torsdag 27 december 2007

Lilla killen utanför

Sonen skulle på match, jag erbjöd mig att skjutsa.

Det går till ungefär så att några frivilliga föräldrar står där med sina bilar lite avvaktande för att se, hur många behövs, vilka ska åka, vilka får åka hem igen, det är ju inte precis slagsmål om att få åka.

Sen på en given signal så tar alla killar plats i bilarna.

Ingen hoppar in i våran bil.

De trycker ihop sig i de andra bilarna och jag ser sonen slå ner blicken och skruva lite på sig.

Jag har lust att skrika, får en klump i halsen, vågar inte titta på nån eftersom jag är så rädd för att jag kommer att börja gråta.

Gråta för min ensamma sons skull.

För att han alltid är lite utanför, aldrig riktigt får höra till.

Som tur var upptäckte en av tränarna vad som hände och sa att det var ju onödigt att jag körde med bara en kille i bilen och att de kunde sitta fyra i bak på hans bil.

Skit i alla säkerhetsbälten i världen, det är viktigare att han får sällskap, att han får vara med i gemenskapen.

Så jag åkte hem och grät i flera timmar över min lilla utanförspojke.

onsdag 26 december 2007

Julafton till slut

Så blev det julafton fast en dag senare bara.

Barnen kom hem helt utan förvarning ca 5 timmar tidigare än avtalat.

Hela köket var fullt av oinslagna julklappar och jag fick kasta mig ut genom dörren och stoppa dem på trappan.

Så typiskt pappan att skjutsa hem dem på förmiddagen när vi hade sagt eftermiddag och ingen av dem hade några nycklar med sig.

Det finns rätt många scenarier här som hade varit värre än att de inte fick gå in genom köket.

Det hade t ex kunnat varit någon här, inte alls någon omöjlig tanke, den var rätt påtaglig och aktuell på julaftonskvällen men eftersom jag inte hade tvättat håret så blev startsträckan för lång och jag avböjde besök långtbortifrån.

"Inte hade tvättat håret..."

Ja ni fattar, det är en elegant omskrivning för liite mer än bara tvätta håret.

måndag 24 december 2007

Pappas flicka

När jag började titta på Kalle Ankas jul ensam på julafton så var det inte saknaden efter barnen utan saknaden efter pappa som plötsligt sköljde över mig som en våg av sorg.

Hämtade hans fotografi och satte det på bordet framför mig, pratade med honom en stund, skålade lite, grät och skrattade.

Det var liksom pappas och min julafton, igen, efter alla dessa år.

Hur mycket mamma jag än är så är jag alltid ännu mer pappas flicka.

Barnen kommer ju hem i morgon, det gör inte pappa, han kommer aldrig mer hem igen.

Så snygg

"...och han ser ju så bra ut..."

"...hon har blivit så snygg..."

blablablabla...........

Min mamma och min bror kan inte prata om en människa utan att kommentera utseendet.

Alldeles särskilt kan inte min mamma göra det och så har hon varit sen jag var liten (och inte så snygg).

Och i detta ligger givetvis en värdering av att snygga människor liksom är lite bättre än andra.

I min mammas fall är det nog tyvärr till och med så att snygga människor är otroligt mycket mer värda än andra.

För mig är det så fullständigt obegripligt att vuxna och i övrigt intelligenta människor kan hålla på så, att de inte själva hör hur dumt det låter.

Jag orkar inte längre kommentera det, jag gör det bara om barnen är med eftersom jag inte vill att de ska ta till sig det idiotiska sättet att se på människor, jag menar tonårsdottern är nog rätt bra på det ändå men de behöver INTE höra det från sin mormor.

söndag 23 december 2007

Ensam mamma - ensam hemma

Så absurt det hela.

Alltid ensam med barnen.

Det har jag varit sen den yngste föddes och pappan kände det som lite jobbigt att behöva ta så mycket ansvar och vara pappa hela tiden så han valde att bara vara pappa litegrann ibland...när han själv kände för det vill säga.

Så varför sitter jag här själv kvällen före julafton.

Ensam hemma som den ensamma mamma jag är men utan mina barn.

fredag 21 december 2007

"Men jag hör bra ändå"

Uhh så smutsiga öron du har, säger jag till sonen.

"Men jag h ö r bra ändå" säger han med sin speciella ton av allvar och förnuftighet och jag skrattar så tårarna rinner, han är så speciellt rolig hela tiden med sitt sätt att se på saker och ting.
Alltid så exakt ordagrant.

Och han tittar på mig och undrar varför jag skrattar, han sa ju bara som det var.

onsdag 12 december 2007

LeMarc en gång till !!

En av de finaste låtarna jag vet, visserligen en gammal inspelning men väl värd att lyssna på !!

