måndag 26 februari 2007

Hemligt värre

Hoppsan, plötsligt kunde jag logga in i bloggen på jobbet.

Det har inte gått förut.

Undrar om nån ser mig nu ?

söndag 25 februari 2007

Tvättmaskinsreparatör finnes

Ahh så himla nöjd.

Gud så duktig jag har varit !!

Jag har lagat tvättmaskinen på egen hand.
Jag har alltså mekat, tömt den på vatten, rensat den, skruvat lite här och där.
Sen rensade jag hela avloppet också när jag ändå höll på med allt äckelpäckel.

Och vips så snurrar den som den ska igen.

Såå nöjd med livet just nu.

Och jag sparade minst 1000 kronor för det kostar det att ta hit nån som skulle ha mekat och gjort samma som jag nu klarade av.

Just det - helt utan nån man.

Kanske borde ringa väninnan och berätta.

lördag 24 februari 2007

Ibland så svårt

En älskad i ett annat land med en annan familj men likväl en älskad människa i mitt liv.

Ibland skulle jag vilja att du släppte taget om mig.

Och ibland vill jag ha dig kvar att längta till.

Bara försvinna....

Är det ett typiskt manligt beteende ?

Eller är det jag som dras till de män som uppenbarligen inte klarar av att kommunicera på ett normalt sätt.

Eller finns det tillfällen i livet när det är ok att bara försvinna för att sen dyka upp långt senare och förvänta sig att förklaringen håller.

Vilken förklaring skulle duga när man som jag till och med gått in på DN:s hemsida och läst de senaste veckornas dödsannonser.... för tänk om....jag gick här och var arg och han samtidigt hade dött.....jaha som om det skulle göra honom nåt då ?

Ok jag vet redan att något väldigt besvärligt har hänt, han vet att jag vet det och tycker tydligen att det räcker som förklaring.

Jag har ingen av- och påknapp att använda vid sådana tillfällen, varken när jag är på den ena eller andra sidan.
Jag störs lika mycket av vetskapen om att jag inte hört av mig till nån jag borde höra av mig till.

Och minns plötsligt en förfärande liknande händelse i min ungdom.

En skräckupplevelse.....jag och min älskade på Sicilien.

Vi hade haft en relation ett tag, vi lånade en lägenhet där vi tillfälligt bodde tillsammans.
En eftermiddag kom han inte hem.
Det fanns inga mobiltelefoner på den tiden, inget internet....herregud vi hade inte ens en vanlig telefon.
Jag liksom sprang omkring ute och letade efter honom.

Inget meddelande, inte ett ljud.

Dagen efter flyttade jag hem till en kompis, jag klarade inte av att vara ensam.

Tre dagar senare dyker han plötsligt upp igen... otroligt härjad, trött, sliten, ser ut som om han gått i närkamp med jag vet inte vad, sårig, en blick som flackar runt hela tiden.
Jag kände knappt igen honom så illa var det.

Och än idag vet jag inte vad som hände....hans förklaring var liksom inte riktigt trovärdig kan jag säga.
Det är över 20 år sedan och jag kan fortfarande fundera på vad som hade hänt.
Vem han egentligen var.

Och detta var på Sicilien.

Det är klart att fantasin skenat många gånger.

fredag 23 februari 2007

Djungelboken rockar




och se !!!!


Var med barnen och såg en fantastisk uppsättning av Djungelboken Stockholms Stadsteater.

En modern saga, ny musik av Eric Gadd, underbara karaktärer, dans, tempo......allt !!





"Sergels torg år 2107. Tunnelbanan har pajat, de svartvita plattorna syns knappt för allt skräp. Obelisken har rasat och Kulturhusets glasfasad ligger i skärvor. Men fortfarande går det att värma sig längst in i huset – om man törs! "


Alla ni som har tonåringar, missa den inte.


bilden syns en favorit, ormen Kaa som spelas av Frida Westerdahl.

(foto; Petra Hellberg)


Elak eller bara obetänksam ?

