söndag 28 december 2008

Vi åker i morgon

Ja till Paris alltså.

För att fira nyår, jag och sonen.

Jag packar långkalsonger och promenadvänliga skor och tänker att så enkelt det är att resa bort med sonen, jämfört med förra gången, då när jag reste med kärleken och hade med mig fyra par skor och gud vet allt.

Nu behöver jag bara ett snyggt ombyte ifall jag skulle stöta ihop med den här mannen jag skrev om, han som skulle till Paris samtidigt som jag.

Vi ska bo på samma hotell.

Ja det är helt sant men tyvärr så går våra resor lite omlott, han kommer till hotellet samma dag som vi checkar ut för han ska göra lite annat innan.

Ja ja det kanske var lika bra men vi hinner nog ta en kaffe i baren eftersom vårt flyg går hem på kvällen.

Och jag packar helt optimistiskt några böcker och ser framför mig hur vi sitter på caféer, jag och sonen.

Ja det kanske vi gör men för det första är det nästan minusgrader i Paris och i min son är kokpunkten aldrig långt bort så hur jag tänkte där det vet jag då inte men lite får man väl hoppas.

Ska bli så roligt att resa med honom för han är en sann entusiast och gläds åt det mesta.

Jag vet att han kommer stå högst upp i Eiffeltornet och stråla med hela ansiktet och faktiskt vara alldeles lycklig.

fredag 26 december 2008

Så relaxad

Ikväll har jag badat så länge att jag fick lov att fylla på varmvatten två gånger.

Jag kan inte minnas när det hände sist, jag brukar oftast hoppa upp ur vattnet innan det svalnat eftersom det nästan alltid är något som väntar på att bli gjort.

Nu hann jag läsa både Sköna Hem och Tara.

Helt ljuvligt faktiskt.

Det tog exakt en vecka och sen gick jag ner i tempo, det trodde jag inte skulle hända men jag är oerhört tacksam för det, jag behövde det.

Och jag låg där i badet och tänkte på allt jag har att vara tacksam för, allt jag kan glädjas åt och kände en stor frid.

Jag är halvvägs till himlen men är både frisk och stark, igår kväll var det en kille som absolut skulle känna på min skrattgrop i kinden när jag hängde i baren på den lokala krogen, jag har ett badkar som bubblar, det händer att någon säger att han älskar mig.
Jag har råd att ta med mig sonen till Paris över nyår och jag har en egen bil.
Jag har ljus som doftar jul av nejlika och ingefära, jag har en vacker julgran, mina barn fick julklappar och en pappa som kom till jul.

Vad kan jag rimligtvis mer begära ?

Körigt i kväll

En riktig TV-kväll ikväll och hur jag ska få ihop det här då ?

Nu börjar Körslaget och till en av artisterna har jag en alldeles speciell koppling, förra året såg jag hans show sådär en 4-5 gånger eftersom en kär nära vän i sin tur har en ännu mer speciell koppling till honom. Ja jag vet att jag är mystisk nu men ibland är det tvunget.

Den kära nära vännen som önskar god jul och hälsar till mina barn som i sin tur himlar med ögonen och hummar lite lagom. Men när de fick träffa den superkända artisten då tyckte de minsann att det var jättekul.

Nu skulle det ju handla om TV, snart börjar ju Selma och det måste jag ju bara se och samtidigt filmen Gladiator och jag som älskar allt som har med Romartiden att göra.

Sen är det nåt litet CSI och SingAlong också, ja nu har ni fått veta vad jag gillar att se på tv även om jag nästan aldrig någonsin hinner se något av det.

torsdag 25 december 2008

Jag kräks

Hittade det här via Christina.

Fan ta alla bortskämda morsor som tror att de sitter inne med nån slags dj-a sanning om hur lätt det är att vara ensamstående mamma när man har ETT barn VARANNAN vecka.

Ni har ingen aning.

Ingen dj-a aning alls.

tisdag 23 december 2008

Julgråten

Jag absolut avskyr det här.

Jag vill inte.

Nej jag vill inte fira jul, jag vill bara bort bort.

Har panik och hur ska jag kunna dölja det för barnen, det går inte.

Rejält osams med dottern som vanligt. Jag har bett henne i flera dagar så snällt och vänligt jag bara kan att städa på övervåningen, har medvetet inte gått upp där för att ge henne tid att ordna upp det.
Idag frågade jag "är det ok, kan jag gå upp utan att bli galen".

Det tyckte hon och det tyckte nu inte jag utan blev riktigt ledsen över kaoset vilket slutade i ett gräl där jag slutgiltigt tappade energin och lusten att försöka se till att julen blir bra och trevlig.

Så när vi ska klä granen och pynta så dyker plötsligt hennes pojkvän upp och hon har inte tid med nånting annat, jag blir skitsur eftersom jag tycker att det här är en typisk familjekväll och hon kunde åtminstone ha sagt något.

Så nu surar vi i varsitt rum, sonen gör sitt bästa för att fixa allt och jag, jag bara hatar mig själv och tänker att det är bättre för dem att fira jul på annat sätt för det här blir ju bara nåt slags dj-a livslångt trauma de tar med sig.

Hela dagen har jag gråtit, inte så att de har sett det men ändå, sorgen ligger som en dj-a tung våt filt över mig.

Sorgen över alla jular som jag inte vill minnas längre, sorgen över att jag inte kan minnas en enda lycklig jul någonsin och jag förstår varför människor går bort sig till jul för just nu vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen.

I morgon ska jag promenera till kyrkogården och tända ljus på min pappas grav och säga till honom att han är den ende som någonsin har älskat mig helt villkorslöst och "varför varför pappa var du tvungen att dö så tidigt ?".

Och jag försöker tänka att det finns så många som har det värre än jag, som sörjer lika mycket men inte har allt det jag ändå har men det hjälper inte, det hjälper inte idag för gråten går inte att hejda och hur ska jag kunna gå ut till mina barn ikväll och se ut så här ?

Och barnens sjuka pappa som vi inte vet om han kommer i morgon, vet inte ens om jag vill att han ska komma i det tillstånd han är, är orolig för att han spårar ur helt.
Och jag gråter över att aldrig ha fått vara en familj med mamma, pappa, barn.
Att faktiskt aldrig ha fått upplevt den lyckan och nu är det försent.
Jag kommer aldrig att få uppleva det heller.

Julen 2008.

Hur det än blir så inte blir det bra.

lördag 20 december 2008

På gymet idag

Jag var så himla ofräsch så jag borde inte ha gått ut med soporna ens.

Men jag struntade i det och åkte och tränade.

Då dök den här mannen upp.
Honom har jag totalt lyckats undvika sen den där lördagskvällen i våras som gav sån söndagsångest.

Jag ser honom när jag kommer in men lyckas ta mig fram till en maskin och lägga all koncentration där. När han kliver av sitt löpband så vänder han sig mot mig och hejar glatt och blinkar med ögonen, det gick inte att ta miste på att det var ett liksom flirtande hej så jag slappnade av och hejade lika glatt och flirtigt tillbaka.

Tänker att vad skönt, han går nu, vi behöver inte prata, det är lugnt.

Men senare när jag står och trampar och svettar mig till en ännu mer ofräsch look, då dyker han upp igen och där mitt bland 30 lediga dj-a maskiner så ställer han sig bredvid mig !!!
Jag ramlar nästan av min maskin.

Och han står så nära att om jag vinglar lite så kommer jag att stöta ihop med honom och jag vill inte att han ska stå så där nära, jo men inte nu, inte idag, inte här, inte titta på mig så här nära helt utan minsta skydd.
Han är så ung och jag känner mig så gammal och grå just idag.

Inte bara det, nej då, han börjar prata och när han frågar "går du ofta hit" då får jag nästan ett hysteriskt skrattanfall. Och jag lyckas inte vara cool för fem öre, jag bara babblar och babblar och hör en röst väsa inom mig "men herregud människa var tyst !!"

Och jag är så nervös att ingenting funkar, när jag går därifrån glömmer jag vattenflaskan och min nyckel så han måste ropa tillbaka mig, jag snubblar mellan maskinerna, ler lite igen och funderar hastigt om jag ska säga nåt om att på juldagen, då kanske vi ses ute, men det säger jag inte för jag vet att han är gift och han är mer än 15 år yngre än jag och nånstans får jag väl ändå dra nån slags dj-a gräns.

Om ifall

Så är det

fredag 19 december 2008

Blommor med bud

Är på väg hit.
De ringde från blomsteraffären och sa att de skulle komma med blommor.

Så nu sitter jag här och funderar.

Hoppas gör jag förstås men nej jag tror inte att de är från den jag mest av allt önskar.

Säkert är det bara nån som jag inte bryr mig särskilt mycket om och då kommer jag bara få dåligt samvete.

Uppdatering;
De var ju från han som gör mig så varm och lycklig men också så förtvivlad med jämna mellanrum. Det var oväntat men mycket välkommet.

söndag 14 december 2008

Ska åka långt bort

Har bokat resa åt mig och barnen.

Försökte få med mig dem till Sydamerika men nej då, det ville ju inte dom så det fick bli Thailand som alla kunde enas kring.

Helt ok, för jag vill mest av allt bara ligga i skuggan och läsa alla de där böckerna jag aldrig hinner läsa eftersom jag liksom befinner mig här hela tiden.

Så Thailand är mer än ok eftersom vi alla varit där flera gånger, finns inget vi måste göra utan vi får bara vara.

Softa, slöa och vara tillsammans.

Gud så underbart det ska bli.

Men först ska ju sonen och jag till Paris över nyår.

Det är verkligen inte synd om mig alls.

Roat mig i helgen

Som jag just skrev i en kommentar hos Maja, det var en klar överdrift.

För att riktigt plåga mig själv så har jag spelat upp scenen där jag med tårar i ögonen säger till hockeymannen att "jag har träffat någon annan, du fick så många chanser men det var ju bara jag som gav, till slut slocknade jag..."

Sen gråter jag och sörjer och undrar vad fan jag håller på mig egentligen ?

Jag har inte träffat någon annan, jag liksom bara leker lekar med mig själv, eller spelar spel eller vad det nu ska kallas detta idiotiska självplågeri.

Eller så är jag bara en dj-a dramaqueen som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet på ett tag.

Men jag vill ju bara ha honom här intill mig, tyst och stilla, lågmält och nära.

