onsdag 30 april 2008

Skulle inte gått ut

För jag ville bara hem hela tiden.

Ibland går det bara inte.

Idag var jag sex år igen och fick inte leka med de andra barnen utan jag ville hellre sitta i läshörnan och läsa för mig själv.

Så var jag när jag var liten nämligen, ville inte vara med, ville sitta bredvid och titta på.

Eller ville jag verkligen det ?
Var det jag eller dom ?
Svårt att veta såhär långt senare.

Men idag var det jag.

Idag var jag nykter och de andra fulla och fy så hemskt tråkigt det var.

Tittade på de som inte kunde fästa blicken och tänkte med fasa på att så såg jag förmodligen själv ut förra lördagen.

Så jag vandrade sakta hem genom villaområdet, hörde röster, skratt, kände grilldoften och tänkte med vemod på hur ensam jag var just ikväll.

Och jag har ingen att längta efter ens.

lördag 26 april 2008

Slumpens betydelse

När Barnens pappa och jag nyligen hade träffats så sökte han ett jobb i staden där jag bodde och var ytterst nära att få det. Både han och jag ville egentligen hellre bo där men som sagt slumpen gjorde så att jag istället fick jobb i hans stad och flyttade dit.

Mitt jobb innebar inga som helst sociala kontakter, jag var 25 och de andra var minst 40 en del över 50, dessutom var jag en främmande fågel på en nyinrättad tjänst och kom direkt från universitetet.

Så jag blev helt beroende av den vänkrets han hade, jag blev liksom tvungen att bli vän med hans vänners flickvänner och fruar och gud så jag hatade det. Jag kämpade emot så länge jag bara kunde men till slut gav jag efter, det var ju oundvikligt.

Och hans hemska småstadskultur blev min eller jag fogades in, tappade perspektivet, tappade mina vänner på hemmaplan eftersom det inte är helt enkelt att leva på två ställen samtidigt.

Så när livet krympte och jag borde ha skrikit stopp, jag borde ha lämnat honom så gjorde jag inte det för jag satt liksom fast i den där småstadsgröten och begrep inte längre att allt var fel och galet och att människor inte behövde leva så.

Så istället fick vi barn, eller nej vi fick inte ens, vi kämpade oss till det och sorgligt nog var vi ju inte ens lyckliga då.

Och jag tänker på hur vårt liv hade blivit om han hade fått det där jobbet, om vi hade levt vårt liv tillsammans i min stad med mina vänner och med en helt annan kultur att luta oss emot.

Jag tänker på hur slumpen spelade in och på hur mycket den har påverkat mitt liv alltför ofta.

Jag tänker på att jag inte har så långt kvar tills jag ska fylla 50 och att det på nåt sätt är dags att sluta låta slumpen styra mitt liv, att det är hög tid att själv bestämma riktning.

söndag 20 april 2008

Söndagsångest

Har lyckats ta mig upp ur sängen nu på söndageftermiddagen.

Den usla mamman har fått be dottern hämta huvudvärkstabletter och vatten.

När den värsta bakfyllan lagt sig så kommer ÅNGESTEN.....

Jag ska aldrig aldrig mer dricka så mycket vin, jag ska aldrig aldrig mer flirta ohämmat med heta killen i 30-årsåldern och sen till råga på eländet skicka fram väninnan att fråga om han är intresserad (nu rodnar jag).

Det var visserligen hennes förslag men jag gjorde ju inget för att stoppa henne, nej jag bara fnittrade och tyckte att det var väl en jättekul idé.

Då, igår tyckte jag det, då när jag var i det där tillståndet av total berusning, inte bara av alkohol utan av hela livet, en känsla av att man är oslagbar.

Jag tror ni förstår.

"Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända...."

Vi sjöng inte högt men det var precis så det kändes.

Igår.

lördag 19 april 2008

Len som en barnrumpa

Jag effektiviserar allt som går och då menar jag verkligen allt.

Alla vet att så fort det ska dejtas eller gå på krogen också för den delen så gäller det liksom att vara förberedd om ifall mr perfect dyker upp och man känner att "what the hell", livet är kort, bäst att passa på.

Hur som helst så krävs det alltså väldigt mkt trix och fix och en stor del av det består i att befria sig från allt hår som av någon anledning växer där men som inte är särskilt snyggt eller önskvärt.

Och nu har jag fixat och trixat det en gång för alla och det är en helt otrolig befrielse faktiskt.

Det är borta !

Alltihop.

Det har varit några behandlingar, det kostar rätt så mycket pengar och på vissa mer känsliga kroppsdelar gör det dj-igt ont men då är världens bästa E som behandlar så himla rolig så jag överlevde det också.

Skulle aldrig tveka att göra det igen faktiskt.

Har varit värt både pengar och lidande även om nu det inte varit så farligt.

Och vet ni varför jag berättar det här ?

Jo för att för snart tre år sen så läste jag ett inlägg där Hedgehog-Sara skrev om att hon fixade sina naglar och jag blev impad av att hon som var så politiskt korrekt på alla sätt och skrev om viktiga saker faktiskt också ägnade sig åt så ytliga ting som att fixa naglarna.

För mig är det en av de stora behållningarna med att läsa bloggar, att få lite inblick i andra människors liv, att se just kontrasterna på nåt vis.

Så jag liksom bjuder på det här.

Jag är ytlig...också.

söndag 13 april 2008

Lägga till och dra ifrån

Jag har pratat ganska länge med en man som tror att jag inte vet vem han är.