Mamma igen....

Jag berättar om den roliga helgen.... ibland gör jag ju såna misstag i tron att jag ska få nån slags ständigt efterlängtad klapp på huvudet, bara ett litet erkännande, nåt litet snällt ord eller så.....men nej och varför lär jag mig aldrig.

Nämner först lite fint sådär att jag träffade en väldigt snygg och trevlig kille ute och att han nu ringt flera ggr och vill att vi ska träffas igen.
Eftersom hon först inte reagerar så värst så tar jag i litet och antyder att han faktiskt har ett riktigt bra jobb också....

Då kommer den där halshuggningen som jag såväl känner igen men ändå ändå blir ledsen för.

"Jaa tänk....jag förstår bara inte hur du kan träffa så mycket killar....men det är klart du är ju utåtriktad.....och....välutbildad.....och du har ju stora barn så det är klart......"

Va fan menar hon ?

Jag hör ju tydligt vad hon inte säger, hon säger inget positivt om mig som person, hon skulle t ex inte komma på tanken att det faktiskt därute finns en och annan kille som t o m tycker att jag är snygg.....eller trevlig.....

Tror hon att det sitter en skylt i pannan på mig där det står "välutbildad och stora barn" och att det är just det som får en kille att intressera sig för mig.

Hon skulle bara veta vad det verkligen står på den där skylten i pannan.....men sånt säger man ju inte till sin mamma.

Blir trött, ledsen men inte förvånad.

Hon är inte så snäll min mamma, inte mot mig i allafall.

onsdag 21 februari 2007

Party Party but......funny funny

Har dansat, flirtat och verkligen levt hela helgen....

Länge sen jag hade så kul .

Röjigt liveband på Engelen.
Att jag var själv gjorde liksom inget, jag bara dansade och skrattade och livet var fullkomligt underbart...

Blev uppraggad i kön till garderoben...hahaha....ja alltså när jag kom dit....inte när jag skulle gå.

Kom hem med visitkort i handväskan och nya okända nummer i mobilen med vidhängande konstiga bokstavskombinationer, förmodligen betyder det nåt men jag minns inte.

måndag 19 februari 2007

Mitt bloggnamn

I helgen har jag sannerligen levt upp till mitt bloggnamn.

Och inte har jag varit rädd heller....bara modig.

onsdag 14 februari 2007

En man mitt i natten

"Vill du att jag ska komma och hämta dig..." sa han i telefon mitt i natten och jag måste vara extremt lättflirtad för jag tvekade inte en sekund.

Just där och då var det exakt vad jag ville....

Och tur att det inte var den fördömande väninnan som var med utan en mer cool tjej så jag inte behövde skämmas ett dyft för att jag är sån.

Sån att jag klarar hela livet utan en man men gärna har nån intill mig på natten.

lördag 10 februari 2007

Melodifestival !!!

Åhh vi grät ikapp, jag och min dotter....

Marie Lindberg.....sjöng så vackert och var ju så osannolikt glad och lycklig så vem kunde se på utan att gråta kan man undra.

Är så nöjd för att jag faktiskt tittade ikväll när det var så grymt bra !!!

Lycka.

No hard feelings ?

Det händer att jag ibland ägnar mig åt lite nätdejting (dvs så fort jag får tillfälle....)

Neej så klart inte men som heltidsmamma är nu inte tillfällena så många så det låter mer än det är.

Ibland ibland stöter man på nån som uppenbarligen INTE är helt normal.....

Den här killen har jag "pratat" med som man säger (på nätdejtingspråket betyder det att man skickat ett antal meddelanden fram och tillbaka, ibland t o m "pratat" på msn) .

Väldigt trevlig på alla sätt och vis, berättar vad han heter, var han bor och var han jobbar.

Då vågar jag mig på att lämna ut mitt mobilnr.

När vi pratar i telefon så får jag en obehaglig känsla av att han är berusad, hur som helst så kändes det inte helt bra så jag avböjer vänligt när han försöker få till en dejt irl (in real life för er oinvigda).