Så inte har jag roat mig värst mycket i helgen inte och nu är den snart slut och när jag summerar så räcker det bara till 3-4 timmar så vad har jag gjort resten av tiden ?

måndag 8 december 2008

Jag har fått en utmärkelse


Av Maja med motiveringen "för att hon alltid berör och för att jag känner igen mig så. Och så är hon en kul tjej att parta med! "
Åh vad glad jag blev, tack snälla.
Jag skickar den vidare till Coola Morsan som skriver otroligt bra, träffsäkert om stort och smått med en alldeles egen stil. Dessutom var hon en av de allra första bloggarna jag läste för snart fyra år sen och absolut skälet till att jag till slut började blogga efter att hon tjatat på mig länge.

lördag 6 december 2008

48 komplett ointressanta fakta

Hittad hos Cruella

1. När gick du upp idag? 10.30 (obs det är lördag)
2. Diamanter eller pärlor? Drömmer om en vigselring med diamanter.
3. Senaste filmen du såg på bio? Mamma mia med min olyckliga kärlek som just då var en mycket lycklig kärlek så nu tänker jag inte gå på bio på ett tag.
.4. FavoritTV-program? Vita Huset
5. Vad åt du till frukost? Äggröra, bacon, tomater och massor med kaffe
7. Din favoritmat? Lax i alla varianter.
8. Vilken mat gillar du inte? Fet slabbig mat.
9. Favoritchips? Nachochips med ostsmak
10. Vilken är din favorit-CD för tillfället? Nån av Winnerbäck, de går runt.
11. Vilken bil kör du? En miljöbil fast just nu tankar jag bensin
12. Favoritmacka? Äter inte bröd men om jag gjorde det så är det baguette med brie och skinka.
13. Mänskliga karaktärsdrag, du bara inte kan med? Självgodhet
14. Vilka är dina favoritkläder? Fina, sköna kommer sen.
15. Om du fick åka vart du ville på semester? Just nu mitt lilla paradis på Koh Samui, en bungalow direkt på stranden och bara lugn och ro
16. Favoritklädmärke? Just nu Esprit, det har blivit mkt därifrån ett tag, hade jag mer pengar skulle jag möjligtvis uppgradera.
17. Försvann? Livet kanske.
18. Favorittid på dagen. Sent på kvällen när alla andra sover.
19. Var är du född? Södersjukhuset.
20. Vilken är din favoritsport att se på ? Många, men fotbolls-EM var ju en höjdare när vi var i Italien.
21.Coca Cola eller Pepsi? Ingetdera
22. Fotboll eller ishockey? Båda absolut, bara jag kan heja på nåt lag.
23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla? Nattuggla utan tvekan.
24. Pedikyr eller manikyr? Pedikyr
25. Några spännande nyheter att berätta för oss? I wish.
26. Vad ville du bli när du var liten? Forskare och det blev jag ju inte precis.
27. Bästa barndomsminnet? Lyssna på radioföljetongen på söndagkvällen på landet sittandes vid köksbordet.
28. Varit i Afrika ? Nix.
29. Nånsin rullat in någon i toapapper? Ja det tror jag men kommer inte ihåg vem.
30. Varit med om en bilolycka? Ja flera gånger men inget allvarligt.
31. Favoritdag i veckan? Tisdag som är min alldeles egen dag.
32.Favoritrestaurant? Restaurang J .
33. Favoritblommor? Tulpaner
34. Är du kär? Ja men önskar att jag inte var det.
35. Favorit-snabbmatsrestaurant? Nåt sushiställe
36. Äger du en cykel? Äger flera men det är alltid barnen som använder dem.
37. Vem fick du senaste mailet från? En resebokning som bekräftades.
38. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort på? Förstår inte.
39. Läggdags? Nej nej nej.
40. Senaste personen du delade en middag med? Min son
41. Vad lyssnar du till just nu? Tystnaden.
42. Favoritfärg? Brunt.
43. Hur många tatueringar har du? När tatueringar blev lite coolt så hade jag redan påbörjat vägen mot skrynklig hud och insett hur hemskt det skulle se ut så noll.
44. Vad jobbar du med? Ska jag vara anonym så hoppar jag det
45. Favoritträning? Gympass i min egen takt och min egen musik i lurarna, ren terapi.
46. Har du några djur? Har haft hästar, marsvin, kaniner men nu inga alls och det är så skönt.
47. Vad önskar du dig? Mer tid.
48. Ringsignal på mobilen? Winnerbäck så klart !

torsdag 4 december 2008

Julbord och annat oviktigt

Julbord.

Det är ju inte ens särskilt god mat.

Bara för mycket mat.

Förresten är det nog över nu, med kärleken alltså.
Inte för honom men för mig.

Känns lite ledsamt inombords, det hade kunnat bli bra men han har på nåt sätt trasslat bort alltihop.

Är så trött på allt just nu, vill bara fly till en sandstrand i värmen med en hög böcker och sen stanna där länge.

tisdag 2 december 2008

Vill bara ligga under min filt

Måste sätta fart NU !!

Om jag ska hinna till den där dejten jag tänkt mig ikväll.

Samma tunnelbaneuppgång som sist men annars lite nytt.

Ja jag vet att ni tror att jag är galen men det är jag inte, bara lite äventyrlig till och från.

Men nu känner jag att fleecefilten är det skönaste jag kan tänka mig ikväll och att jag kanske nöjer mig med att sitta här och tänka på hockeymannen.

Han som jag kysser i bilen på lunchen och ser hur han får tårar i ögonen.

Jag borde inte ha så bråttom jämt, det är inte bra för min hälsa.

lördag 29 november 2008

Min fina dotter

OBS ! Texten innehåller skryt om min tonårsdotter, känsliga varnas, läs inte om du inte tycker om sånt !!

Sådär nu kan jag fortsätta och svämma över av stolthet över min underbara tonårsdotter (och just det här inlägget känns som det skrevs för flera år sen) för att inte tala om det här hemska minnet.

IKEA säljer just nu mjukisdjur billigt och för varje djur så går 10:- till Unicef.

Dottern ringer mig på jobbet och bubblar över av entusiasm "mamma är det olagligt att köpa nåt i en affär och sälja det vidare sen ?" Hon pratar på om 10:- hit och dit, hur mycket skolböcker det räcker till för barn i tredje världen och hon ska ringa rektorn nu och fråga om hon får sälja i skolan.
Jag hinner knappt med i hennes svängar, hon pratar om hur mycket pengar hon har, hur många mjukisdjur hon kan köpa och så säger hon "och skulle jag inte sälja alla så gör det ju inget för pengarna har ju ändå gått till barnen redan, eller hur ?"

Min godhjärtade underbara dotter, jag är så stolt över dig !

Och OM du hittat hit så var snäll och läs inte mer nu, gumman !

tisdag 25 november 2008

Kränkt eller kräkfärdig kanske

Har skrivit om det här förut.

Jag har alltså en chef från helvetet men med tiden har jag lärt mig hantera henne, dvs jag har så lite som möjligt med henne att göra.
Det funkar rätt bra, vi ses ungefär en gång i veckan, resten av tiden gör jag ungefär som jag vill.

Bara så ni vet så är jag väldigt duktig på jobbet (duktig flicka, ni vet), jag är klart högpresterande i förhållande till min position.
Jag har mycket ansvar, mycket pengar i budgeten osv, bara så ni förstår nivån.

Igår kväll jobbade jag hela kvällen med en viktig affär som jag var angelägen att jobba igenom ur alla aspekter, kände mig väldigt nöjd med det.

Idag var jag och min chef på samma ställe, jag redogjorde lite för affären, hon var klart nöjd.

Sen.

Vid halvtre ca drar jag på mig kläderna och säger att jag måste åka för att följa med ett av barnen på en grej i skolan.

Då blir hon helt stirrig och börjar yra om att jag inte kan komma och gå som jag vill och att det verkar vara lite väl mycket nu och att man måste kunna kräva att man är på jobbet senast vid 9 (apropå att jag kom vid 9.30 i måndags, ähhmm var det någon annan som kom sent i måndags, minns ni snökaoset ?)

Hon är tamejfan helt oslagbart dålig som chef.

Nu har jag noll lust att prestera, funderar allvarligt på att gå i träda nån vecka eller så.
Checka in på kontoret men inte få något ur händerna, låtsasjobba helt enkelt.
Jag kan ju sitta och titta ut genom fönstret, tänka på livet i största allmänhet och ytterst lite på affärerna.

Djävla idiotiskt.

Mest idiotiskt är det ju att jag låter henne komma åt mig på det sätt hon gör.
Att jag inte kan stänga henne ute.
För när jag satt på tåget så blev jag så ledsen, tänkte på hur fruktansvärt jag kämpar med allt för att få ihop mitt liv och hur absolut inte ett dugg förståelse hon visar för min situation.

Hon med sin fina man och sin fina villa i fina fina dj-a förorten och de fina välartade framgångsrika barnen, hon har ingen aning om hur livet kan vara, absolut ingen aning.

Nu är jag som sagt mer kräkfärdig än kränkt.

Känns lite bättre redan.

lördag 22 november 2008

Vi är kvar hos varann

Han håller hårt i min hand samtidigt som han kör.
Vi är båda tysta.
Det räcker att han kramar min hand, ibland betyder det mer än alla ord.
-------
Jag sitter vid bordet på restaurangen och ser sorgen i hans ögon när han beskriver hur han inte vill vara i livet där han är just nu men ändå inte har makten att förändra det.
Sen men inte än.

Jag hör honom beskriva hur lycklig han varit med mig, de stunder vi haft, vår närhet.
Hur han inte klarar av att hantera det och stänger av mig till och från, inte orkar ha mig på näthinnan där mitt i det liv han inte vill vara i.

Jag hör honom säga att "så här kan vi inte ha det, det sista jag vill är att såra dig eller göra dig ledsen", jag svarar att "om jag ska säga det jag vill så kommer jag att börja gråta så det gör jag inte".

Då går vi till bilen istället och det är då han håller min hand hårt, länge länge.

När vi stannar så håller vi om varann och vi vet båda två att vi är kvar hos varann, hur svårt det än är så är vi kvar.

fredag 21 november 2008

Skön kväll och gladsorglig dag

Först lite lagom mysigt och roligt afterwork på jobbet.
Så många trevliga kollegor så att kvällen liksom inte räcker till för att hinna prata med alla.
Det finns många som jag känner en riktigt nära och varm relation till.

Kom hem hyfsat och hinner med lite hemmakväll också, det känns bra.

Gladsorglig dag.

Träffade mannen idag.

Igår och i natt for det långa sms mellan oss där jag skrev "att känslor tar slut kan vi inte göra så mkt åt men vi kan välja hur vi hanterar det, vi kan välja hur vi hanterar en människa som varit nära".
Han svarade "jag har hur mycket känslor som helst för dig men jag vet bara inte hur jag ska reda ut allt".

Sen var jag glad och sorgsen om vartannat pga vad vi pratade om.

Det är inte lätt, det är väldigt svårt och jag ska inte återge något eftersom det inte går att prata om utan att riskera hans anonymitet.

Han kanske inte är ok i alla lägen och han har behandlat mig illa men han är på riktigt, han är så smärtsamt uppriktig och han berör mig så mycket att jag bara inte tänker låta honom försvinna ur mitt liv så enkelt.

Jag skrev till honom ikväll och sa att jag mådde bra av att veta att han fortfarande tyckte om mig så mycket.
Då svarade han "tycker om dig...jag älskar dig !!

Vi får se hur det blir, just nu är jag nöjd.

torsdag 20 november 2008

Fångade ett tillfälle bara...

Så kalla det inte tokdejtande.

Som en skänk från ovan hörde den här killen av sig för några dagar sen och skulle vara i Stockholm i veckan.
Vi träffades aldrig i Göteborg i somras, jag vågade väl inte eller nej jag minns inte ens.

Nu kändes han som sagt som gudasänd (se nedan om ni inte fattar...).

Jag dirigerade honom till en tunnelbaneuppgång på en bakgata så att jag skulle kunna bedöma om han var någon jag ville sitta i en bar med.
Ja jag vet att det låter helt knasigt men han är ju som sagt rätt mycket yngre än jag och dessutom snygg som....

Som sagt, både snygg, trevlig och way too young, men igår gjorde det inget alls, igår var jag bara glad att han var där och gav mig lite värme.

Allt känns faktiskt bättre idag, inte så sårig i mitt inre, lite lugnare helt enkelt.

Vad är ok ?

Har tappat greppet lite tror jag.

Hela vägen hem i bilen satt jag och pratade högt med mig själv.
Påminde mig om allt som han, hockeymannen, gjort fel.

