fredag 20 juli 2007

STARK !!!

På väg från Heden, glad men väldigt trött, på väg till hotellet för att sova en stund.

DÅ !

Kommer det ett sms från Mannen och jag blir inte glad, bara illa till mods, som om jag redan vet vad han ska säga.

I ett långt sms förklarar han hur fel han gjort mot mig, att det hänt saker han aldrig räknat med kunde hända (hon den andra ville trots allt plötsligt ha honom....tror jag han menar, jag frågade inte), han sa att han tänkt mkt på vårt senaste samtal (då när jag skrek och grät och betedde mig som jag sagt att jag inte skulle göra) och nu hade han kommit fram till att det skulle bli så fel att åka på den där resan tillsammans, det skulle bara bli tråkigt och en massa ältanden.

HAN VILL INTE LÄNGRE ÅKA PÅ DEN DÄR RESAN !!!

HELVETE HELVETE tänkte jag och började skaka i hela kroppen. Tänker på sonen, på hur allt rasat runt honom med den sjuka pappan och hur jag känt att den här resan ändå kommer att bli så bra, för honom.

Jag menar; det är fan bara två veckor kvar. Barnens pappa är uppslukad av jorden, tar inte kontakt, sonen är förtvivlad och säger att han ringt pappa och pratat in massa meddelande och han ringer aldrig tillbaka. Sonens tillvaro de närmaste veckorna rasar bara samman och mitt i det här kaoset så kändes resan som en räddning, särskilt nu när jag känner att jag faktiskt kommit över det hela rätt så bra.

Jag vet inte var kraften kom ifrån men jag svarade att jag ringer dig om en stund. Gick tillbaka till hotellet, köpte jättekaffe på vägen, satt mig ner några minuter, gjorde en skiss på ett papper, lite stödord. Tog ett djupt andetag och ringde honom.

Först berättade jag hur jag kände mig, hur jag var stark och glad, hur jag hittat tillbaka till den människa jag var när vi träffades, påminde honom hur jag höll emot i början, sa att jag hade så mycket jag ville göra i livet, "människor jag vill möta" och att han faktiskt aldrig passade in där utan att jag bara hade dragits med av hans kärleksvåg, jag påminde honom om hur han legat först hela tiden, varit den som drivit på.

Jag berättar om vem jag var då, inga detaljer men jag försökte förmedla känslan av mitt fria liv min äventyrslust.
Jag målar en bild för honom av den kvinna jag var och jag tror inte att han någonsin kunnat föreställa sig mig sådan.
Nu när jag hämtat andan lite så är jag faktiskt glad att det blev som det blev, jag sa till honom att jag inte alls varit mogen för det här och kanske att om inte han backat så hade jag gjort det ganska snart (just det tror jag nu inte på för jag är dj-a mes men huvudsaken att det lät trovärdigt för honom).
Till slut svingade jag svärdet rejält och sa "jag träffar redan någon annan, nån som fanns i mitt liv när jag träffade dig, någon som jag hållt kontakt med men inte träffat".

Sen var det tyst länge kan jag säga.

Så tog jag sats till fas 2 och sa, nu ska jag prata om sonen, då blir jag känslosam och kanske gråter lite men det har ingenting med dig och mig att göra, det har med sonen att göra.

Jag berättade om pappan, hur han helt backat undan nu, hur exexet bara är så dj-a bitter på mig så han inte ens vill ta sig an sonen fast pappan blivit sjuk, jag beskrev hur allt rasar kring sonen och hur viktig den här resan var för honom och att jag verkligen uppriktigt trodde att vi visst skulle kunna ha trevligt tillsammans och att våra barn definitivt skulle ha det.

Han var tyst några sekunder och så sa han "ja vi åker, vi gör det, det BLIR bra"

Min seger.

Just då kände jag det som att jag är starkast i hela världen och det finns INGENTING (definitivt ingen man) som kan slå omkull mig igen !!

6 kommentarer:

nike sa...

Det är bra men se för guds skull till att du delar rum med sonen. Ta på dig gummidräkten, den där som inte släpper igenom varken vatten eller honom...

TrickyTricky sa...

Nike jag tror inte det blir lätt, jag lovar jag är inte naiv i detta, jag är medveten om att det kommer bli tufft, men jag gör det, för sonens skull.
Men jag börjar komma in i fasen när jag verkligen hittar en massa fel på honom så jag har otroligt svårt att tro att han på minsta vis skulle kunna nå fram till mig igen.

Anonym sa...

Det är inte bra, dumpa honom nu för det kommer bli en hemsk tid för er båda om ni åker. Ta med dottern eller någon annan istället. Varför tvinga med honom i det här skedet? Nej det känns fel hela grejen för mig men du gör ju sm du vill.


Telgeman

TrickyTricky sa...

T, du har säkert rätt och kanske jag kommer ångra mig djupt men alla alternativ som finns just nu kostar mig en otrolig massa pengar dvs jag blir tvungen att bjuda någon/några andra, det är ju två platser som ska fyllas. Min plan är att han får sysselsätta killarna, jag läser böcker, lyssnar på musik, vi får trots allt en chans att prata lite, avsluta det här på ett värdigt sätt. Jag tror jag behöver det också, det känns svårarare att bara glömma, jag är inte sån.

Visionary Soul sa...

WOW vad cool du var!! Kanon, helt rätt, tycker jag!! Se till att hålla karln ifrån dig själv känslomässigt, som de andra sagt, men bortsett från det... så var det ju det allra bästa du kunde ha gjort, för sonens skull!

Hur det än blir med dig och mannen, så tror jag att du kan hålla huvudet tillräckligt kallt för sonens skull. Eller hur? Snyggt jobbat, väl planerat och upplagt... riktigt bra, som sagt! :-)

TrickyTricky sa...

Tack !!

Det är skönt att få olika perspektiv på det hela och ja just nu tror jag du har helt rätt, jag kommer klara det här, om inte annat kommer jag ha massor att blogga om.