torsdag 5 juli 2007

Turbobearbetning

Satt hela dagen på jobbet och såg verkligen ut som om jag jobbade intensivt med något.

Det gjorde jag ju också men helt privat, jag bearbetade, jag läste alla mail vi skickat till varann, besinnade mig totalt för att inte vidarebefordra med kommentarer, jo jag gjorde det MEN jag skickade dem till min hemmail istället för till honom.
Sen raderade jag hela mappen.

Bort bort.

Sen skrev jag i mitt block, sida upp och sida ner, allt negativt jag kunde komma på med honom och relationen och det var ju skrämmande mycket.

Så plötsligt tyckte jag mig se ett mönster och på ren inspiration skrev jag ett sms som jag fortfarande är helt dj-a nöjd med.

Så här skrev jag;

"Vet du, nu när jag tänkt och tänkt, grubblat, vänt och vridit på ALLT så känner jag att på nåt sätt är det faktiskt vår vänskap jag saknar mest, glädjen i att göra saker, skratta och vara glada tillsammans, det saknar jag mer än kyssar och sex, förstå mig rätt, vi har haft det jättefint men kanske var vi mer vänner än älskande....varm kram "

Känner mig fortfarande nöjd, kanske för att JAG ser det underförstådda meddelandet i det, det är ett slags "du dumpade mig men jag var ändå aldrig riktigt kär i dig ändå", det är lite hämnd över det hela, eller hur ?

Det är lite som att säga "du ska inte tro att jag tyckte vi hade bra sex för det hade vi inte".

Eller ni (eller han) kanske inte alls tolkar det så ?

Sen var det ju en slags anspelning på att han faktiskt sa "vi kan väl fortsätta träffas som vänner" och att jag ändå vill det.
Ja ja ja innerst inne kanske jag vill något annat, är inte klar över det.

Man hankar sig fram, typ.

2 kommentarer:

Christina sa...

JAG förstår ditt sms och vad du egentligen vill säga men jag ställer mig två frågor ...
- varför vill du skicka det till honom? är det ett svar på en fråga?
- varför skriver du inte rakt upp och ner det du vill ska skönjas mellan raderna? Jag har svårt för att tro att det som står mellan raderna går fram. Egentligen säger du i ditt sms att du saknar honom som vän. Ingenting mer.
Förlåt ... men kanske du måste tänka på hur mottagaren läser. Läser han det så som du vill så är det jättebra! Men frågan är om en del av männen kan läsa mellan rader?

TrickyTricky sa...

När jag skrev det så kändes det helt sant, jag hade vridit mig fram till det då, sen efter ett par timmar kändes det helt fel, då började jag tycka att jag helt enkelt varit dum som skrivit så, som ett slags reducerande av allt.
Senare kände jag att han gott kunde ha det, osäkerheten över om han verkligen betytt så mkt som jag sagt. Ja så där höll det på, upp och ner, sen när jag skrev i bloggen hade det liksom varit flera turer hit och dit.
Ärligt talat så har man ju ett behov av kontakt, det är ju så dj-a tomt, det ekar i mobilen känns det som.
Så, ja, jag tror det huvudsakliga skälet var att ta kontakt, ha något att säga men ändå inte vara ett offer.
Djupt inom mig är jag det lilla barnet som bara vill att allt ska bli bra igen och att det onda inte finns.