Men allt har två sidor och jag känner att jag glider emellan, hittar förklaringar, tänker att livet inte alltid är så rätlinjigt men faktum kvarstår nog ändå att hans beteende inte är ok.

Vi pratade i telefon, jag var låg och dämpad eftersom jag tyckte att han betett sig lite konstigt de senaste dagarna. Det blir tyst en stund, sen säger han "jag längtar så mycket efter dig". Jag svarar att jag inte tycker att det märks så mycket på hans beteende men kan inte låta bli att säga att jag gör detsamma. Vi har en nära stund i telefon där det känns att det är vi, vad som än händer så finns det ett band som inte går av så lätt.

"-En sak vill jag be dig om, gör dig inte onåbar för mig i helgen"
" Men nej, jag lovar, jag vill inte vara onåbar för dig alls"


Detta är på fredageftermiddag, jag skickar ett sms på fredagkväll och ett på lördagkväll.
Inget svar.
Sen bestämmer jag mig för att leka tysta leken, eller nej jag fick faktiskt bara nog och tänkte att nu är du borta för alltid, jag uthärdar inte den här dj-a kattoråttaleken eller vafan det är du håller på mig så jag har inte heller hört av mig förrän idag när jag tänkte att nej det tar för mkt energi att fundera över varför han är en sån dj-a skitstövel så jag skickade ett kort sms "Vad hände ?"
Inte för att jag har något hopp kvar och jag vill ju inte ens ha något hopp kvar, vad skulle han rimligtvis kunna säga som skulle förklara ?
Nej jag ville bara inte att det skulle vara för enkelt för honom att bara glida undan.

Men det kom ett långt svar med en massa förklaringar och nej det duger inte, det är inte ok.
Det finns alltid två minuter över för att skicka ett kort meddelande om man inte själv ligger på akuten nedsövd eller nåt sånt.

"Jag lovar att ringa dig ikväll !"

Ursäkta vem fan tror han att han är ?

Han är inte ok.
Han är inte ok.
Han är inte ok.

Så varför sitter jag här och skriver om honom då ?

Varför är det något som rör sig i mitt inre, varför finns min längtan kvar ?

Eller finns det någon enkel psykologisk förklaring ?

Pls skynda er att säga den till mig så att jag hinner rusta mig för ikväll.

Men i huvudet ringer frasen "He´s not all that into you" som ett svar på varför han inte hör av sig tillräckligt ofta.

Det är klart att det är så, eller ?

söndag 16 november 2008

Absolut superkul !!

Hade vi igår på födelsedagskalaset på Golden Hits.

Det var första men inte sista gången jag gick dit. Gud så kul det var, helt underbart faktiskt.

Vilka charmiga artister, vilket härligt upplägg med en show som kom och gick under hela middagen, det var en fantastisk stämning och så glad man blev av alltihop.

Och alla gamla minnen som dök upp från 80-talet, alla dessa kläder vi hade, så otroligt fula.

Vi skrattade nästan hela tiden och däremellan hann vi prata om en massa viktiga saker också, ja det var en riktigt härlig kväll.

Sen dansade vi så svetten rann och beroende på ålder så har vi nog alla lite ont i kroppen idag.

Tack fina Christina för en superkväll !!

fredag 14 november 2008

Rödvin och smågodis

Nästan lika dålig rubrik som den förra (bomull och raka svar, men herregud vilket dj-a dravel, ingen fattar nånting ju, allraminst jag själv)

Men nu dricker jag alltså rödvin och äter smågodis, helt fruktansvärt äckligt men chipsen tog slut, jag tog slut, orkar inte resa mig ur soffan, har vin kvar i glaset och godis i skålen.

Man tager vad man haver för nån man har jag ju alltså inte så jag tröstäter och tröstdricker uppenbarligen.

Tror jag blivit helt avtrubbad vad gäller mannen eftersom jag varit nöjd hela kvällen av att han klämde ur sig ett litet "jag saknar dig" och ett "längtar efter dig" idag på eftermiddagen.

Så lite nöjer jag mig med numera. Måste ju vara nån slags dj-a drömflickvän jag. Minst krävande på hela dj-a planeten.

Men i morgon, då djävlar, då ska det partas.

Då ska jag befinna mig på ett ställe jag en gång kallade för "en strandad finlandsfärja" men det var väl för att vi liksom inte åkt med båten från början utan klev på efter midnatt när alla var mycket fullare än vad vi var.

Nu är jag ombord från början och jag tror det kommer bli hur kul som helst.

HÄR ska jag fira en av mina fina bloggvänners födelsedag med en massa jättetrevliga tjejer.

tisdag 11 november 2008

Bomull och raka svar

Vi pratade i telefon hur länge som helst ikväll.

Först blev det en massa nonsensprat om barn och jobb och gud vet allt.

Men jag styrde samtalet och vågade fråga de svåra frågorna, jag är så himla stolt över mig själv för det.

"Jag behöver veta om du vill ha mig kvar i ditt liv ?"

Svaret var ett absolut JA med stora bokstäver och sen en lång utläggning om hur tufft allt varit ett tag och hur han såå mkt förstod att jag varit ledsen.

Jag gav mig inte så lätt, jag satte ingen press, ställde inga krav men jag vågade fråga honom om tankar och känslor och han svarade rätt hela tiden.

Men det var ett långt samtal och jag kände hur mycket jag saknat att prata med honom om allt i livet, att han faktiskt är en man jag kan prata med på ett lätt och djupt sätt samtidigt.

Och att jag faktiskt skulle kunna älska honom.

Det var som bomull kring hjärtat.

Sorglig insikt

Fick följande i en kommentar och hjärtat nästan stannade när jag förstod hur destruktiv jag varit i många relationer för sorgligt nog är det precis så här det varit.

"Jag tror att du har stort behov av bekräftelse och att du därför har kontrollbehov.

Om det fanns en mätare på din mobil som visade när "han" tänker på dig eller hur mycket han älskar dig, så skulle du sitta naglad vid den hela dagarna.

Som en bieffekt får du separationsångest inför verkliga eller inbillade separationer.

För att ha kontroll blir DU destruktiv och kör relationen i botten.

Inte han! "

(Tack Peter)

Hela mitt dj-a liv handlar ju om kontroll.

Brukar skämtsamt kalla mig för en SÄPO-människa men det är fan inget skämtsamt med det.
Bara hemskt.
Hur många timmar har jag ägnat åt att kartlägga männen och deras förehavanden bara för att ha den där dj-a KONTROLLEN.

Mr hockey t ex har ingen aning om att jag har alla dj-a hemsidor för hans eget och barnens idrottsutövande under fullständig kontroll så att inte minsta schemaändring går mig förbi.

Jag vet att det är sjukt eller åtminstone aningen överdrivet.

Men jag vet fortfarande inte om jag vill rädda relationen eller om jag kan det och om det bästa bara är att ta det lugnt eller om jag ska skicka gulliga snälla icke-kontrollerande sms, eller är det faktum att jag hör av mig kontrollerande i sig ??

måndag 10 november 2008

Bra tänkt

Det här sättet att tänka gillade jag verkligen.

Inte att nöja sig med en relation som inte är bra för en men att lirka ut det finaste som går att få ur en viss konstellation.

Precis så ska jag göra nu.

Jag är så svag

Plötsligt kände jag att det bara inte kunde vara slut redan, för mycket känslor som finns kvar eller så är det bara jag som är svag och ynklig och hatar uppbrott.

Impulsiv som alltid så skickade jag ett sms för en stund sen där jag kort bara skrev att "Herregud ring nån gång då" och så var det lite puss och älskling om vartannat och nån käck dj-a rad om att "det finns inte att vi kan tappa bort allt underbart vi haft".

Är nöjd med hur det lät för det andades ingen ledsamhet och var absolut inget bedjande utan mer ett konstaterande att vi är idioter om vi slarvar bort varann.

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag håller på med.
Just nu handlar det nog mest om att jag vill ha kontakt, kanske vill jag bara ha sista ordet.

Jag vet verkligen inte.

Han svarade att han ringer mig efter lunch.

Två timmar kvar.

Uppdatering;
nej han ringde inte, jag väntade tålmodigt till klockan var 15, då tyckte jag att "efter lunch" var passerat och ringde själv. Hans telefon var upptagen i en timme, nej jag ringde inte oavbrutet men ungefär var 10:e minut. Nej då, jag är inte på minsta vis desperat. Skickade ett sms till och skrev att om han inte kunde ringa så fick han säga när han kunde ringa. Det kom ett långt sms efter en stund om hur tuff dagen varit och fortfarande var men han "pussades" tillbaka och plötsligt var jag så dj-a förvirrad att jag skrev nåt långt värre än puss och älskling och nu vet jag inte på vilken dj-a planet jag befinner mig längre.

För om vi fortfarande trots mina påhopp är ihop, ja då har han uppfört sig rätt illa så då börjar jag bli lite irriterad över det och tjaa åtminstone jag är tillbaka på ruta 1.
Gud ge mig en personlig ständigt närvarande terapeut, NU !

söndag 9 november 2008

Vilket fantastiskt sammanträffande !!!

Pratade med en bekant på msn ikväll, eller förresten bekant, njaa vi har aldrig träffats på riktigt men vi hade nog tänkt det i början på sommaren men alltför mycket kom i vägen.

Jag drack ju bara champagne och hade mig och han förberedde sig för ett utlandsuppdrag, minsann här snackar vi viktiga uppdrag....

Jag har ju aldrig lyckats prioritera särskilt väl.

Nej men vafan, här kunde jag alltså välja mellan hot hot hockeyman och lite mindre hot men ack så dj-a intellektuell diplomatmänniska och vad väljer den korkade Tricky, jo så klart den aningen (gud vilket understatement....) mindre intellektuella heta hockeymannen som nu visat att han var så dj-a FEL FEL FEL.

Jag hann helt enkelt inte med att träffa denna superintressanta människa innan han for iväg på sitt hemliga och avancerade uppdrag i fjärran land.

Och vad hände då, jo förstås så fångade någon annan mer smart person in honom blixtsnabbt eftersom såna godbitar inte kan gå lösa alltförlänge.

Men nu har han kommit på att det också kanske var lite förhastat.

Och vet ni ?

Han ska åka med sin tonårsson till Paris över nyår.

Vi är fan gjorda för varann !!

Uppdatering;
No worry, jag menar inte att jag ska tokdejta igen utan det var mer ett konstaterande att han och jag verkligen var ett så himla perfekt par och att det där med att välja Paris över nyår helt ovetandes om varann på nåt sätt bekräftade hur väl vi passar ihop.
Jag känner inte så många män som skulle komma på det sådär bara, just Paris med en tonårsson. Definitivt inte mr hockey. Han skulle som så många andra packa in barnen i bilen och åka till föräldrarna eller möjligtvis till alperna.

Nya resor

Ahh så skönt det känns.

Betraktar mr hockey som over and out nu och bestämmer mig för att jul och nyår är avsett för mig och mina barn.

Inga andra hänsyn nu.

Ja julen hade jag inte en tanke på att tillbringa med honom men nyår låg ju och skavde i bakhuvudet förstås.

Nu skiter jag i honom och åker med sonen till Paris.

Är det inte en härlig idé ?

Blev så glad av tanken att jag nästan är tacksam för att det är över med kärleken för den här gången.

Och det finns både flyg och hotell att boka !!

Äntligen ser jag framåt istället för att trampa vatten och vänta på nån hopplös dj-a människa som aldrig ringer.

När jag ändå håller på så kollar jag lite långresor till våren också, kanske nån extravecka kring sportlovet skulle funka !!