Men eftersom jag extraknäcker på SÄPO på helgerna så vet jag exakt vem han är.

Googlar man på hans namn får man massor av träffar.

Han är en framstående person, en som syns i märkvärdiga sammanhang, hans namn dyker upp på listor tillsammans med synnerligen prominenta personer, osv osv.

Men som sagt, han tror att han är hemlig för mig och nu börjar jag ledsna på hans hemlighetsmakeri.

Vi har mailat och sms:at, pratat i telefon under en längre tid.

Han har mina olika telefonnummer vilket innebär att han i princip vet allt om mig och mitt liv eftersom jag inte är hemlig alls.

Det första jag upptäckte när jag tog reda på vem han var är att han dragit av 6 (!!) år på sin ålder.

Redan där kanske jag borde ha avfärdat honom men jag erkänner, jag blev lite lockad av honom också, nästan fascinerad över att han gjort så och funderade mycket på vad som får en man i hans position att göra det.

Tänkte att han uppfattar sig som oerhört ungdomlig och därför vill ge den signalen eller jag vet inte, nån anledning måste det ju finnas.

Alltsedan jag upptäckte det har jag liksom gett honom möjligheten att rätta till det.

Jag har pratat mycket om hur illa jag tycker om när människor ljuger och luras även om små saker, jag har verkligen gett honom öppningar, men han har inte tagit dem.

Och med tanke på att han för övrigt är en mycket intelligent och verbal person så är det ju inte så att han inte förstår, så nu är det jag som inte förstår.

För vi har träffats som hastigast, ett kort möte, en promenad utmed vattnet, lite prat.

Det var spänt, alltför spänt, det enda jag kunde tänka var "tror han att jag tror att han är 45 ?".

Jag överdriver inte, det var det enda som dunkade i mitt huvud, så löjligt, men det är ju inte jag som gjort mig löjlig, det är ju han.


Han såg inte yngre ut än han är, inte alls, så varför, det är det enda jag tänker, varför ?

Och jag frågar inte, vill inte genera honom, istället säger jag ingenting.

Där kommer den rädda Tricky fram, hon som alltid är rädd för att genera någon annan genom att ställa obehagliga frågor eller genom att berätta obehagliga sanningar.

Gud jag måste bli bättre på det, eller måste jag ?

lördag 12 april 2008

Seglingsinstruktör saknas

Nu har jag möjlig dejt med både en golfinstruktör och en tennislärare, men det är ju segling som står högst på listan just nu.

Visserligen skulle väl golf vara rätt ok också, börjar kännas som att det där man får ragga på äldre dar så kanske bäst att börja nu innan kroppen blivit för stel och inte tänker lära sig några nya konstiga rörelser.

Tennis kan jag faktiskt spela om än på låg låg amatörnivå, men jag kan så inte behöver jag direkt gå på kurs men det skulle säkert vara roligt.

Men som sagt seglingen har jag inte fått till än, ska jag behöva boka och betala för att lära mig segla ?
Å andra sidan tänker jag att där kan man också träffa trevligt folk även om det inte är skälet till att jag vill lära mig.

Surfade lite på segling och gud vilka prinsar man hittar där, här vågar jag inte länka men kolla in Gotland runt t ex.
Har fått en inbjudan till ett event där det kommer bjudas segling och lite annat, tror jag ska anmäla mig bums.
Nån av de där stiliga herrarna kommer säkert vara där.

fredag 11 april 2008

En bra dag på jobbet

Är lite tagen faktiskt.

Hade lönesamtal med chefen, yes hon "chefen från helvetet" och tjaa... det var helt över förväntan, bara beröm, ja absolut bara beröm.

Nu är det så att jag tycker att jag förtjänar beröm men jag hade inte förväntat mig att hon skulle ge mig det.

Kul att bli överraskad.

Sen ägnade jag hela dagen åt en massa roliga projekt och tänkte att "jag har världens bästa jobb".

Lycklig.

Mmm Magnus Bäcklund

Men ge mig en Magnus Bäcklund bara så är jag faktiskt nöjd sen.

Glöm Fame, Magnus är en cooling, jag har sett honom live också och han var helt super !!

Han är en bit över 40, snygg, sjunger bra och....tjaa det räcker det räcker, ta hit !!

Drömma går ju.

söndag 6 april 2008

Viktlös

Känner ni igen känslan ?

Stenhårt träningspass idag.

Nu fötterna på fotpallen, ett gott rödvin och härliga "Rome" på tv.

Så totalt relaxad och så infinner sig den där känslan av viktlöshet, kroppen svävar nästan.

Åhh det är helt härligt.

Glad och lycklig

Ja faktiskt, så kände jag mig i morse när jag vaknade.

Pigg trots att jag inte alls sovit tillräckligt, hoppade upp ur sängen och det slog mig att jag var en väldigt lyckligt lottad människa.

Bara sådär från en klar himmel, utan nån särskild anledning.

Kände mig stark och full av förväntan inför livet bara.

Har hunnit med roligt afterwork, två träningspass och en massa pyssel och städning den här helgen.

Inga karlar alls...man jag är fullkomligt nöjd ändå.

Tittade på charmiga körslaget igår och blev glad av det också.

Nu är jag lättroad tror jag.

I morgon väntar en rolig dag på jobbet, en affär är nära att bli klar, sånt är spännande och alldeles oerhört tillfredställande när jag vet att jag bidragit på ett bra sätt.