onsdag 28 mars 2007

Jag vill abdikera

ja från mammarollen alltså.

Trodde väl aldrig att man skulle kunna känna så här.

Längta efter att barnen ska bli stora, inte bara större utan riktigt stora, så att de flyttar och jag får ett eget liv.

Drabbade just samman med tonårsdottern som plötsligt bara lät mig veta att hon minsann inte ska åka till pappa på fredag.

Hon åker praktiskt taget aldrig dit, nu var ett lysande undantag, bara en kväll, en enda kväll skulle jag få släppa ansvaret och oron.

Dessutom har jag bjudit hem nån jag tycker om, nån som jag ändå inte har lust att presentera för mina barn.

Är så förbannad just nu.

Så inihelvetes trött på att komma sist hela tiden, trött på att vara den som tar hand om allt, den som man inte ens behöver informera om ändrade planer, den som får vika ner sig, den som får ställa in.

Flytta nu !!

söndag 25 mars 2007

Men jag då ?

Får man tänka så här när man är mamma ?

"Nej jag vill inte förhöra läxa kl 21.30 en söndagkväll, jag vill titta på film, ärligt talat så struntar jag i om du inte blir godkänd eftersom jag tycker att du kunde gjort det där tidigare idag"

Jag inte bara tänkte, jag sa det också, ja förutom den delen med att jag struntade i om han blev godkänd, det sa jag inte, men resten sa jag.

Jag hade redan förhört annan läxa i en timme kanske jag ska tillägga.

lördag 24 mars 2007

Backa bilen på stora parkeringen

Har ni ingen självbevarelsedrift alls ?

Vad tänker alla dessa människor på som obekymrat går bakom backande bilar ?

Tror ni verkligen att ni syns ?

Spelar det nån roll om det är mitt ansvar om jag kör på dig ?

Om du ramlar i backen och spräcker skallen, är det en tröst att det var mitt fel då ?

Varför är världen så full av korkade människor ?

Kanske inte gör så mycket om jag mejar ner några stycken.

Ett eget rum

Jag har skaffat mig ett eget rum.

Ett rum där ingen ska stöka till det för mig, ett rum där jag får vara ifred, göra vad jag vill, komma hem (eller inte komma hem alls) när jag vill.

Det känns faktiskt som att flytta hemifrån.

Rummet ligger alltså i en lägenhet långt bort från där jag bor till vardags med mina barn.

fredag 23 mars 2007

Lisa Ekdahl

såg jag sjunga igår.

En upplevelse, särskilt roligt för att jag tog med mig en god vän som bott utomlands i många år och därför bara hört de låtar jag spelat för henne ibland.

Hon var helt tagen av texterna.

Ja hon är verkligen nåt extra tycker jag, min mamma skulle ha sagt "speciell" vilket då betytt mer outhärdligt annorlunda och jobbig liksom.

Sån tur att inte mamma var med då.

Lyssna t ex på "Där ser du själv hur högt du når" eller "Hon förtjänar hela himlen".

Önskar jag kunde länka in dom här men vet varken hur man gör eller om man får.

Kanske att man får publicera texten ?

Återkommer.

Uppdatering: Har nu försökt lägga in låtarna från Lisas hemsida där det står att man får ladda ner dem, det funkar inte och nu vet jag inte ens hur jag får bort länkningen.....

Lisas myspacesida kan jag ju länka till, där hittar ni de här låtarna.

torsdag 22 mars 2007

Mystiska annonser på Blocket

Har kollat på Blocket efter rum att hyra.

Signaturen "Gaypolaren" fick mig att fundera lite.

"Del i lägenhet på Lilla Essingen uthyres fr.o.m 7 maj till trevlig, snäll, seriös, likasinnad och ärlig kille som kan tänka sig att dela med annan homosexuell kille. Du får ett mindre rum och vi delar på kök, toalett och vardagsrum."