"Little Willy John" av och med Peter LeMarc.

Och om nån vill berätta hur sjutton man får in den där snygga youtube "rutan" så pls tipsa mig.
/TACK Coola Morsan för tipset, kolla så elegant !!

söndag 9 december 2007

ARG FÖRBANNAD LESS

Det kom nyss ett mail.

"Angående jul och nyår, så tänkte vi att X och Y, får komma hit på fredag samt hem på juldagen, då är dom här i 5 dagar.sedan åker jag och xx till föräldrarna, du får försöka att fixa något själv för X på nyårsafton."

Så djävla bekvämt det är för somliga som bara bestämmer, så här vill vi att det ska vara, "take it or leave it " liksom.

Och det är så typiskt honom att räkna fredag till tisdag som 5 dagar, han är världsmästare på den sortens matematik, får det att låta mycket, åhh wow 5 hela dagar när det i själva verket är 4 dagar från fredag till tisdag.

Nej de kommer inte på fredag för då ska vi fira dotterns födelsedag, de kommer tidigast på lördag så de kommer alltså tillbringa 3 hela dagar av sitt jullov hos pappan och jag kräks på att han står där som en dj-a tupp och tycker att ojojoj, gud vilken superbra pappa jag är ändå,

5 HELA DAGAR !!!

Jag e r b j ö d mig ju !!

Kräk.

lördag 8 december 2007

Ledsamt ledsamt

och inte lär det bli nåt dj-a nyår i Berlin inte.

Flyg funkar, inte alls så dyrt, helt ok, ledigt från jobbet är ok MEN sen har vi det yttepyttelilla problemet med barnen.
Frågade pappan men herregud NEJ NEJ NEJ !!!

Nej men du vet, xxx (sambon) har ju inte sina barn då.

Och det betyder helt enkelt att då har inte han det heller.

Så är det med det.
Har alltid varit, kommer alltid att vara så.

Jag är inte ens arg, bara så dj-a ledsen över vilken skitdålig pappa mina barn har som aldrig nånsin kan tänka sig att ha barnen om inte sambon har sina.
Var skulle de (barnen alltså) ta vägen om jag också resonerade så ???

Men julafton, då passar det, då ska jag vara ensam och barnen hos honom.

Varför ska jag peppa barnen att åka dit trots att de hellre vill vara hemma med mig ??

Ledsen också när jag tänker på att sonen kommer att fråga "ska vi gå på nyårsfesten" och då menar han den där underbara festen som vi varit på sådär en 9 år i rad med alla vi känner, alla barn som han träffar en kväll på året men som vi inte ska gå på därför att vi inte är bjudna, det är exet och hans nya däremot.

söndag 2 december 2007

YES YES YES !!!

Jag är en lycklig människa med biljett till LeMarcs avslutningskonsert på Cirkus.


Le Marc igen !!

Nu håller vi alla kollektivt andan tack !!

Ska åka och köpa biljetter till LeMarc på Cirkus, åhh....hoppas nu att ingen hinner före.

Sätter mig i bilen och kör NU !

lördag 1 december 2007

Nyår i Berlin

Inser att jag är en väldigt lyckligt lottad människa.

För just när jag går och omkring och hatar... som värst så ringer min fina fina vän från Berlin som numera inte alls har någon annan familj där och frågar om jag inte ska komma dit över nyår.

Åhh älskade du, det var exakt vad jag behövde just nu.

Berlin, magisk stad, nyår....oj oj svävar bort över hustaken.

Barnvakt någon ?

Små hatobjekt

- när pepparkvarnen är tom just när jag ska peppra köttet som redan steker i köttpannan...menvafan !

- små dumma glödlampor som inte lyser i adventsstjärnorna

- dumma adventsstjärnor som g å r s ö n d e r när jag ska byta lamporna

- julgardiner som ligger nystrykta (av mormor...tack tack) och bara blänger på mig för att jag inte satt upp dem än.

- dumma dumma dumma !!!

Gud så irriterad jag är på allt, flera timmar har jag hållt på med detta f-b adventspynt och jag har absolut inte städat huset och jag tycker inte att det är kul, det ösregnar ute och jag vägrar gå ut och sätta upp ytterbelysningen.

Ska jag behöva läsa om folk som dessutom har tid att mysa och dricka glögg sen ???

Jag behöver inte resa bort över jul, jag behöver ju fan åka redan nu !!!

söndag 25 november 2007

LeMarc är KUNG !!!

Förra veckan såg jag Winnerbäck live och kände mig lycklig över det.

Igår såg jag Peter LeMarc och bara dog av glädje över att det finns såna fantastiska artister som han.

Jag grät flera gånger under konserten, sjöng, jublade och fylldes av en underbar värme.

onsdag 21 november 2007

Ensam på julafton

Tänker att det ska bli skönt att vara ensam på julafton.

