onsdag 29 oktober 2008

När jag var ung och rätt så dum

För ganska många år sen hade jag en pojkvän som jag inte kände mig riktigt säker på.
Jag hade en stark känsla av att han skulle bedra mig och ju mer jag tänkte på det så kände jag att jag måste skaffa mig nåt slags övertag.

Jag var så säker på att det skulle hända så jag såg till att vara otrogen först.

Ja men ni hör ju, helt korkad var jag.

Jag var otrogen först så att det inte skulle göra så ont om han var det sen.

Sån tur att jag är vuxen och gammal nu då.

torsdag 23 oktober 2008

Världens bästa mamma !

Förvånade ?

Brukar vara lite mer av den andra sidan här men idag har jag alltså varit världens bästa.

Har varit på gymnasiemässan i fyra timmar med sonen, pratat med varenda skola som finns, lyssnat, varit trevlig, framförallt har jag haft en ängels tålamod med en son som verkligen inte är helt lätt att hantera.
Som har en egenhet att liksom mumla något till mig och sen bli fruktansvärt arg när jag inte hör vad han säger.

Jag liksom sköt honom framför mig hela tiden, lirkade, lockade och såg till att han själv ställde frågorna.

Efter två timmar höll huvudet på att sprängas men vi fortsatte vårt arbete och betade av alla så att inte sonen sen skulle haka upp sig på just den där enda skolan vi missat.

Min son har en tendens att haka upp sig på detaljer om man säger så.

Jag är så dj-a stolt över mig själv ikväll så nu lovar jag dyrt och heligt att aldrig någonsin hacka på mig själv för att jag är en dålig mamma.

Det är jag inte.

fredag 17 oktober 2008

Blev sjuk igen

Sådär som jag inte varit på flera år.

Helt slut, darrig, spagetti i knäna, svårt att andas, total kraftlöshet.

Åh jag känner så väl igen alltihop, den bedövande tröttheten.

Men jag var klok inser jag, tog timeout, det har inte hänt nångång tidigare, har kämpat på hela tiden men nu tog det slut helt enkelt.

Så nu har jag sovit sådär en 12 timmar per dygn, gått promenader i flera timmar och känner att något hände, jag fick tillbaka lite energi och fick också anledning att fundera över hur mitt liv ser ut och det är ju inte någon vacker syn.

Nej det är fan något helt hysteriskt man skådar om man tittar.

Alldeles för många saker att kämpa på med och ni ska veta att jag inte berättar det allra värsta för er, det säger jag inte för att verka märkvärdig utan för att det skulle göra mig alltför igenkännlig, så jag pratar på om mina lite mindre problem i hopp om att det där stora hotfulla ska lösa sig.

I morgonbitti ska jag först väcka dottern kl 05.45 och sen sonen 08.00, jaha sovmorgon någon ??

Visst kan de väcka sig själva men båda är så oroliga för att försova sig så jag lovade att ställa upp.

söndag 12 oktober 2008

Ett slag för mycket

Tonårsdottern var som en duracellkanin hela kvällen. Hon la sig i precis ALLT, oavbrutet, kom med beskäftiga råd om allt, särskilt när det gällde sonen.
Jag väste om och om igen till henne att tagga ner lite men nej det gjorde hon inte.

Till slut när allt gick fullständigt överstyr och jag försökte få henne att sluta skrika om hur "cp" och allmänt skadad han var så rann det över i huvudet på mig och jag liksom viftade till med utsidan av handen mot hennes arm i nån slags desperat handling för att få henne att sluta skrika om hur onormal och dum han var.

Jag slog henne.

Ja jag gjorde det även om det var en viftning snarare och jag ångrar det djupt, det rann över, jag orkade bara inte längre med hennes gapande och skrikande.

Så nu har hon dokumenterat det röda märket och jag tänker "jaha så gick det, så förlorade jag min dotter som jag älskat mer än något annat".

Jag har ingen ursäkt, det finns ingen ursäkt och nu vet jag faktiskt inte vad jag ska göra.

Försökte säga förlåt till henne, försökte prata men förstås så var jag inte välkommen.

Det brann något i hennes ögon som jag uppfattade som att jag förlorat henne för alltid.

Jag hoppas att det inte är så men samtidigt är det nåt slags tecken på att något brinner i huvudet på mig, något som jag inte riktigt längre orkar med.

Två tonåringar som omväxlande tar all kraft jag har och ingen alls som delar ansvaret med mig.

