måndag 5 februari 2007

Att behöva en man ?

En (god) vän till mig brukar ibland titta på mig med allvar i blick och säga "men måste du alltid ha en man ?", då känner jag mig alltid helt oduglig och funderar över om jag är farligt ute på nåt sätt.

Det är lite försåtligt med såna angrepp för de anspelar på något lite fult sådär, hon antyder ju att jag liksom behöver en man för att jag helt enkelt inte klarar mig själv och vem vill uppfattas så ?

Men jag vet att jag klarar mig alldeles utmärkt på egen hand men varför ska man ens behöva be om ursäkt för att man tycker att det är skönare att ha någon intill sig än att vara helt själv.

Just det att sova tillsammans med någon är nästan det jag saknar mest med att leva ensam igen. För även om mitt kärleksliv (kärlek?) inte direkt kan kallas för uttorkat så är ju just sovandet inte så ofta förekommande.

Jag längtar inte efter någon att leva tillsammans med men jag vill ha någon som kommer hit till mig ibland och rör vid mig.

Ja jag erkänner mig skyldig till just detta, jag vill inte leva utan beröring.

7 kommentarer:

Coola Morsan sa...

Jag tror det där är en vanesak.

Det vänds lätt till sin motsats. Man kan umgås och göra massor, men metarmorfosen från hyfsat snygg till närapå monster kan man gärna vara utan (att riskera).

Tycker att jag träffat få män som varit så avslappnade att det också går att sova bra ihop med dem. Det kanske var det jag föll för rentav, liksom motsatsen till love-sick-puppy-stilen. Speciellt om man har lite sömnproblem sådär..

annaa.mattsson sa...

Sova tillsammans tyckte jag nästan man vande sig av med under småbarnsåren då livet mest var en kamp för att hitta någonstans att sova ostört!

Däremot är det svårare med det där vardagssamtalet med en annan vuxen. De små enkla grejerna som man inte kan prata med barnen om men som tillhör vardagslivet i en vuxenrelation. Har nog lastat mina barn med en del såna där vardagstrivialiteter under åren. Viktigt dock att inte belasta dem med för stora frågor - dem får man älta själv och det kan iofs vara enklare än att alltid behöva vara två om besluten.

annaa.mattsson sa...

Observera; jag har inte "låst" min blogg! Det blir bara den informationen när man har google account men ingen blogger-blogg. Knäppt! Jag finns fortfarande på url:

www.annaamattsson.blogg.se

TrickyTricky sa...

CoMo;
Men jag vill absolut inte ha ngn här på heltid, vill bara tanka lite hudkontakt då och då...

Annaa;
kul med en ny läsare...vardagssamtalet har jag tyvärr aldrig uppskattat så mkt...mera nån slags slasktratt tycker jag man blivit...men det är väl mina sorgliga relationer det.

nike sa...

Men, vem vill inte ha ömhet, närhet och kärlek? Tyvärr är den så sällan okomplicerad och låter en sova i lugn och ro bredvid sin kära. Jag har på något sätt alltid hittat män som dessutom snarkar så att äntligen få ha mitt eget sovrum, min egen säng där ingen stör, det är guld! Men visst kan jag längta.....

TrickyTricky sa...

Jag tror att man kan vänja sig av vid mycket men nånstans känner jag att jag inte vill vänja mig av med närhet och hudkontakt.

nike sa...

Nej, nej..det vore hemskt! Tror inte att det går, på riktigt.