Fan vad livet ändå är härligt och vad mycket mysigt det finns att göra !

Uppdatering:
Sonen blev så himla glad när jag frågade om han tyckte det var en bra idé. Han strålade och kramade mig hårt och länge.
Lyckan med barnen är oslagbar.

lördag 8 november 2008

Det är nog över nu

Bara så ni kan sluta fundera.

Fast jag har ju inte riktigt slutat fundera själv.

Hur som helst fick jag nog igår efter ett telefonsamtal som inte ledde någonstans som återigen bara talade om för mig att jag kom som prioritet nr 48 ungefär.

Strax efter skickade jag ett "göraslutsms" inte för att jag inte vågar göra slut utan för att vi nästan aldrig träffas så jag hade ingen lust att vänta två veckor på att få chansen att säga vad jag tyckte.

Sen hade jag fest på kvällen och struntade verkligen i honom, jag skrattade och hade det bra med människor jag tycker väldigt mycket om.

Men morgonen efter när han fortfarande inte hört av sig så kom ju den där förbannade svagheten över mig igen, längtan efter kärlek gjorde mig sjuk av ånger, varför varför ska jag vara sån som jag är ?

Så då skickade jag ett litet "förlåtmigsms" men det har inte hjälpt, för han har inte hört av sig flera timmar efter det.

Och ärligt talat så vet jag redan, jag vet att han och jag inte var någon "perfect match" men nånting gav han mig och detta nånting saknar jag alldeles oerhört mycket just nu.

Och om nån djävel kunde sluta spela den där dj-a Sonja Aldén på radio med den där förbannade låten "Du får inte".

En sån låt som man älskar att höra när man är förälskad och faktiskt tror att det är på riktigt men kräks på när man är där jag är just nu och inser att någon just gjort det som hon sjunger att ingen får göra.

Knackat på min dörr utan att vilja stiga in, rivit mina murar utan att skydda mig sen, haft mig som en dj-a dröm bara.

Djävla djävla skitlåt.

måndag 3 november 2008

Likgiltig

För första gången sen vi träffades för ganska exakt fyra månader sen så känner jag att det faktiskt gör det samma.

Han skrev "jag ringer dig senare ikväll", nu är det senare i kväll och jag bryr mig inte riktigt.

Kanske är jag för trött bara eller så har han prövat mitt tålamod så mycket att det bara tog slut.

Poff liksom.

Kanske att det är nu jag bara ska resa mig och gå, eller tja låta bli att svara om och när han ringer.

Vem vinner och vem försvinner ?

Eller var det inte spel vi spelade, var det på riktigt ?

onsdag 29 oktober 2008

När jag var ung och rätt så dum

För ganska många år sen hade jag en pojkvän som jag inte kände mig riktigt säker på.
Jag hade en stark känsla av att han skulle bedra mig och ju mer jag tänkte på det så kände jag att jag måste skaffa mig nåt slags övertag.

Jag var så säker på att det skulle hända så jag såg till att vara otrogen först.

Ja men ni hör ju, helt korkad var jag.

Jag var otrogen först så att det inte skulle göra så ont om han var det sen.

Sån tur att jag är vuxen och gammal nu då.

torsdag 23 oktober 2008

Världens bästa mamma !

Förvånade ?

Brukar vara lite mer av den andra sidan här men idag har jag alltså varit världens bästa.

Har varit på gymnasiemässan i fyra timmar med sonen, pratat med varenda skola som finns, lyssnat, varit trevlig, framförallt har jag haft en ängels tålamod med en son som verkligen inte är helt lätt att hantera.
Som har en egenhet att liksom mumla något till mig och sen bli fruktansvärt arg när jag inte hör vad han säger.

Jag liksom sköt honom framför mig hela tiden, lirkade, lockade och såg till att han själv ställde frågorna.

Efter två timmar höll huvudet på att sprängas men vi fortsatte vårt arbete och betade av alla så att inte sonen sen skulle haka upp sig på just den där enda skolan vi missat.

Min son har en tendens att haka upp sig på detaljer om man säger så.

Jag är så dj-a stolt över mig själv ikväll så nu lovar jag dyrt och heligt att aldrig någonsin hacka på mig själv för att jag är en dålig mamma.

Det är jag inte.

fredag 17 oktober 2008

Blev sjuk igen

Sådär som jag inte varit på flera år.

Helt slut, darrig, spagetti i knäna, svårt att andas, total kraftlöshet.

Åh jag känner så väl igen alltihop, den bedövande tröttheten.

Men jag var klok inser jag, tog timeout, det har inte hänt nångång tidigare, har kämpat på hela tiden men nu tog det slut helt enkelt.

Så nu har jag sovit sådär en 12 timmar per dygn, gått promenader i flera timmar och känner att något hände, jag fick tillbaka lite energi och fick också anledning att fundera över hur mitt liv ser ut och det är ju inte någon vacker syn.

Nej det är fan något helt hysteriskt man skådar om man tittar.

Alldeles för många saker att kämpa på med och ni ska veta att jag inte berättar det allra värsta för er, det säger jag inte för att verka märkvärdig utan för att det skulle göra mig alltför igenkännlig, så jag pratar på om mina lite mindre problem i hopp om att det där stora hotfulla ska lösa sig.

I morgonbitti ska jag först väcka dottern kl 05.45 och sen sonen 08.00, jaha sovmorgon någon ??

Visst kan de väcka sig själva men båda är så oroliga för att försova sig så jag lovade att ställa upp.

söndag 12 oktober 2008

Ett slag för mycket

Tonårsdottern var som en duracellkanin hela kvällen. Hon la sig i precis ALLT, oavbrutet, kom med beskäftiga råd om allt, särskilt när det gällde sonen.
Jag väste om och om igen till henne att tagga ner lite men nej det gjorde hon inte.

Till slut när allt gick fullständigt överstyr och jag försökte få henne att sluta skrika om hur "cp" och allmänt skadad han var så rann det över i huvudet på mig och jag liksom viftade till med utsidan av handen mot hennes arm i nån slags desperat handling för att få henne att sluta skrika om hur onormal och dum han var.

Jag slog henne.

Ja jag gjorde det även om det var en viftning snarare och jag ångrar det djupt, det rann över, jag orkade bara inte längre med hennes gapande och skrikande.

Så nu har hon dokumenterat det röda märket och jag tänker "jaha så gick det, så förlorade jag min dotter som jag älskat mer än något annat".

Jag har ingen ursäkt, det finns ingen ursäkt och nu vet jag faktiskt inte vad jag ska göra.

Försökte säga förlåt till henne, försökte prata men förstås så var jag inte välkommen.

Det brann något i hennes ögon som jag uppfattade som att jag förlorat henne för alltid.

Jag hoppas att det inte är så men samtidigt är det nåt slags tecken på att något brinner i huvudet på mig, något som jag inte riktigt längre orkar med.

Två tonåringar som omväxlande tar all kraft jag har och ingen alls som delar ansvaret med mig.

Det finns ingen pappa längre, det finns ingen alls som hjälper till, det är fan bara jag och jag orkar ju inte.

torsdag 9 oktober 2008

Antiblogg

Lite intressant att notera att somliga bloggar numera liksom utgör en slags antiblogg till en blogg som de uppenbart inte gillar.

Det som en gång började som en intressant och läsvärd blogg tenderar att bli just en antiblogg (ska läsas som i motsatsbegreppet tes och antites för de som begriper).

Visst, vi har olika drivkrafter till varför vi skriver men just det där har jag svårt för, dvs när man så uppenbart provoceras och retar sig på någon och ÄNDÅ fortsätter läsa varenda dugg som skrivs.

Jag gick en (läs 1 ! ) gång in på Blondinbellas blogg och konstaterade att det inte riktigt var min slags läsning, så då struntar jag i den i fortsättningen. Jag skulle aldrig lägga så mkt energi på nåt jag inte gillar.

Nu handlade det inte om Blondinbella alls men jag är inte ute efter att hänga ut någon eller starta någon debatt så jag tänker inte nämna någon vid namn utan bara sådär allmänt konstatera fenomenet.

Men ni får gärna tycka till ändå !

Det är lugnt nu

Jag har inte rusat vidare med mitt tokdejtande utan det var lite bottennapp i söndagskväll när jag var som mest ledsen och sårig.

Jag är medveten om att jag har "hål i själen" som behöver täppas till.

Det har jag vetat om sen minst 11-12 år när jag gick i terapi för andra gången i mitt liv. Den gången handlade väldigt mycket om just det men sen i slutet av den terapin (som pågick ett halvår) träffade jag exet och "blev hel", mådde bra osv.

Första gången jag gick i terapi var för ca 20 år sen, när jag inte kunde få barn och hela min prestationsinriktade tillvaro totalt slog i botten. Den terapin pågick i över ett år.

Sen hade jag en sväng till för en 6-7 år sen när sonen fick sin diagnos.

Ja ni ser ju, det här är ingen kvinna som levt sitt liv med skygglappar, gud så jag vänt ut och in på allt, på mig själv tills jag inte stod ut längre faktiskt.
Jag sa nejtack nu räcker det, jag vill inte prata en sekund till om mig själv längre.

Förstå hur dj-a dåligt jag skulle må idag om jag inte gått alla dessa hundratals timmar i terapi.

Ruskigt skrämmande faktiskt.

Men hålen finns kvar och nu börjar jag fundera på om de kommer att bestå livet ut.

Men lugnt är det och älskad är jag och jag försöker verkligen nöja mig med det just nu.

Och han hade inte en tanke på att välja bort mig.

I morgon har både han och jag tagit semester för att få en hel dag tillsammans.

Det ska bli alldeles underbart faktiskt,
Han kommer hit och vi ska bara leva lite vardagsliv tillsammans.
Han ska pyssla lite hos mig, vi ska kanske handla lite tillsammans och göra sånt som vi aldrig annars gör.

söndag 5 oktober 2008

Dejtingsajten "vinst varje gång"

Låter som nåt slags suverän affärsidé men den finns redan, åtminstone om man är kvinna.

Och där är jag förstås med.

Så nu har jag fiskat upp en ny mr dreamdejt där, ja jag är helt sjuk i huvudet, jag VET.

Så när mr hockeymannen sätter på sin mobil i morgon igen så kan det redan vara försent för den här senaste killen han är faktiskt så bra så han borde inte få finnas men det gör han , jag har redan googlat fram hela hans liv och om jag hade skrivit en lång dj-a lista över precis ALLT jag önskade av en man så hade jag inte ens kommit på allt det han uppfyller.

Var sorgen kommer ut är inte alltid där det gör mest ont

Läser i min egen blogg, går tillbaka lite i tiden, går långt tillbaka i tiden och tänker att den här kvinnan är en stark människa.

Måste påminna mig om hur mycket jag klarat av och det handlar inte särskilt mycket om män som lämnat mig.

Ärligt talat har det hänt en enda gång i mitt liv och just nu inbillar jag mig att det är på väg att hända igen men vet ju inte säkert.

Så att prata om mönster är bara idiotiskt, det finns inget sånt mönster, det finns bara sen ungefär tre år tillbaka nån slags hysteriskt korkat beteende som jag själv inser är destruktivt även om jag försöker beskriva mina dejter här på ett raljerande och lustigt sätt.

Jag har träffat massor av män de senaste tre åren, så många att jag fullständigt tappat räkningen, några har runnit ut i sanden men i stort sett alla andra (utom en) har jag beslutat mig för att inte träffa igen.

Det är ju som ett missbruksbeteende, jag har sett det länge men förmår inte bryta det.

