus och inte fastighet) . Jag behöver inte sätta på mig ytterkläder trots att det är minusgrader, SÅ nära är det.

Och jag minns när Christina flyttade till stan och fick både kvarterskrog och kvartersfik och jag kände att just precis så vill jag också bo.

Nu gör jag det och det är helt fantastiskt. Det här livet har jag längtat efter i 30 år, ja det är sant, det var så här jag ville leva och bo när jag var 20 och det tog alltså 30 år för mig att hitta hem.

Jag har bott i stan men inte i Stockholm och det är det som alltid varit mitt mål.

Nåväl ikväll hittade jag ny liten kvarterskrog, ett glas vin 39:-, som hittat, maten är nog ungefär som om jag lagar den själv i miniköket men lite lagom mysig lokal och det är helt ok.

Dessutom ligger det ytterligare minst tio krogar om jag går fem minuter, en teater på andra sidan gatan, vad kan man mer begära ?

Otroligt nog går det dessutom att hitta parkering på gatorna och om man absolut inte hittar ngn så kan man ställa sig i p-garaget för 60:-/natten, helt överkomligt nångång ibland.

Jag är en lyckligt lottad människa !

tisdag 16 mars 2010

Massor av hopp

Jag skriver om "små glimtar av hopp" och plötsligt är det som en strålkastare tändes.

Sonen sms:ar och frågar om fyra (!) klasskompisar får komma hit och lana i natt (det är skolledigt i morgon).

Tajmingen är extremt dålig eftersom jag ägnat de senaste veckorna åt att snygga till mitt hus. Jag har målat, skruvat, snickrat, plockat undan och slängt två ton prylar, köpt nya lampor, blommor osv och på fredag ska huset både fotas och besiktigas.

Och nu ska fem tonårskillar vara ensamma här en hel natt !!

Jag kan inte vara klok.

söndag 14 mars 2010

Små glimtar av hopp

Vaknar och kommer ihåg att jag är ensam i huset.

Sonen blev hämtad igår kväll av två kompisar för att åka och "lana", vi packade dator och tillbehör i diverse väskor och allt bars eller åkte moppe till kompisen.
Det som värmde så oerhört var att de sa ungefär "bäst vi hämtar honom så han kommer nån gång", det var ett uttryck för att de ville han skulle komma och jag tror att det är en av de första gångerna någonsin jag upplevt det för honom.
Det har nästan alltid känts som om han fått vara med lite på nåder, lite "ok då häng med för att du tjatar...".
Blev varm om hjärtat och lycklig för hans skull, lycklig för att de satt två nästan vuxna killar i mitt kök och pratade med mig i en halvtimme säkert, det har inte heller hänt på evigheter och gud vad jag passade på. Telefonen ringde mitt i och jag bara svarade "jag ringer upp om en stund".
Sonen var glad och virrig och jag var väl också det men morsor är ju ursäktade för mycket så det var nog ingen fara.

Så det blev en ensam kväll framför melodifestival vilket inte gjorde ett dugg, jag pratade med dottern och hennes kompisar på facebook och det var också rätt så kul.

tisdag 9 mars 2010

Ändrad status på facebook

När ändrar man ?

Jättesvår fråga tycker jag som grubblar mer än vad som är hälsosamt.

Men min älskling ligger här hos mig och sover och jag känner att det är vi, vi hör ihop nu.
Så jag ändrar status på facebook och hoppas jag inte behöver ändra snart igen.

lördag 13 februari 2010

Min kompis till Globen !!

Japp min "polare" Andreas Johnson gick till final i Globen.

Nåja, polare och polare men vi har ju suttit/legat bredvid varandra i drygt 8 timmar på planet hem från New York.

Och han är så söt, så rar och gullig så ni anar inte.

Grattis kompis !!

söndag 31 januari 2010

Så meningslöst

det känns att skriva om de pyttesmå problem jag har och haft.

Jag läser nästan bara en blogg just nu och ibland när jag vågar klickar jag på länken till den andra bloggen, den som är så smärtsam att det är som att få ett bländande vitt ljus i ögonen.

Jag tänker inte länka, jag är inte ute efter att någon ska hitta hit, inte alls.

Det är min vän Christina på Tara som skriver om det ofattbara sorgliga som hänt en av hennes allra bästa vänner, familjen med sonen som dog i tågolyckan.
Ibland vågar jag läsa vad hans pappa skriver i sin blogg men inte varje dag och bara när jag har mina egna barn intill mig, sådär att jag kan gå och titta på dem och känna att de finns kvar här.

Jag har träffat pojkens mamma några gånger och det är en av de mest charmiga, söta, rara och allra roligaste kvinnor jag mött och nu ser jag henne framför mig och tänker bara att livet inte är begripligt alls.

fredag 1 januari 2010

Nytt år och gamla år

Man ska summera ju, glömde det.

Det jag minns mest från -00 är förstås att min pappa dog, om några månader är det 10 år och jag saknar honom intensivt mycket fortfarande.

Mina barn växte upp och blev tonåringar, snart flygfärdiga såna.

Jag separerade, bytte jobb och fyllde 50.

Livet är komplett annorlunda idag, jag är annorlunda idag och jag tycker så otroligt mycket mer om den människa jag är idag jämfört med då.

Och första dagen på det nya året kom någon till mig och sa att han älskar mig.

Bra början.