Skriver man verkligen så ?

Den annonsen kändes lite för mkt och sen hittar jag signaturen "gaytjej" som också hyr ut ett rum och lever öppet homosexuellt.

"Jag söker en öppen, pålitlig, ansvarsfull tjej som vill hyra en del av min lägenhet. Du bör vara djur och rökfri men framförallt fördomsfri då jag lever öppet homosexuellt och har vänner från alla världens hörn. "

Förstå mig rätt här.

Om de här annonserna är sanna så är det givetvis jättebra att unga människor vill vara öppna men jag känner mig lite tveksam.

Tveksam till att de är riktiga annonser, kanske mest för att de valda "nicken" känns helt fel.

Tänk om de är fejkade annonser.

Varför i så fall ?

Vad händer med de som ev svarar ?

Jag oroar mig faktiskt.

Uppdatering: Längst ner i annonsen med namnet "Gaypolaren" står följande;
"Du vill veta mer? Hör av dig!! Och ju mer information du lämnar om dig själv desto större blir din chans. Kommer ej att ringa då jag kommer att befinna mig utrikes t.o.m början av maj."


Nån mer än jag som tycker detta är riktigt obehagligt !!

tisdag 20 mars 2007

Att be om hjälp

Coola morsan skriver om att inte kunna be om hjälp och jag kommer ihåg hur jag lärde mig det, att be om hjälp alltså.

För många år sen gick jag i terapi, jag har gjort det fler gånger men det här var första vändan.

Kände mig som om jag medverkade i en Woody Allenfilm ungefär.

Det var en fantastisk resa helt klart, minns att jag tänkte att detta borde alla göra.

Min terapeut gav mig ett litet kort att ha i plånboken med tre meningar som han tyckte att jag behövde påminna mig om så ofta jag bara kunde.

Jag har fortfarande kvar det där tummade slitna kortet och tittar på det ibland, men skillnaden nu, 17 år senare, är att jag äntligen tagit till mig det som står där och inte längre behöver påminna mig själv var femte minut.

Det är så enkla saker men för mig var det då helt revolutionerande.

Det var ju för er som minns samtidigt som jag levde ihop med den "notoriska skitstöveln"

På kortet står de här tre meningarna:

"Jag behöver inte ge någonting i utbyte för att få göra som jag vill."

"Jag behöver inte köpa frihet med prestationer."

"Att fråga andra om hjälp är att visa förtroende."

Jag minns exakt första gången jag vågade be om hjälp med en sak och hur överraskad jag blev av reaktionen, hur den personen log med hela ansiktet och omedelbart svarade ja.

Lärdomen att andra faktiskt blir glada när de får hjälpa till har jag sen försökt förmedla till mina barn.

Den lärdomen är helt ovärderlig att ha med sig i livet.

måndag 19 mars 2007

Punktmarkera mig inte !!

Lite gratisråd här....men jag har ju sannolikt bara kvinnliga läsare (typ tre st eller nåt...) men i allafall.

Är du jätteintresserad av någon du just träffat så är det inte det smartaste man kan göra att skicka tio sms på en timme....det är fruktansvärt avtändande när nån visar ett sånt överdrivet intresse.

För mig är det så i alla fall.

Det känns bara som att nån totalt tappat kontrollen.

Att bli berörd

Det finns nåt märkligt i detta med att bli berörd av någon.

Jag känner inte bara glädje utan det dyker upp en sorg hela tiden....en slags rörelse när någon visar mig ömhet som jag inte kan hantera.

Jag förstår det inte riktigt själv, var den kommer ifrån och hur jag ska tolka den.

Jag tycker inte om den känslan, är så trött på all gråt särskilt när jag inte ens vet varför jag gråter.