Jag försöker döva en smärta och det är ju inte ens en smärta, det är flera.

Men det är männen jag skriver om för att det är enklare, mer på ytan trots allt.

Det som verkligen gör ont, det vågar jag bara skriva om ibland, annars går jag under.

Måste hitta ro

Igår kväll träffade jag en hög med kärnfamiljer, gamla invanda hjulspår, mammapappabarn, äkta, hålltihophelatidenmänniskor.

För ett par år sen när jag var nybliven singel tyckte jag att de var så himla tråkiga.

Nu avundas jag dem deras lugn, de kanske har tråkigt ibland men de har ju massor av energi att lägga på vettiga saker istället.

De är till att börja med TVÅ om barnen, de kan dela ansvar och framförallt behöver de inte lägga energi på att fundera över dj-a avstängda mobiler, förstahandsflickvänner och annat krafs.

Längtar efter lugn och ro.

Funderar allvarligt på att ta nån liten vit tablett, en sån där som för några år sen totalt raderade sexlusten i kroppen.

Det kanske vore det perfekta sättet att lugna ner sig ?

Kaninkokare

Ínser att jag har alla anlag för att bli en galen kaninkokare.

Ringde just till hans andra mobil som jag inte förväntas känna till, men det gör jag ju förstås.

Ville bara veta att han var vid liv, eller nej vänta vilket bullshit, klart jag ville att han på något sätt skulle förstå att det var jag och snabbt sätta på den andra som han just nu inte vågar ha igång eftersom han antagligen är med henne, hon hans riktiga flickvän.

Har faktiskt inga vettiga förhoppningar längre men nu vill jag bara veta om han valt bort mig eller hur läget är.

Vill som vanligt inte vänta, inte lida, vill veta NU !

lördag 4 oktober 2008

Avstängda mobiler

Det skulle fan vara böter på att stänga av mobilen.

Har man en mobil så får man tamejfan se till att ha den PÅSLAGEN !!

Jag har en inställning som ger mig leveransrapport på alla skickade sms, så jag ser att han har den avstängd, det innebär också att jag ser exakt när han slår på den för då får jag ett leveransbesked.

Jag borde antingen byta inställning på telefonen eller kanske ännu hellre byta pojkvän.

Oj oj oj han är ju ingen dj-a pojkvän, han är ju för h-e nån annans pojkvän.

Gud så förbannad jag är just nu.

Uppdatering söndagkväll;
är så himla stolt för jag har lyckats behålla min värdighet, skickade två otroligt livsglädjeinnehållande sms igår och har sen hållt mig i skinnet faktiskt.
Om han redan bestämt sig för att lämna mig så kommer han att få sig en tankeställare i morgon. Om han bara är allmänt dum i huvudet så kommer han kanske ändå få liiite dåligt samvete när jag är så kärleksfull och lockande trots att han stänger av. Jag tror han blir förvirrad och just nu roar det mig. Nån slags dj-a reaktion förtjänar jag.

fredag 3 oktober 2008

Pappa och jag

Apropå en kommentar som jag själv skrev om mitt enorma bekräftelsebehov där jag konstaterade att jag ofta är en liten flicka som ropar på pappa för att han ska se mig.

Så ser jag plötsligt ett obegripligt mönster i mitt liv de senaste åren och förstår ärligt talat inte alls hur det går till.

Jag träffar män hela tiden, jag har verkligen så lätt för att attrahera och attraheras, så är det, det är alltså inte ett dugg synd om mig, eller hur ?

Bortskämda lilla flicka, typ.

Men dessa män som blir så förälskade i mig, så bedårade, så dj-a betagna och inte vet var de ska ta vägen, de skriver vackra saker, de är kärleksfulla och jag faller, faller, faller, pang pang pang.

Så bara tar det slut, lika snabbt, pang pang pang.

Börjar känna mig lite störd, vet inte vad felet är, varför blir det så här ??

Varför känns det helt kusligt som om det är en exakt upprepning av vad som hände med min pappa ?

Massor av kärlek och så pang dog han plötsligt och oväntat och LÄMNADE mig där.

HUR kan jag upprepa något sådant, jag begriper det verkligen inte och ändå är det precis så det är.

måndag 29 september 2008

Seg lördag övergick i partylördag

Nöjd med mig själv som omväxling.

Segade vidare i lördags, låg i soffan på kvällen och bara deppade.
Bästa väninnan försökte få med mig ut men nej, jag skulle envist ligga där och tycka synd om mig själv.

Så hände något, jag började kolla in Lena och Orups show på TV och efter ca 20 minuter började jag piggna till, efter ytterligare några låtar messade jag väninnan och sa att jag var på gång.

22.30 steppade vi in på lokala krogen där supersköna bandet Fantastic Four spelade och var bara så bra att lyssna på OCH så söta att titta på !!

Det blev helt enkelt en kanonkväll och dessutom dök den här gamla godingen upp och bjöd på drinkar och berättade hur fin han tyckte att jag var.

Nöjd med det.

Det skiljer ca 15 år mellan oss och på nåt sätt är det ju bekräftelse så det räcker för ett tag.

lördag 27 september 2008

Jag är en otålig idiot

Och just nu är jag så helvetes trött på mig själv.

Två idiotsms har just skickats till mannen som är den mest kärleksfulla man jag träffat på många år och som sagt saker som "du är den finaste människa jag träffat" och....nej ska inte genera er eller mig med fler citat.

Varför är jag så labil, varför kan jag inte luta mig tillbaka och bara leva på här och tänka att han finns, han finns, han tycker om mig och ibland händer det att vi kan ses.

Nej det räcker inte för mig och samtidigt vet jag att jag inte vill ha någon här hela tiden.

Vad är det för fel på mig som vill ha allt och inget samtidigt ?

Det finns kvinnor i min närhet som inte varit i närheten av en man på flera månader och kanske aldrig i hela sitt liv fått höra så vackra saker sägas till en, så varför är jag så här ?

Och sms:en som är skickade innehöll ord som "...blir galen...förnedrande...inte orka....avskyr...vill inte...tar mer än det ger...längtan...osäkerhet..."

Puuh, om jag var han skulle jag springa så fort jag kunde åt nåt annat håll.

Men han ringde istället.

Jag lyckades alltså inte skrämma bort honom, men snart så lyckas det nog.

Jag min otåliga dumma idiot.

Barnens pappa vill flytta in

Är helt matt nu.

Barnens pappa som jag skilde mig ifrån för hundra år sen ungefär och som varit en ständig källa till irritation, sorg och ilska genom åren.

Ja nu när jag letade länkar bakåt i mina bloggtexter så blev jag rätt låg av att påminnas om all skit han dragit med sig.

MEN.

Nu är han sjuk sen länge, utslängd från sambon, har ingenstans att ta vägen, är hemlös och utan pengar.

Det är så sorgligt för honom och allra mest för mina barn som självklart oroar sig.

Deprimerad ringer han till mig och bönar och ber om att få bo här några dagar.

När jag säger nej först så går han via dottern som nu är jättearg på mig och allt känns bara så dj-a hemskt, hur jag än gör blir det fel.

Men nu har jag ändå sagt att det är ok två kvällar, känns som att jag måste hjälpa till för att han inte totalt ska tappa fotfästet.

Vågar heller inte lita på att han tar hand om barnen för i såfall kunde ju jag fly till mitt "hemliga rum".

Fan också.

Seg lördag

Skulle också vilja vara en sån där bloggare som skriver nåt i stil med "här sitter jag och dricker kaffe medan resten av familjen sover, har redan varit ute med hunden och kört en tvättmaskin och klockan är bara åtta"

Jag menar det verkligen för här hemma går jag aldrig upp frivilligt före resten av familjen, jag är den segaste som finns och det värsta är att jag inte njuter av det alls.

Om jag åtminstone tyckte det var skönt att ta det lugnt och slappa men det ger mig ju bara ångest.

Ångest över att jag har ett tråkigt liv där lördagar består i att sortera strumpor och glo på en dataskärm i jakt på nåt annat slags liv, vare sig det handlar om en ny lägenhet, en segelbåt eller en ny man. Allt finns ju på skärmen att drömma sig bort till. Och plötsligt är klockan 12 och det enda jag har gemensamt med de morgonpigga effektiva bloggarna är att jag har druckit kaffe och bloggat.

Vilket liv.

Snart har halva lördagen gått och jag har druckit kaffe, tog precis in morgontidningarna, japp flera stycken som ger mig ännu mer ångest när jag inte ens hinner läsa en halv om dagen.

söndag 21 september 2008

Jag och männen

Jag är ingen "femme fatale" , har alltid betraktat mig själv som ganska stel och lite halvpryd i sociala sammanhang (sen att jag inte är det i bloggen eller privat är en annan sak) men jag börjar sakta men säkert bli sådär skönt frispråkig, säger sånt jag aldrig skulle drömt om för bara ett par år sen. Jag har varit väldigt dålig på att flirta med män men oj vad jag övat upp mig på det.

Jag är inte snyggare än någon annan men jag märker hur jag drar till mig uppmärksamhet idag på ett helt annat sätt än för några år sen och jag tror att det är ett resultat av att jag bjuder på mig själv.

T ex igår vid middagsbordet så kom ämnet "hur man träffade sin partner" upp och när det blev min tur så sa jag med ett skratt "ja frågan är vilken jag ska börja med" och gjorde alltså helt klart för sällskapet att här satt en kvinna med lite erfarenhet. Och det märktes direkt på männen vid bordet att deras uppmärksamhet riktades mot mig. Jag fortsatte lite på temat och vågade vara lite mer öppen än de övriga och det drog igång en jätteskön diskussion där fler och fler vågade, särskilt männen förstås då.

Efter ett tag så var det vid bordet jag och fyra män som pratade, skrattade och hade supertrevligt, jag hade inte tänkt på att kvinnorna droppat av och när jag upptäckte det så ursäktade jag mig snabbt och gick iväg för detta var som sagt ett släktkalas och jag är inte den som vill vara orsak till några sura miner.

Men som sagt, för mig är det en revolutionerande förändring och livet är så mycket roligare nu när jag vågar lite mer i sociala sammanhang.

Pröva själva så ska ni få se vad som händer !

Det räcker inte för mig

"-Jag hade velat höra din röst i natt"

I mannen sista sms igårkväll skrev han att han var ledsen men att han inte kunde komma ifrån, ett av barnen hade just aviserat att han tänkte sova där.
Han skrev att jag gärna fick ringa när jag kom hem hur sent det än var.

Det gjorde jag INTE !!

Först gjorde jag som sagt något helvetes skitdumt och efter det kunde jag definitivt inte ringa honom.

Fortsatte sura gjorde jag och inte förrän vid 11 i dag skickade jag ett kort sms där jag bara skrev att det blev för sent för att ringa.

Då ringde han efter en minut och sa just det där om att höra min röst.

"-Men det räcker inte för mig" sa jag och kände mig ändå rätt vuxen som säger vad jag känner.

Nu är det ju inte så att jag ifrågasätter att han prioriterar sina barn, det gör jag helt ärligt inte alls men det är ju mer i den här historien som krånglar till allt.

"- Det är helt enkelt alldeles för mycket som du förväntar dig att jag ska förstå, det är en stor dj-a hög och jag har inte tålamod så det räcker"

Jag är medveten om att jag tar risken att stöta bort honom men jag är faktiskt beredd att ta den risken för nu har jag äntligen blivit så stor att jag inte bara accepterar det jag får, jag vill ha mer och får jag inte det så är jag beredd att gå vidare.

