söndag 25 maj 2008

Pissråttornas förening

Men var kommer alla ifrån ??

Först var jag helt vansinnig över barnens pappas idiotbeteende.

Först struntade han fullständigt i att hjälpa sonen med matte, vilket jag bett särskilt om, inte för att jag inte kan utan för att jag inte hinner med allt själv.

"han vaknade ju inte förrän vid 11....och sen ville han ju .....bla bla bla...."

Ynkliga pissråtta.

Han är en sån som vaknar på morgonen och tänker "vad är det roligaste jag kan göra idag ?", alltid sätter sig själv och sitt välbefinnande före precis allt annat.
Han väljer enkla vägar, genvägar, gör aldrig det som är tungt eller jobbigt, antingen får någon annan göra det eller så struntar han bara i det helt enkelt.

Så jag var skitförbannad redan när han och sonen kom hit, det blev inte bättre när han säger "nej jag hinner inte titta på matchen för jag har så mycket att göra...".
Sonen viskar till mig i hallen "mamma kommer du och tittar för pappa hinner ju inte".

Klart jag kommer, säger jag till sonen och kramar om honom.

Självklart kommer jag som ALDRIG NÅGONSIN ENS FÅR LOV ATT HA MYCKET ATT GÖRA !!!!

Pissråtta.

Han träffar sin son max ett dygn varannan vecka och sen har han mycket att göra....

Men sen ringde bästa väninnan och berättade om en annan pissråtta som fick mina barns pappa att framstå som en rätt vänlig själ eller åtminstone ganska oförarglig.

Hon satt med sina barn på en restaurang och åt morsdagsmiddag när yngsta dottern blir likblek, sätter händerna för ansiktet och stammar "där är pappa...".

Pappan med sin nya fru och nya barn tittar och går sen förbi utan att stanna och säga hej.

Yngsta dottern gråter och den äldsta sitter och skakar en lång lång stund.

Bästa väninnan pratar med barnen med gråten i halsen, lugnar, dämpar, försöker säga något men vad finns det att säga till två tonårstjejer som inte haft någon kontakt med sin pappa på över ett halvår.

Vad finns det att säga till två tonårstjejer när en pappa som har ny familj inte längre tycker sig ha råd att ge sina äldre barn varken födelsedagspresenter eller julklappar men åker till Thailand med de nya barnen.

Vad finns det att säga till två tonårstjejer som har en pappa som inte längre hör av sig överhuvudtaget eftersom han inte tycker att de uppför sig som han vill.

7 kommentarer:

Cicki sa...

Så fruktansvärt. Hur kan någon göra så mot sina egna barn. Jag menar alltså väninnans fd man. Din var väl inte så himla bra heller men i jämförelse så.....Stackars barn, rena rama psykiska misshandeln.

singel46 sa...

usch vad man känner sig illa till mods över att barnen far så illa. Antagligen så har de bättre utan dem, men hur kan man göra så mot de liven... De är ju de enda som är helt oskyldiga i det hela, och de får lida värst...
Kram till dig för att du är en toppen mamma...

Nike sa...

Fy fan! Jävla pisspissråtta!

TrickyTricky sa...

Cicki; nej min är inte så bra men ändå ingenting jämfört med väninnans, han är ett monster

Singel46; tack rara du, det är både en tröst och en sorg att läsa om hur du själv engagerar dig i dina barn, tröst för att det finns hopp och sorg för att det snörper till runt hjärtat när man blir påmind om hur det b o r d e vara.

Nike; du vet ju så väl vännen min, alltför väl.
Vi är så många och min historia är inte värst, långt ifrån, men ändå kan jag inte sluta grubbla över hur dessa män får ihop sina liv, sina val.

Maja sa...

Man säger inget.. man skjuter honom helt enkelt.

Ankan sa...

Fy fan. Pissråtta var passande!

Peter Midas sa...

Fruktansvärt! Jag saknar ord! Vilken djävla ynkrygg!