Det finns ingen pappa längre, det finns ingen alls som hjälper till, det är fan bara jag och jag orkar ju inte.

torsdag 9 oktober 2008

Antiblogg

Lite intressant att notera att somliga bloggar numera liksom utgör en slags antiblogg till en blogg som de uppenbart inte gillar.

Det som en gång började som en intressant och läsvärd blogg tenderar att bli just en antiblogg (ska läsas som i motsatsbegreppet tes och antites för de som begriper).

Visst, vi har olika drivkrafter till varför vi skriver men just det där har jag svårt för, dvs när man så uppenbart provoceras och retar sig på någon och ÄNDÅ fortsätter läsa varenda dugg som skrivs.

Jag gick en (läs 1 ! ) gång in på Blondinbellas blogg och konstaterade att det inte riktigt var min slags läsning, så då struntar jag i den i fortsättningen. Jag skulle aldrig lägga så mkt energi på nåt jag inte gillar.

Nu handlade det inte om Blondinbella alls men jag är inte ute efter att hänga ut någon eller starta någon debatt så jag tänker inte nämna någon vid namn utan bara sådär allmänt konstatera fenomenet.

Men ni får gärna tycka till ändå !

Det är lugnt nu

Jag har inte rusat vidare med mitt tokdejtande utan det var lite bottennapp i söndagskväll när jag var som mest ledsen och sårig.

Jag är medveten om att jag har "hål i själen" som behöver täppas till.

Det har jag vetat om sen minst 11-12 år när jag gick i terapi för andra gången i mitt liv. Den gången handlade väldigt mycket om just det men sen i slutet av den terapin (som pågick ett halvår) träffade jag exet och "blev hel", mådde bra osv.

Första gången jag gick i terapi var för ca 20 år sen, när jag inte kunde få barn och hela min prestationsinriktade tillvaro totalt slog i botten. Den terapin pågick i över ett år.

Sen hade jag en sväng till för en 6-7 år sen när sonen fick sin diagnos.

Ja ni ser ju, det här är ingen kvinna som levt sitt liv med skygglappar, gud så jag vänt ut och in på allt, på mig själv tills jag inte stod ut längre faktiskt.
Jag sa nejtack nu räcker det, jag vill inte prata en sekund till om mig själv längre.

Förstå hur dj-a dåligt jag skulle må idag om jag inte gått alla dessa hundratals timmar i terapi.

Ruskigt skrämmande faktiskt.

Men hålen finns kvar och nu börjar jag fundera på om de kommer att bestå livet ut.

Men lugnt är det och älskad är jag och jag försöker verkligen nöja mig med det just nu.

Och han hade inte en tanke på att välja bort mig.

I morgon har både han och jag tagit semester för att få en hel dag tillsammans.

Det ska bli alldeles underbart faktiskt,
Han kommer hit och vi ska bara leva lite vardagsliv tillsammans.
Han ska pyssla lite hos mig, vi ska kanske handla lite tillsammans och göra sånt som vi aldrig annars gör.

söndag 5 oktober 2008

Dejtingsajten "vinst varje gång"

Låter som nåt slags suverän affärsidé men den finns redan, åtminstone om man är kvinna.

Och där är jag förstås med.

Så nu har jag fiskat upp en ny mr dreamdejt där, ja jag är helt sjuk i huvudet, jag VET.

Så när mr hockeymannen sätter på sin mobil i morgon igen så kan det redan vara försent för den här senaste killen han är faktiskt så bra så han borde inte få finnas men det gör han , jag har redan googlat fram hela hans liv och om jag hade skrivit en lång dj-a lista över precis ALLT jag önskade av en man så hade jag inte ens kommit på allt det han uppfyller.

Var sorgen kommer ut är inte alltid där det gör mest ont

Läser i min egen blogg, går tillbaka lite i tiden, går långt tillbaka i tiden och tänker att den här kvinnan är en stark människa.

Måste påminna mig om hur mycket jag klarat av och det handlar inte särskilt mycket om män som lämnat mig.

Ärligt talat har det hänt en enda gång i mitt liv och just nu inbillar jag mig att det är på väg att hända igen men vet ju inte säkert.

Så att prata om mönster är bara idiotiskt, det finns inget sånt mönster, det finns bara sen ungefär tre år tillbaka nån slags hysteriskt korkat beteende som jag själv inser är destruktivt även om jag försöker beskriva mina dejter här på ett raljerande och lustigt sätt.