Shit så vuxet det lät.

Kanske är det sant, kanske börjar jag bli lite vuxen ändå.

Tråkig helg

Fredagkväll; Istället för att gå på aw (som sen enligt rapport blev hur kul som helst) så valde jag att vara duktig, tränade, åt middag med sonen och.....tittade på tv-pucken, ja en riktig helkväll.

Lördagkväll; 50-årskalas med släkt som jag träffar en gång vartannat år ungefär och inte har mer gemensamt med än så. Festen började kl 17 och redan där borde man ha förstått vad det innebär. Just det, hälften barn och hälften pensionärer. Gud vilket party !

Kvällens sms gick mellan mig och mannen som kanske kanske kanske kanske kunde ses senare.

Till slut tröttnade jag på det och gjorde något helt idiotiskt, så dumt att jag inte ens tänker skriva det här.

Igår kändes det som ett bra sätt att hävda mitt oberoende men idag känns det bara som en bekräftelse på att jag är helt dj-a dum i huvudet.

Singel eller inte - det minsta problemet

Lite uppgivet konstaterar jag att det stora hindret för att träffas inte är hans något tveksamma singelskap utan snarare det stora engagemanget i barnen och deras liv.

Jaha.

Och vad slags man vill jag ha då ?

Nån som skiter i sina barn och träffar mig istället ?

Nej självklart inte men det här är bara för dj-a omöjligt.

Otålig är mitt förnamn, bråttom mitt efternamn, lika bra att inse att den som inte springer lika fort som jag hamnar bakom mig och finns inte kvar i synfältet.

Varför jag har så bråttom med allt vet jag inte ens själv.

söndag 14 september 2008

Lyckligt lottad !

Det slår mig plötsligt när jag står i duschen att jag är en väldigt lycklig människa, eller i allafall en lyckligt lottad sådan för vem orkar gå omkring och vara lycklig jämt egentligen.

Lyckligt lottad.

Jag gillar det uttrycket och när jag tänker på det så ser jag ett långt pärlband av bra saker i mitt liv, positivt tänkande är inte överskattat, det funkar ju !!

Jag är närmare 50 än 40 och har en man i mitt liv som tycker att jag är den vackraste kvinna som finns, både på insidan och utsidan.

Hur kan jag ens tänka tanken att låta honom försvinna ur mitt liv ?

Det tänkte jag nämligen senast igår när ett missförstånd gjorde att jag nästan raderade honom ur min telefonbok för att han stängt av mobilen och inte var anträffbar.

När han sen stillsamt påminde mig om vad han hade gjort och att han kvällen innan noga berättat för mig vad han skulle göra så skämdes jag lite och förbannade mig själv som lät så mycket energi slösas på nåt helt onödigt.

Så han åkte inte ur telefonboken han åkte hit istället, hem till mig kanske för att inte låta sig utkonkurreras av såna som Martinträdgård.

Jag är lyckligt lottad på så många andra sätt också, mindes mitt inferno av gråt och vanmakt när sonen fick byta skola i vintras efter att ha blivit mobbad, tänker att det blivit ganska bra för honom, han har en ny kompis, han är inte så ensam jämt.

Ja lycka är väl ett för stort ord men frånvaro av olycka kan vara en väldigt bra känsla för den som inte varit så bortskämd tidigare.

Lyckligt lottad kanske just för att jag kan känna glädje över små saker.

Som att tvättmaskinen är lagad och gräsmattan är klippt och det var mig han åt frukost med idag.!!

lördag 6 september 2008

En Martin i trädgården

Det har jag just nu.

I min telefonbok står han som "Martinträdgård", visst låter det fint.

Han ÄR fin, tror han ska få flytta in här faktiskt.

Han är här för att klippa buskar, fälla träd och allmänt snygga till den här djungeln jag bor i.

Det var ju bra nog men när han kom och jag ursäktade mig lite och sa att min gräsklippare är trasig och jag har inte hunnit laga den....(nej jag fiskade inte alls !!) så sa han "jag kommer hit i veckan och tar med mig en gräsklippare och ordnar det), då blev jag nästan kär.

Som sagt han ska få flytta in här om han vill.

Det känns så himla trevligt att gå omkring härinne och ha honom därute i trädgården, sådär som det ska vara, eller hur ?!

Har lust att sms:a mannen och tala om att jag nog låter Martinträdgård flytta in här om han inte skyndar sig att ordna upp sitt liv men då kommer jag ju på att han inte har telefonen på överhuvudtaget för att just inte riskera att få olämpliga sms eller telefonsamtal och då känns fan ingenting roligt längre.

Och jag vet, jag vet, ni behöver inte säga till mig att jag är lost in nåt hopplöst och att så många kvinnor före mig har försökt sig på samma omöjliga resa. JAG VET !! Promise.

Gråtmorgon

Har jag haft i dag.

Den är inte slut än.

Det började med att jag gick upp i morse, hämtade tidningen och konstaterade att sonens cykel blivit stulen över natten.

Då blev det för mycket eftersom dagen redan var inplanerad på såna fantastiska nöjen som att; ta loss slangen till tvättmaskinen för att se efter om det är stopp där som en möjlig förklaring till att pumpen inte fungerar och jag inte har kunnat tvätta på en vecka, försöka få in gräsklipparen i min lilla bil och köra den till en reparatör, något jag borde gjort för två veckor sen, nu är det nog smartare att åka och köpa en dj-a lie.

Så jag grät en skvätt, dottern kom ner och av någon idiotisk anledning tog jag ut lite frustration på henne genom att indirekt beskylla henne för att vi bor i ett hus överhuvudtaget och inte i en lägenhet.
Då sprang hon gråtande upp på sitt rum och där sitter hon nu och vägrar öppna dörren för mig.

Drack kaffe och försökte distrahera mig genom att läsa lite bloggar men i mitt sinnesmod så blir allt bara ytterligare skäl till att gråta; Limited Edition skriver om att vara kallhjärtad, då gråter jag lite över att det inte är jag som får äta frukost med han som just nu måste kallas mannen i mitt liv och som jag borde stänga av men inte kan för att han är den mest kärleksfulla man jag träffat på många år (kanske någonsin) och som stundtals gör mig väldigt lycklig om än inte hela tiden.
Läser hos Ankan om döda middagsgäster och gråter över min pappa som jag fortfarande saknar så fruktansvärt mycket.

Christina skriver om sin andra kräftskiva på kort tid och jag konstaterar att jag inte blivit bjuden på någon sån på flera år och tycker gränslöst synd om mig själv som är så ensam och ynklig.

Fast nu börjar nästan självömkan plana ut lite, gråten har lugnat sig, jag börjar försöka tänka lite på allt som jag HAR istället.

Tänker en stund på min bästa väninna och hur hennes liv ser ut just nu och då skäms jag lite över mitt gråtande och självömkande.

VAD är prylar som försvinner och går sönder jämfört med ett barn som går sönder och som man inte vet var man ska lämna in, som inte går att laga, inte går att köpa nytt, fylla på , byta ut eller slänga bort.

Fast glad är jag inte och jag vet ju inom mig att jag egentligen inte gråter över gräsklippare eller tvättmaskiner.

Jag vet så väl att när man vågar älska någon så blir man också sårbar.

måndag 1 september 2008

Mamma Mia

...here we go again...

Åh gud vilken film !!

Har ni inte sett den så gör det NU !

Jag var absolut lycklig där jag satt i nästan två timmar.

Kanske kanske kan lyckan ha haft lite att göra med den jag var där med.

Det var en stund av absolut närhet och lycka med honom.

Vi har inte haft så många såna, det har varit mest illamående faktiskt.

Men jag är ok, helt ok och nästan lite lycklig mitt i allt detta vansinne.

söndag 31 augusti 2008

Ensam mamma söker

Sonen och jag kollar tv när det dyker upp en trailer för programmet "Ensam mamma söker".

"Du borde ju vara med där" säger han plötsligt helt oväntat.
Jag blir stum och häpen. "VA ? Men tycker du det ? " är ungefär det enda jag får ur mig.

"JA du ÄR ju ensam " och så var det inte mer med det, tydlig signal från honom att mer än så behövde vi inte prata om det. Efter en stund var jag ändå tvungen att fråga "så du tycker att det vore bra om jag hade någon då ? ".

På den frågan fick jag ett trött "JA" och en blick som sa att jag fick sluta vara jobbig nu.

Lite senare berättade jag den lilla episoden för dottern och då säger hon "alltså mamma jag kommer inte ihåg men alltså visst berättade jag för dig att jag anmälde dig till det där programmet...? "

VA VA VA ??

Jodå hon hade skickat in mig med bild och allt.

Men det är klart att en något överårig ensam tonårsmamma inte var precis vad de ville ha i programmet och jag är faktiskt väldigt tacksam för det.

En sak är säker.

Mina barn har inte hittat min blogg eftersom de tror jag måste vara med i TV för att hitta nån !!

fredag 22 augusti 2008

Sandhamn calling !!

Bästa väninnan meddelar att hon sammanstrålat med en av våra bekanta från Sandhamn och att han tyckte vi borde ses allihop nån kväll snart.

Ja kära vänner, ni anar liksom inte hur mycket jag har undanhållit från er när det gäller Sandhamn, det hände bara för mycket på så kort tid och efteråt var jag på nåt sätt så uppfylld av att hockeyspelaren dök upp så allt kom ju att handla om honom, men så var det nu inte riktigt.

Första kvällen bokstavligen r a m l a d e vi ner i en båt på efterfest, ja alltså vi VAR inbjudna men när vi kom upp på båten så verkade det saknas några trappsteg nånstans och vi ramlade som sagt rakt ner.

Och det är ett mysterium hur så få människor kan spilla ut såna kopiösa mängder rödvin på så liten yta och så kort tid. Det var muggar som läckte, det var muggar som välte, det var flaskor som välte, det var kjolar som aldrig mer går att tvätta och det var fan en hel dj-a båt som behövde saneras.

Och det var inte bara rödvin, det var en hel hög med hamburgerkartonger som skulle bäras ut men som helt mystiskt tappades ut i hela båten och då tror jag att skratthysterin var på topp.
Och då spillde vi säkert ut lite mer rödvin.

Kvällen/natten/morgonen snarare avslutades med att jag fick nåt ryck och liksom flydde ut genom en pytteliten öppning i båtens kapell, snubblade runt, höll på att landa på båten bredvid.

Allt detta kan möjligtvis haft något lite att göra med att vi var lite berusade men obs bara LITE !!

Dagen efter var deras båt borta och vi blev inte förvånade, vi förstod nog att den måste in på sanering omedelbart och det kan ju hända att killarna var lite rädda för att de där galna brudarna skulle ramla ner där igen och gud vet vad som hade hänt då.

Men det gjorde nu inget för nästa kväll var en ny kväll, nya outfits, nytt matställe, nya drinkar och javisstja NYA MÄN.
På restaurangen där vi åt efter att jag hade försenat middagen med minst en timme eftersom jag var tvungen att byta kläder minst fem gånger, för den här kvällen skulle ju hockeyspelaren dyka upp lite senare, där befann vi oss plötsligt liksom delandes bord med ett gäng ytterst trevliga killar i helt lagom ålder och ja ALLT faktiskt.

Han som hamnat bredvid mig tyckte att jag såg ut att frysa och erbjöd sin tröja.
Jag insåg att det inte skulle se helt bra ut om mr hockey dök upp då och jag satt intill en trevlig och mycket snygg man med hans tröja på mig (det räckte så bra att han var snygg visade det sig senare).