Då kommer en ström av mail, jag känner att han punktmarkerar mig.

Nu en vecka senare när jag fint har parerat hans attacker så skriver han plötsligt;

"Jag mår bra nu igen. No hard feelings"

Ähh mår bra ???
Tillåt mig tvivla.

Sexleksaker

Coola morsan skriver om vuxna människor som använder uttryck som leka och busa när man egentligen menar sex.

Och jag associerar till ordet sexleksaker.

Sexleksaker.

Ser ni hur skruvat det ser ut ?

Men vadå leksaker....

Är det ett sätt att infantilisera sexet, just att kalla det så.
Helt enkelt göra det lite ofarligt.
Leksaker....fniss, fniss liksom.

Jag tycker INTE om ordet sexleksaker, jag tycker det låter bakvänt.

Leksaker är för barn.

Sex är för vuxna.

fredag 9 februari 2007

Fredagkväll

Jag fixar med musik på datorn....gillar att pyssla med det....

Har tittat på "Så ska det låta", det är så bra, alltid nåt nytt, nån ny artist man inte riktigt lagt märke till förut, nån ny tolkning av en gammal låt.

Ikväll Sarah Dawn Finer som sjunger fantastiskt bra och har enorm utstrålning.

Men just nu lyssnar jag på softa Kathryn Williams, lite mer lagom nattmusik.

Läser ikapp en hög med tidningar, har det så skönt här med tända ljus, lugn och ro.
Sonen har hållt mig sällskap ikväll, dotter på vift som vanligt.

måndag 5 februari 2007

Att behöva en man ?

En (god) vän till mig brukar ibland titta på mig med allvar i blick och säga "men måste du alltid ha en man ?", då känner jag mig alltid helt oduglig och funderar över om jag är farligt ute på nåt sätt.

Det är lite försåtligt med såna angrepp för de anspelar på något lite fult sådär, hon antyder ju att jag liksom behöver en man för att jag helt enkelt inte klarar mig själv och vem vill uppfattas så ?

Men jag vet att jag klarar mig alldeles utmärkt på egen hand men varför ska man ens behöva be om ursäkt för att man tycker att det är skönare att ha någon intill sig än att vara helt själv.

Just det att sova tillsammans med någon är nästan det jag saknar mest med att leva ensam igen. För även om mitt kärleksliv (kärlek?) inte direkt kan kallas för uttorkat så är ju just sovandet inte så ofta förekommande.

Jag längtar inte efter någon att leva tillsammans med men jag vill ha någon som kommer hit till mig ibland och rör vid mig.

Ja jag erkänner mig skyldig till just detta, jag vill inte leva utan beröring.

Vänner eller bekanta ?

I helgen var jag på en fantastiskt trevlig 50-årsfest, jag var bjuden som släkting, tur att de banden finns trots allt så man blir bjuden alltså.
Det var otroligt mkt folk där och jag tänkte med lite sorg i hjärtat att jag aldrig skulle kunna åstadkomma en sån fest.
Alla hennes vänner sjöng och höll tal, det var värme, skratt och känslor och jag kunde känna en avgrund mellan våra liv.

För några år sen pratade jag och min dåvarande sambo om att kanske gifta oss, jag fick nästan panik för jag kände att vi inte hade tillräckligt många vänner att bjuda, gud så trist det kändes, här är vi två jättetrevliga 40-åringar men inte med tillräckligt många vänner för att ordna ett riktigt party om vi bestämmer oss för att slå till.
Alla dessa ”bekanta” kan man ju inte bjuda på ett bröllop, eller är det vad folk gör när det har dessa storslagna fester ?

Jag är bara en människa med så otroligt många ”bekanta” och så försvinnande få vänner.

Vad hände på vägen ?

Kanske har jag inte vårdat vänskap som man förväntas, kanske jag slarvat bort människor omkring mig.
Man får ju inte mer än man ger.

Eller så är jag en hopplös ensamvarg som kanske måste inse att jag väljer detta själv.