onsdag 29 oktober 2008

När jag var ung och rätt så dum

För ganska många år sen hade jag en pojkvän som jag inte kände mig riktigt säker på.
Jag hade en stark känsla av att han skulle bedra mig och ju mer jag tänkte på det så kände jag att jag måste skaffa mig nåt slags övertag.

Jag var så säker på att det skulle hända så jag såg till att vara otrogen först.

Ja men ni hör ju, helt korkad var jag.

Jag var otrogen först så att det inte skulle göra så ont om han var det sen.

Sån tur att jag är vuxen och gammal nu då.

9 kommentarer:

Eller Inte sa...

Tror du är lite rosa på insidan också :) Kram!

in cell sa...

va han någonsin otrogen mot dig då?

Maja sa...

Ja, vilken tur... ;)

TrickyTricky sa...

eller inte; nej tyvärr tror jag att jag är svartare än någonsin...

in cell; jag vet ärligt talat inte, förmodligen var det bara mina egna hjärnspöken som ställde till det

maja; ja visst är det...

Anonym sa...

Är du vuxen nu?
45-åringen

Peter Midas sa...

SÅdant ypertänkande är förödande för alla känslor. Det handlar intellektuellt om brist på kommunikation och emotionellt om brist på bekräftelse. Ni kanske var för unga. JAg tänker också ofta på vilka dumheter man gjort i ljuset av hur det blev. I stundens hetta var det kanske ändå bra. Även i vuxen ålder. Kram på dig Tricky, du är så klok!

Mr C sa...

God damn it. Välkommen i klubben ;-)

TrickyTricky sa...

Anonym 45-åring (think I know you)
nej jag är ju inte vuxen än...

heavenonlyknows sa...

Såhär härligt konstruktiv är jag fortfarande, trots att jag är jävligt vuxen. Jag är notoriskt otrogen. Mot dem jag är trött på för att jag är trött på dem. Mot dem jag älskar för att jag är så rädd för kärlek och sårbarhet.