När jag tänker så får jag en känsla av att mitt liv inte riktigt är helt ok.

Ingen borde väl längta så mycket efter ensamheten att till och med en ensam julafton välkomnas, eller ?

Men har man nästan ingen avlastning, dvs jag fixar barnvakt men har ju ändå alltid ansvaret, ja då kanske julafton är den dagen när jag kan sitta här och njuta för mig själv, njuta av tystnad, städat och fint, tända ljus och bra på tv.

Tjaa, kanske inte så illa ändå.

fredag 16 november 2007

Andreas Johnson !!


Så här ser han ut för er som inte vet.
Har varit med i melodifestivalen två gånger, förra året med "A little bit of love" som kom tvåa och 2006 med "Sing for me". Och om jag kunde länka till You Tube så kunde ni få höra också.

söndag 11 november 2007

En dotters perspektiv

Så här får man självklart inte göra men om ingen av er skvallrar så är det väl ingen skada skedd, eller hur ?

Min dotter har en blogg och hon skriver stundtals väldigt roligt och bra, problemet är att jag inte förväntas känna till den eller snarare att jag ska glömma bort att jag vet att den finns, och det gör jag ju alltså inte. Jag tror ärligt talat att hon är medveten om det så jag känner inte att jag sviker något förtroende direkt, det är mer som att det jag läser där kan jag inte använda mot henne om ni förstår.

Så här skrev hon om vår hemresa från New York och när ni läser kan ni väl försöka tänka på hur JAG upplevde det hela.

"färden hem från USA var inte trevlig, först flög vi Florida till NY i 2 timmar och sen shoppade vi i NY i typ 6 timmar och bara försökte fördriva tiden innan planet hem som skulle ta BARA 9 timmar skulle gå, och på vägen tillbaks till flygplatsen , det var DÅ allt började gå riktigt jävla mycket åt helvete

jag fick inte köpa världens mysigaste strumpor från Nine west som jag skulle ha o sova i på planet på vägen hem eftersom mitt kreditkort är helt jävla utslitet och har slutat funka

då började jag nästan gråta för första gången

sen missade vi NÄSTAN bussen och när vi väl kom på så fick jag sitta bredvid något miffo som tog upp mitt säte OCKSÅ , så är det jämt i USA . . /...gissa varför vi höll på att missa bussen, kan det ha berott på att ngn försökte köpa strumpor och struntade i tiden vi hade bestämt....

Vi kom fram och checkade in och fick inte platser bredvid varandra utan 2 och 1 och självklart tvingar mamma mig att sitta själv eftersom jag är äldst /...gissa vem som vägrade sitta bredvid sin lillebror och faktiskt fick välja på det eller att sitta själv...

då grinade jag i princip

sen snodde säkerhetskontrollen alla mina victoria's secret hudprodukter eftersom varje flaska inneöll mer än 100 ml /...gissa vem som hade sagt till sin dotter att man KAN INTE ta med sig flaskor i handbagaget så LÅT BLI ATT KÖPA DEM !! ...och gissa vem som fick skulden för att säkerhetskontrollen upptäckte flaskorna eftersom hon inte gömt dem ordentligt....gömt ?? för röntgenapparaten....puuh

då grät jag

på flygplanstoan i en halvtimme /...gissa vem som löpte omkring med 10 kg handbagage och l e t a d e efter den försvunna dottern med lätt stigande panik...

sen gick jag ut och skulle köpa med mig SUPERSIZE skittles bag för att trösta mig med och ha med hem till sverige när jag köat i en kvart så funkar inte skitkortet

då började jag gråta igen och sprang tillbaka till toaletten /....gissa vem som nu hade panik eftersom man börjat boarda planet och dottern var borta IGEN...

ett problem är att i USA har de inte toalettlock så man kan inte sitta på själva toaletten liksomansträngande att stå och gråta faktiskt /...gissa hur kul det såg ut när jag kröp omkring inne på damtoaletten och tittade under dörrarna för att hitta rätt skor...

sen fixade mamma skittles, lovade mig nya victorias secret grejjer och gjorde allting bra igen /...gissa om jag tyckte att jag hade nåt val här...herregud unge kom ut från toaletten planet ska snart lyfta !!

så klev vi på planet och jag satte mig själv där jag skulle sitta och fick typ black-out och började se framför mig alla freaks som antagligen skulle hamna i stolen bredvid så tillslut skriker jag i panik , mamma jag gör vad som helst jag sitter bredvid lillbrorsan bara jag slipper det här /...gissa hur sur hon såg ut och lät när hon satt där på det ensamma sätet...liksom ö v e r g i v e n av mig...

sagt o gjort så bytte vi stol och 30 sekunder senare kom andreas johnsson och satte sig bredvid henne /...gissa om hon såg gladare ut nu...och hur såg hon ut när jag med hög röst försökte ge henne en öppning att byta tillbaka "om du inte vill sitta bredvid lillebror så kan vi byta", sa jag så att alla skulle höra. Men givetvis borde jag ha insett att något så outhärdligt pinsamt det skulle hon ju aldrig göra.

då insåg jag att det var meningslöst , jag är helt enkelt inte en människa menad att vara lycklig

missuppfatta mig inte nu jag tycker inte andreas johnsson är världsbäst men i mina ögon vore det nog ändå najsare att dregla på hans axel i 9 timmar än att ha brorsan dreglandes på min . ."

