Nej då, inte vad ni tror, inte vad ni hoppas på.
Men jag har haft en trevlig, trivsam läxläsningskväll med min son i ca 2½ timme.
Detta har alltså aldrig någonsin inträffat tidigare.
Jag förstår att det låter konstigt men sonen är speciell, han har adhd och jag skriver inte så mycket om det för att det kanske är som lite för privat framförallt för honom förstås.
Så detta var en milstolpe och jag är så nöjd.
Fick en lång kram och ett innerligt tack av honom.
Tack själv min fina son, tack för att du är en kämpe, tack för att du är den finaste son en mamma kan ha.
tisdag 31 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Grattis! Jag har en oxå som är 24 nu och jobbar och bor själv. Trodde jag aldrig när vi slogs med läxböckerna.
Skicka en kommentar