Och den där gråten kommer inte när kontakten är ytlig så kanske där finns en av förklaringarna till varför jag tycks föredra att hålla mig på ytan och helst inte ens komma i närheten av vänlighet eller ömhet.

söndag 18 mars 2007

Snabbstädning

Precis när jag finklädd och parfymerad skulle åka och hämta allra senaste dejten vid tåget så upptäcker jag att det ligger en massa hästskit på golvet i bilen.

Jag menar verkligen hästskit, på riktigt.

Kunde omöjligt plocka bort det, lukten skulle sätta sig i händerna eller i handskarna.

Snabbt in efter en tidning som jag slängde på golvet.

Kanske kan börja lägga ut tidningar på golvet här hemma också, blev rätt prydligt tycker jag.

Är vi ihop eller ?

Häromdagen skrattade jag så tårarna rann när bästa kompisen berättade om sin senaste "wannabepojkvän" och på fullt allvar berättade att hon sagt just det.

"Är vi ihop eller ?"

Det kändes lite lätt tonårsaktigt.

Men nu sitter jag här själv och känner att den frågan kanske är lite användbar ändå.

lördag 17 mars 2007

Trygghet i att veta

Ikväll ringde en av de ogifta männen i mitt liv.

Gifta män ringer sällan på kvällen, de har liksom inte riktigt det utrymmet, ja om dom inte har en hund de kan gå ut med t ex.

Men den ogifte ringde för att säga att han fått förhinder.
Han är nog f-n gift i allafall tänkte jag omedelbart.

Det finns en poäng där med gifta män, när de får förhinder så beror det på familjen för det mesta och den utgör ju inget hot mot just det vi har gemensamt.

Singelkillar däremot som får förhinder känns betydligt mer oroligt, ny bättre dejt eller ?

fredag 16 mars 2007

Thorsten Flinck

Så bra, så starkt

Dr Flinck och Paria med samlingsnamnet "Vårt förakt för svaghet"

onsdag 7 mars 2007

Starka mammor och svaga pappor

Nike skriver om den frånvarande pappan, han som inte tar sitt ansvar som pappa.

Vad är det med dessa män, dessa pappor som inte längre förtjänar att kallas det, dessa svaga ynkliga pappor som överger sina barn.

Hur är det möjligt att INTE vilja engagera sig i sina barn ?

Och för det mesta finns där istället en stark mamma, eller snarare en mamma som tvingats bli stark, som måste vara stark för barnens skull.

Och visst finns det mammor som inte låter papporna finnas där men just den här situationen med en pappa som är mer än välkommen men inte tar chansen, som aldrig tar chansen, som bara skyller på allt annat viktigare i sitt liv, den är så vanlig, skrämmande vanlig i min omgivning.

Sorgligt är det.

lördag 3 mars 2007

Åka kommunalt utan att ens veta hur man gör....

Nu kommer ett extremt "bortskämt" inlägg.

Varning alltså för känsliga miljövänner eller folk som helt enkelt inte har någon bil.

Idag har jag för ovanlighetens skull åkt kommunalt.

Blev liksom tvungen efter nån slags urspårning igår kväll.....jaja....allt behöver jag ju inte berätta.

Lämnade stället där jag var 13.15 och efter att ha nyttjat tre olika färdsätt så kom jag hem 2.5 timme senare, jamen herregud, lever folk så här ?

Jag fick nästan panik, det kändes som jag satt fast i tuggummi, hade jag kört bil hade det tagit 45 minuter.

Dessutom är jag så ovan att åka buss så jag glömde bort att plinga när jag skulle kliva av.

Bingo när jag stod där och såg hållplatsen fladdra förbi, inte att jag då skrek till, nej då kom den där fåniga rädda människan fram och knep ihop, stirrade ut genom rutan och låtsades som att jag bara var ute i god tid.

Så jag fick halka hem minst en kilometer för mycket, i mina högklackade svindyra stövlar som jag knappt vågar titta på nu.

Frös gjorde jag också eftersom jag tydligen hade alkoholiserat bort mina handskar igår.