Ok, sen dök min hockeyspelare upp och fick sitta med vid bordet en stund, lite märkligt var det ju, alla tittade på honom och undrade "hur hittade du honom ?", det såg nämligen ut som om jag gick in i baren i fem minuter och kom tillbaka med honom.

Mina söta väninnor fick festa vidare i natten med de trevliga männen, själv försvann jag.

Dagen efter åkte vi ut en sväng med deras superfiiina och mycket dyra båt.

Och det var en av höjdpunkterna på vår lilla resa, ut till obebodda klippor med små fina sandstränder och trevligt sällskap hade vi också.

Mannen med tröjan visade sig inte vara singel och aningen lite besviken blev jag, man kan ju undra hur besviken han blev då när jag liksom mitt i middagen plötsligt kommer med en ny kille till sällskapet.

Men som sagt nu sammanstrålade väninnan med en av killarna och fick då veta att mannen med tröjan nu är SINGEL !!

Och jag blev genuint uppiggad av detta vilket kändes alldeles oerhört skönt och befriande.

måndag 18 augusti 2008

Illamåendefasen

Eller nej så hette den ju inte, men det känns så !!!

Inledningsfasen heter det (tack Limited Edition )och det är alltså där man är illamående.

Det handlar om skillnad mellan män och kvinnor och kärlekens mystiska spel.
Ja det där spelet som JAG aldrig spelar.

Herregud var det verkligen jag som skrev det där ??

I texten om spelet hos Limited Edition står det att kvinnan lyfter på telefonluren för att kontrollera att den fungerar.

Här hemma skickas det sms mellan privat- och jobbmobilen, typ en gång i timmen....men suck.

Hur blev allt så här ??

Kan ju ha nåt litet med att göra att det efter en månads underbart fantastiskt umgänge liksom plötsligt dök upp nåt liten antydan om att mr underbara hockeyspelaren inte var riktigt så mycket singel som han och jag skulle vilja.

Illamående är ett understatement !!

söndag 10 augusti 2008

Lite mer Winnerbäck

Den här versionen av "Kom änglar" som han gör med Lisa Ekdahl är helt fantastisk.



Hugger i sten

Winnerbäck i mitt hjärta

Konserten igår på Zinken var magiskt bra.

En klyscha, jag vet, men nu har jag sett honom så många gånger att jag kan säga det.

Igår var fantastiskt.

Han avslutade själv på scenen och vi nästan grät när han sjöng "Hur ska jag gå hem när allt är så här....

Lyssna lite och njut


lördag 9 augusti 2008

Min son och en chokladbit

Hastigt blev det bestämt att sonen fick följa med en kompis och spela golf.

Jättekul för det har ju inte hänt på nåt år eller så.

Detta har nu tagit två timmar av mitt liv och försatt mig i ett slags stressberedskapsläge där adrenalinet pumpar i kroppen, hjärtat går på högvarv och jag har fått svårt att andas.

Ni tror kanske att jag är lättstressad eller nojig eller att jag har något annat fel men jag kan försäkra er om att jag har en ängels tålamod, är hårt prövad genom åren och har utvecklat ett antal strategier för att hantera min son.

Och ändå.

Så stjälptes allt av att jag gav honom två chokladkakor att ta med som extra energitillskott under rundan.

Jag tänker inte återge hela den diskussion som följde men den innehöll bl a en säkert 10 minuter lång utläggning om i vilket fack man kunde lägga dem, vad man ska göra om man inte äter upp hela, när under rundan det kan vara lämpligt, ska han bjuda ?

"- men mamma du kanske kunde berätta för mig hur DU hade tänkt att jag skulle äta chokladen ?"

Jag slog envist ifrån mig, sa gång på gång att han faktiskt fick klara av att hantera en chokladbit på egen hand.

Till slut fick jag ge upp eftersom paniken lyste i hans ögon och han sprang runt med chokladbitarna och la dem än här än där i huset, han var helt förvirrad av den där dj-a chokladen eftersom de inte ingick i något mönster han var van vid.

Så jag tog det där djupa andetaget jag inte längre kunde ta och gjorde ett litet upplägg för honom att följa.

Och jag gråter inombords över hur svårt hans liv är hela tiden och hur dj-a orättvist det känns att han drabbats av allt detta och att jag är den enda som finns där för honom.

söndag 3 augusti 2008

Sandhamn

Semestern tog ju fort slut.

Och vad har jag hunnit med förutom fantastiska middagar, hockeyspelare och altanbesök ?

Några helt magiska dagar i Sandhamn som faktiskt är något av det mest underbara jag upplevt i livet.

Vi var tre tjejer som tog oss till Sandhamn med reguljärbåten, alla har vi varit där tidigare men då med egen båt, men eftersom båten försvann med exet för oss alla så tänkte vi att det kanske var dags att skaffa ny båtägare och då var ju Sandhamn lysande.

Nej förstås, vi åkte inte alls dit av den anledningen, vi åkte dit för att vädret skulle bli toppen och vi var sugna på både sol och hav, party och lite fina båtar (ha !) att titta på.

Och vi fick ALLT och mer därtill.

Solen sken från en klarblå himmel, det var 30 grader varmt, havet glittrade och vi trippade omkring där i våra högklackade opraktiska (smala klackar fastnar i bryggan, inte snyggt !) men skitsnygga skor.

Vi ramlade ner i båtar där vi skrattade så magen fick kramp, vi åkte ut på havet i andra båtar, låg på öde öar och pratade allvar med alldeles förfärligt trevliga män i vår egen ålder.

Sen gjorde vi djupdykningar i den godisbutik som Sandhamn är på sommaren och kom upp med en och annan trevlig man (ähmm eller pojke kanske...).

Ja herregud, vi var totalt utmattade, absolut inte utsövda men fantastiskt lyckliga när vi åkte därifrån .

Och hockeyspelaren han tog taxibåt ut sent på lördagkvällen för att träffa mig och det var såå mysigt och onekligen känns det rätt bra med tanke på vad det äventyret kostade honom.
Går inte att komma ifrån att självkänslan då och då behöver fyllas på med lite sånt.

måndag 21 juli 2008

Hockeyspelaren

Ska döpa om senaste dejten som jag kallat för elitidrottaren till hockeyspelaren (Maja, no worry !) det känns som det passar bättre och det är ju det han är också om än fd.... jaja i vår ålder är ALLA föredettingar och det är helt ok.

Och bara för att förtydliga, känns som det behövs här, så är han ingen nätdejt.

Nej nej det fattar ni väl att hårda hockeykillar INTE nätdejtar.

Nej en blick med de där förödande charmiga blå ögonen och sen var mitt öde beseglat.

Gud så lättflirtad jag är men det visste vi ju redan.

Och nu har han precis skickat ett sms där han använt olika varianter på underbar tre (!!) gånger.

-hallå mina grannar !! Vad ni än tyckte om det som hände på altanen igår kväll så var det värt det !!

Japp, blir man kallad underbar dagen efter så var det ju värt det, eller hur !

Jag måste nog flytta nu

Tur att det regnar så jag slipper gå ut i trädgården.

Jag skäms lite lite bara, än så länge alltså, kommer förmodligen skämmas mycket mer när jag ska säga hej till mina grannar över tomtgränsen.

Den där gränsen som jag i natt tydligen trodde var ett högt dj-a ljudisolerat plank.

Och nej då, det är ingen insyn, särskilt inte när mörkret lagt sig och just min altan är väldigt upplyst med hängande ljuslyktor och en hel del andra brinnande ljus.

Och nej då, det är ju flera kilometer (eller vänta oj så nära det var i dagsljus nudå, snarare flera meter) till närmsta granne så det är ju absolut inte inom hörhåll heller, nej särskilt inte när tystnaden lagt sig som en matta över det annars så tysta villaområdet.

Och nej då, här hände inget uppseendeväckande på min altan sent igår kväll, nej då, det tror ni väl ändå inte !?

Eller så tror ni just precis det.

Cencur

Träffar ju fler och fler bloggvänner i verkligheten och märker att för varje ny kontakt så cencurerar jag mig sen lite här.

Inte bra eller mindre kul kanske.

Bara så ni vet alltså så dejtar jag myyycket mer än vad jag skriver om, don´t worry liksom.

Som om ni gör det, nej trodde nu inte att ni sitter och tänker så, vem fan orkar tänka på det man INTE skriver om.

fredag 18 juli 2008

Sport sport sport bara massor utav sport !!!

Japp jag är alltså väldigt sportintresserad.

Har väl inte skrivit så mycket om det, kanske av rädsla för att igenkänningsfaktorn ökar eller bara för att det är inget jag har något behov av att skriva om.

Nu har jag tillbringat en vecka som kan sammafattas SPORT och LYX.

Ungefär lika mycket av varje beroende på hur man definierar begreppet LYX, i min värld innefattar det även att få styra sina steg själv, ingen som inkräktar, jag bestämmer själv hela tiden, det är också en slags LYX.

Men jag njuter nästan lika mycket av att se all härlig fotboll, alla glada och ledsna barn, all dramatik.

För mig är sport ett sätt att leva, att få leva med och leva ut en massa spänning, åhh jag gillar det lika mycket som en bra konsert, kanske ännu mer egentligen.

Så om vi nu lägger ihop mina intressen såsom jag framstår här på bloggen så skulle en kortfattad beskrivning på dejtingsajten kunna låta ; sport, sprit och sex !! (njaa lite musik får vi nog lägga till men då blev det inte lika slående)

Men det kan jag ju inte skriva för det finns ingen kille som verkligen tror att det är sant eftersom det i de flestas ögon är just för bra för att vara sant .

torsdag 17 juli 2008

Vilken middag !

Så gott vet jag knappt om jag ätit nån gång tidigare.

En av Göteborgs finaste restauranger hade Singel46 föreslagit som plats för vår minibloggträff.

Femrätters avsmakningsmeny med tillhörande viner;

Matjesill på Leif Mannerströms vis
***
Kungsflundrarygg ”Meunière” med kokt havskräfta i dillbuljongserveras med ragu på kantareller och färska bönor
***
Halstrad hälleflundra med vinägrett på tomat och brynt smör,ljummen sallad på marinerade tomater, basilika, oliver och rostade pinjenötter serveras med hyvlad Parmesan och saltrostad färskpotatis
***
Konditorns val av ost med tillbehör
***
Chokladfondant med melonsorbet samt havreflarn

Och till det så drack vi:

Pilsner Urquell, Czech Republic & Kronobergare 4cl
***
Bourgogne, Pouilly-Fuissé, Vieilles Vignes 2006Domaine Cordier Père et Fils
***
Bourgogne, Volnay, 2006 Claude et Catherine Maréchal
***
Sommelierens val av passande vin
***
Recioto della Valpolicella, Classico Acinatico 2004 Stefano Accordini

Makalöst !

En jättetrevlig kväll på alla sätt och vis, tiden flög iväg och det kändes som om vi hade kunnat prata hur länge som helst.

måndag 14 juli 2008

Hotell

Är på semester nu, så himla skönt, fint hotell, i morgon SPA-besök, sen lite fotboll och annat skoj.

Jag älskar hotell, gud så skönt, vill alltid ha det så här, kompakt living, åh jag behöver ett strykjärn, ring och kom hit, ta bort det sen när jag är klar tack, allt inom räckhåll, snyggt, städat, fräscht, god frukost, små söta flaskor både i badrum och barskåp.

Och CNN på tv, det hör till tycker jag.

söndag 13 juli 2008

Uppe i gryningen

Ja så känns det när klockan är 8 en söndagmorgon.

