"Du som gick omkring i rosa shorts"

Det där rosa hänger med.

Kan ju ha något lite att göra med att jag klär mig i rosa kläder lite nu och då men ändå.

Har tillbringat tre härliga dygn med hockeymannen som var på kurs och jag följde med för att umgås på den tid som blev över.

Dag 1, solen sken, jag befann mig i pittoreska lilla Tällberg med många timmars nedladdade radioprogram i ipoden som jag längtade efter att lyssna på. På med joggingskor och ut på en två timmar rask promenad runt Tällberg och då blir det några varv eftersom byn inte är så stor.
Sen lite kaffepaus och så ut igen i två timmar till.

På kvällen var vi på kräftskiva och hamnade bredvid ett trevligt par, vi pratar lite och plötsligt utbrister hon "ja men det var ju du som var ute och gick i rosa shorts !!".

Hockeymannen och jag skrattade så vi fick ont i magen över bilden av mig som svävade där över bordet.

Sen förstod jag hur ofattbar stor man är som hockeyspelare i den delen av landet, så stor så att trots att man slutade i just det laget för 20 år sen så kommer folk fortfarande exakt ihåg.
Massa människor kommer fram och ska prata, en del initierat andra mest för att klappa i ryggen.
"Jo men gick inte du till Frölunda sen då...? "
Som sagt för 20 år sen.

Men när artisten som uppträder t o m säger att "ja jag hörde ju att vi har en hockeyspelare i publiken..." tänker jag att detta är inte klokt, det är som om gud själv har stigit ner på jorden tillfälligtvis.

Funderar rätt länge på hur en människa blir som lever i denna uppmärksamhet under lång tid.

Fast jag blev ju som sagt också lite kändis där i byn, nåja rosa shorts, finns väl dem som blivit kända för värre saker än det.