Jag har träffat massor av män de senaste tre åren, så många att jag fullständigt tappat räkningen, några har runnit ut i sanden men i stort sett alla andra (utom en) har jag beslutat mig för att inte träffa igen.

Det är ju som ett missbruksbeteende, jag har sett det länge men förmår inte bryta det.

Jag försöker döva en smärta och det är ju inte ens en smärta, det är flera.

Men det är männen jag skriver om för att det är enklare, mer på ytan trots allt.

Det som verkligen gör ont, det vågar jag bara skriva om ibland, annars går jag under.

Måste hitta ro

Igår kväll träffade jag en hög med kärnfamiljer, gamla invanda hjulspår, mammapappabarn, äkta, hålltihophelatidenmänniskor.

För ett par år sen när jag var nybliven singel tyckte jag att de var så himla tråkiga.

Nu avundas jag dem deras lugn, de kanske har tråkigt ibland men de har ju massor av energi att lägga på vettiga saker istället.

De är till att börja med TVÅ om barnen, de kan dela ansvar och framförallt behöver de inte lägga energi på att fundera över dj-a avstängda mobiler, förstahandsflickvänner och annat krafs.

Längtar efter lugn och ro.

Funderar allvarligt på att ta nån liten vit tablett, en sån där som för några år sen totalt raderade sexlusten i kroppen.

Det kanske vore det perfekta sättet att lugna ner sig ?

Kaninkokare

Ínser att jag har alla anlag för att bli en galen kaninkokare.

Ringde just till hans andra mobil som jag inte förväntas känna till, men det gör jag ju förstås.

Ville bara veta att han var vid liv, eller nej vänta vilket bullshit, klart jag ville att han på något sätt skulle förstå att det var jag och snabbt sätta på den andra som han just nu inte vågar ha igång eftersom han antagligen är med henne, hon hans riktiga flickvän.

Har faktiskt inga vettiga förhoppningar längre men nu vill jag bara veta om han valt bort mig eller hur läget är.

Vill som vanligt inte vänta, inte lida, vill veta NU !

lördag 4 oktober 2008

Avstängda mobiler

Det skulle fan vara böter på att stänga av mobilen.

Har man en mobil så får man tamejfan se till att ha den PÅSLAGEN !!

Jag har en inställning som ger mig leveransrapport på alla skickade sms, så jag ser att han har den avstängd, det innebär också att jag ser exakt när han slår på den för då får jag ett leveransbesked.

Jag borde antingen byta inställning på telefonen eller kanske ännu hellre byta pojkvän.

Oj oj oj han är ju ingen dj-a pojkvän, han är ju för h-e nån annans pojkvän.

Gud så förbannad jag är just nu.

Uppdatering söndagkväll;
är så himla stolt för jag har lyckats behålla min värdighet, skickade två otroligt livsglädjeinnehållande sms igår och har sen hållt mig i skinnet faktiskt.
Om han redan bestämt sig för att lämna mig så kommer han att få sig en tankeställare i morgon. Om han bara är allmänt dum i huvudet så kommer han kanske ändå få liiite dåligt samvete när jag är så kärleksfull och lockande trots att han stänger av. Jag tror han blir förvirrad och just nu roar det mig. Nån slags dj-a reaktion förtjänar jag.

fredag 3 oktober 2008

Pappa och jag

Apropå en kommentar som jag själv skrev om mitt enorma bekräftelsebehov där jag konstaterade att jag ofta är en liten flicka som ropar på pappa för att han ska se mig.

Så ser jag plötsligt ett obegripligt mönster i mitt liv de senaste åren och förstår ärligt talat inte alls hur det går till.

Jag träffar män hela tiden, jag har verkligen så lätt för att attrahera och attraheras, så är det, det är alltså inte ett dugg synd om mig, eller hur ?

Bortskämda lilla flicka, typ.

Men dessa män som blir så förälskade i mig, så bedårade, så dj-a betagna och inte vet var de ska ta vägen, de skriver vackra saker, de är kärleksfulla och jag faller, faller, faller, pang pang pang.

Så bara tar det slut, lika snabbt, pang pang pang.

Börjar känna mig lite störd, vet inte vad felet är, varför blir det så här ??

Varför känns det helt kusligt som om det är en exakt upprepning av vad som hände med min pappa ?

Massor av kärlek och så pang dog han plötsligt och oväntat och LÄMNADE mig där.

HUR kan jag upprepa något sådant, jag begriper det verkligen inte och ändå är det precis så det är.