Extremt ovanligt för en nattmänniska som jag men sonen ska iväg på Gothia cup i Göteborg så det är inte någon frivillig uppstigning alls utan bara för att jag inte orkade packa igår kväll.

Jag åker efter om ett par dagar för att ha lite storstadssemester på egen hand, visst ska jag se fotboll men mest ska jag softa omkring i fina kläder, shoppa, sitta på avenyn och titta på folk, gå på spa kanske.

Och så ska jag på en minibloggträff med Singel46, ska bli jätteroligt !

Jag tror verkligen att vi kommer att ha massor att prata om, skoj !

lördag 12 juli 2008

Spela spel

Det brukar jag hävda att jag absolut aldrig gör.

Nej då, jag är ju så dj-a naturlig och ärlig, öppen och uppriktig så mig kan man kräkas på om man vill.

Väninnorna blir galna på mina klämkäcka råd om att bara vara sig själv, "men om du gillar honom så visa det, lägg av med att spela spel eller vara taktisk....".

Jo men vilken tur att jag vet hur man gör, att jag inte alls behöver grubbla över det.

Eller hur !!


Vilken tur att jag just nu inte alls behöver fundera över om han elitidrottaren är en sån som behöver lite tuggmotstånd för att bibehålla intresset eller om han helt tvärtom behöver känna att jag verkligen är intresserad för att våga själv.

Ja men visst är det tur att jag inte alls spelar några spel och bara är så dj-a naturlig och säger och gör exakt vad jag känner hela tiden.

Så skönt det vore.

Allvarligt talat så vet jag ju själv hur känsligt det är, hur lätt det är att pendeln slår åt det ena eller andra hållet helt beroende på små löjliga detaljer.

Jag är inte alls immun mot det där spelet, jag tycker inte att det är så enkelt som jag själv brukar hävda, det är ju bara för att det så sällan betyder så mkt som jag allt som oftast vågar vara rakt på sak.

Nu när jag känner mig lite lätt förälskad så blir ju allt så himla viktigt.

Och skitjobbigt.

tisdag 8 juli 2008

Allmän uppdatering

På dejtingfronten intet nytt !!

Tvärtom egentligen men det där lät ju lite bra.

Så vad har vi här då ?

Elitidrottaren (ja ok då en fd sådan, men duger alldeles utmärkt) är en händig man.
En sån kan jag verkligen behöva.

Champagnen har flödat skrev jag och det är alldeles sant, har druckit mer champagne de senaste två veckorna än jag gjort de senaste tio åren.

Den har flödat lite här och där, massa trevliga ställen som Gondolen, Clarion, Loopen Marin där den är BILLIG, eller hallå vänta vem försöker jag lura, champagne är ju inte ens billigt på systembolaget men på Loopen är den nästan lika dyrbillig som på systemet.

Minns ni förresten "sofforna på Josefinas", jaha hur mkt blev det av det då ?
Det bidde en tummetott skulle jag säga, har varit där en gång och då var det på dejt med champagnemannen men just då blev det annan dricka för han körde och jag tyckte att en flaska kändes aningen mycket att dricka upp själv.
Hoppsan nu fick han ett namn också.
Men champagnemannen låter lite bratsaktigt och sån är han sannerligen inte, han är coolare än cool, en riktigt fri själ och alltså väldigt opassande för mig, eller ?

Som om en fd elitidrottare skulle passa mig bättre då ?

Men snygg att se på är han ju, ja idrottaren alltså, det SYNS liksom vad han sysslat med.
Nu fick ni nåt att fundera på.

Och inte en enda gång har jag betalat något, detta är ju helt rubbat.

Hur blev det så ?

måndag 7 juli 2008

Commissario Montalbano


Nästan lika bra som att åka till Italien !!
Och så är han sicilianare och alla pratar sån italienska som jag faktiskt förstår, inte så där kantigt som i Rimini utan mjukt och sjungande.
För er som inte heller kommer till Italien nåt mer i sommar så är det tre avsnitt kvar.
För att vara helt ärlig så har jag ju en biljett till Rom i slutet av juli men tveksamt om jag kommer iväg, det här är ljuvlig tröst !

söndag 6 juli 2008

Tid att dejta - tid att leva - inte tid att blogga

Just precis så.

Har så himla fullt upp med mitt dejtande så här i sommartider att jag inte ens hinner uppdatera er.

Kanske hinner med någon slags uppdatering nästa vecka när jag kommer vara en av få som faktiskt jobbar dvs nån slags smygsemester.

Men mycket champagne har flödat, underbara män har passerat...OCH kommit tillbaka.

Just nu är livet helt crazy, nån slags kraschlandning är nog att vänta men till dess säger jag bara;

Skål tamejfan !!!

söndag 29 juni 2008

Partykväll

Biljetten är lite knycklig för den låg i fickan och släpades runt på ett antal barer i natt när jag efterfestade med ett gäng mycket glada och trevliga tjejer.
Köpte biljett tidigt och tänkte att alltid dyker det väl upp nån som vill hänga på.
Först skulle Coola Morsan gå men hon blev kvar på Ibiza och om hon hade varit där så hade hon totalt ruttnat på det svenska systemet om vi hade hamnat i samma vansinniga kö in till ölområdet som slutade med att jag klämdes fast mot nåt dj-a kravallstaket i röran.
Vilken idiot är det som planerar det hela ?
Varför är ölområdet pyttelitet, varför är allt så underdimensionerat ?
Varför är Sverige så dj-a svenskt och måste ha ett inhägnat ölområde som vaktas av "Securitymärkta" killar som saknar kommunikationsförmåga.
Färdiggnällt om det nu då.
För till slut strålade jag samman med Maja och hennes supertrevliga kompisar och det blev en kanonkväll som slutade nån gång vid 4 på morgonen.
Skitkul !
Maja som jag aldrig träffat men läst länge är precis lika rapp och rolig som hon är i sin blogg.


Smällkaramell

Fick i alla fall suga på den här karamellen några veckor.

I fredags smällde den, eller smälte eller vafan man nu ska kalla det.

Historien upprepar sig och barnens pappa har blivit sjuk igen nästan exakt samma datum som förra året.

Så det blir en sommar till när alla våra planer går om intet.

Det känns fruktansvärt tungt nu.

tisdag 24 juni 2008

Fullträff

Ahh vilken oväntad fullträff det blev att vi åkte till Italien mitt under fotbolls-EM.

Vi har tittat på fotboll på kvällarna på sportbarer och restauranger tillsammans med fotbollsgalna italienare.

Vilken härlig dramatik.

Barnen fick uppleva Italien och det annorlunda italienska sättet att vara, leva, uppleva, reagera.

Sonen har redan börjat lära sig italienska....

Forza figlio mio !!

Jag tror det bor en liten latino i honom.

söndag 22 juni 2008

Italienska ögonblick 2

Hans ögon stannar på mig och jag blir helt förvirrad en stund.

Några dagar i Italien har tyvärr inte alls ökat mitt självförtroende utan snarare tvärtom.

Förstås att det blir så när man har en 17-årig blond nyponros bredvid sig hela tiden.

ALLAS blickar är på henne och jag blir faktiskt osynlig.

Det är inget problem, jag är stolt över henne, hon är min vackra dotter med de milda ögonen och det fantastiska leendet.

Men som sagt efter några dagar har jag slutat förvänta mig att någon ska titta på mig.

Så när det händer är jag inte beredd, inte alls tyvärr.

Istället för att lyfta på solglasögonen och le lite tillbaka så tittar jag åt sidan i några sekunder, han tittar fortfarande och han ser verkligen ut som tagen ur en reklamfilm, men vad hjälper det, jag är fast i mitt förvirrade tillstånd och står bara och ser dum ut. Så han kliver sakta upp på sin vespa, drar ner hjälmen och försvinner bort i ett moln av damm.....japp, precis som på film, men där tog den slut.

Men å andra sidan, vad hade kunnat hända där, med barnen i släptåg och så menar jag.

ALLT !

Dejt med stil

Ja det blev en lite hastigt påkommen dejt med mannen jag pratade med halva midsommarnatten.


Stil.


Gud vilken skön stil han hade.


Vi susade runt på en massa finfina ställen och drack champagne överallt.


Han var så himla trevlig och alldeles supercool faktiskt och vi hade verkligen roligt tillsammans.


Och han är en sån person som jag vill ha som vän.

fredag 20 juni 2008

Midsommar på italienska


En hög tidningar som väntar på att bli lästa.
Om fler resor, den moderna kvinnan (!) och segling.
En rätt lagom dos av allt nu när jag själv valt att vara ensam på midsommar.
Känns som en av mina bättre midsomrar faktiskt.

torsdag 19 juni 2008

Italienska ögonblick 1

Spanien gör mål på tilläggstid och sonen bryter ihop.

Han får ett smärre utbrott där på den italienska sportbaren och säger till mig att "jag drar nu...".

Där har jag mindre än en sekund på mig att fatta ett beslut.

Antingen tar jag strid, säger att "stanna här" och riskerar ett fullständigt frispel där mitt bland alla människor eller så accepterar jag att han faktiskt har så mycket självinsikt att han VET att han måste bort för att lugna ner sig.

Jag accepterade, lät honom försvinna iväg och kände den där välbekanta rädslan av att inte helt säkert veta hur det skulle gå.

Den där rädslan som ändå minskat med tiden, som var så mycket värre DÅ, när han bara var 10 år och försvann i USA och vi fick efterlysa honom flera gånger, DÅ var det inte jag som sa att det var ok, DÅ bad han inte om tillåtelse, DÅ försvann han bara när han blev arg.

DÅ var jag vettskrämd och trodde varje gång att nu är han borta för alltid.

NU kom han tillbaka efter en halvtimme och hade köpt en italiensk matchtröja "istället för den där skämmiga svenska tröjan....".

Så var den saken ur världen.

Sol nästan hela tiden....

Vilken tur att vi åkte.

Kanonbra hotell.

Sol nästan hela tiden, regn två halva dagar.

Underbar vecka med barnen, intensivt men härligt.

Nu lite återhämtning.

lördag 7 juni 2008

PANIK PANIK

Alltså det ska REGNA i Italien enligt 10-dygnsprognosen jag nyss tittade på.

Det ska fan regna dit vi ska nästan hela veckan.

Och här ska solen skina.

Jaha vad gör man nu då ?

1. Struntar i att jag betalat flygbiljetter och stannar hemma.

2. Åker dit och kanske tar tåget dit där solen skiner (inte min grej riktigt att fara runt så oplanerat)

3. Åker dit trotsar regnet, äter pasta och glass hela veckan, kommer hem blek och fet istället för brun och trimmad.

Och barnen då, nöjer de sig med att bada i poolen och äta glass hela veckan eller kommer vi att slå ihjäl varann därnere ?

Ja jag vet att det här är sk i-landsproblem men beslut måste fattas inom ett par dagar.

fredag 6 juni 2008

Roar mig som vanligt





Ja så var det det här med helgkvällar och hur man roar sig.
Containerhelg det här.

onsdag 28 maj 2008

Jag blev bönhörd

Undrar om dottern läser bloggen för när jag hade beklagat mig sådär över läxläsning så kom hon hem och bara liksom tog över ruljangsen.

Vilken känsla när hon tog över läxförhören med sonen.

Vilket tålamod hon har, vilken härlig energi, och han gör som hon säger av ren häpnad tror jag.

Snart samlar han nog ihop sig och börjar protestera men än så länge går allt som på räls.

Plötsligt fick jag också ett liv.

Tack älskade dottern min !!!