Så ni förstår att det är rätt så lugnt och skönt att vara hemma igen.

Men han Andreas, ja gud så söt han är men såå liten, pytteliten men hur charmig och trevlig som helst.
Några storlekar större så hade han ju varit en riktig hunk men med vidhängande sambo och litet barn på sätena framför oss så....nöjde jag mig med att han var trevligt sällskap.

Ärligt talat så har jag minst fem rubriker i bakfickan som jag skulle kunna sälja till Svensk Damtidning eftersom minsta lilla sak kan vinklas, inser hur hopplöst det måste vara att försöka vara helt vanlig och öppen när man är en kändis.

Han var det i alla fall och det var väldigt sympatiskt.

Jag ska ALLTID rösta på honom i melodifestivalen i fortsättningen !

söndag 28 oktober 2007

Egotrippad !

Just nu lite osams med dottern som trots att jag tjatat inte stanger av mobilen pa natten sa i natt har jag vaknat tva ganger av att det kommit sms och nu senast av att hennes pappa ringde.

Och hon skriker till mig att JAG ar egotrippad som inte fattar hur viktigt det ar nar hennes pappa ringer och att hon MASTE ha telefonen pa.

Gud, 12 natter i rad i samma rum, vad tankte jag pa ??

Nu ska vi snart aka till Harlem och ga pa Gospelgudstjanst, kanns mycket passande efter morgonens gapande.
Och nu orkar jag inte andra alla aao (ja ni fattar).

Sockerchock !

Trevligt nog ingick det lite oväntat frukost på första hotellet i New York.

Men herregud vilken sockerchock, det fanns absolut ingenting att äta som inte innehöll socker.

Man kunde grädda sina egna våfflor bl a men visst man kunde vara lite nyttig (!) och ta "lowcaloriesyrup" till vafflorna.

onsdag 24 oktober 2007

Fullkornsvälling med päronsmak

Udda rubrik i den här bloggen, ja jag vet, det där är en sedan länge passerad tid.

Men nu visar det sig att det är detta jag ska ha med mig på resan till New York.

Jag hoppas vid Gud att jag har något roligare med mig hem !

T ex en sån där hunk som tydligen jobbar i jeans och bar överkropp på nån hot surfbutik vid Times Square, "nåt för din dotter" sa en mycket aningslös väninna, ja du tänkte jag, du skulle bara veta.

Men ni fattar väl att jag skojar !!!

tisdag 23 oktober 2007

söndag 21 oktober 2007

Ensam mamma söker

Men gud så jag gillar det här programmet.

Sitter här med en tår i ögat, det är så rörande ju.

Tänker på vad det hade betytt för mig om det här programmet hade sänts för låt säga 13 år sen, då när jag själv just hade blivit en ensam mamma.

Då när jag var helt övertygad om att livet liksom var slut, nej inte livet i sig men utsikterna att någon skulle vilja ha mig igen, en man alltså, det kändes nära nog omöjligt.

En dum korkad dj-a jobbarkompis sa nåt i stil med "ja det kan ju inte vara så lätt att träffa någon när man r e d a n har två barn...." som om det var nåt slags ballast man släpade på.

Tänk om jag hade fått titta på det här programmet då !!
Tänk om jag hade fått se alla dessa killar som helt seriöst var intresserade av en ensamstående mamma med både 3 och 4 barn.

Ja jag gillar det här !!

Det är charmigt och gulligt men framförallt skickar det viktiga signaler.

fredag 19 oktober 2007

Höjdpunkter från dejtinglivet eller varför humor är den viktigaste egenskapen om man ska överleva nätdejting

Tänkte roa er lite med ett urval av senaste veckans höjdpunkter;

"Hej ! Är du sugen på att basta med en sambo kille i dag"

Alltså är det möjligt att han fick ett enda svar ?

Vad tänkte han när han formulerade sig så ?

Trevlig, social och attraktiv kille som gärna skulle dejta dig en kväll.. Kommer att befinna mig i Stockhom den 15/10-17/10 för utbildning på universitetet...100% seriös och stor vän av tvål och vatten...

Men känns det inte lite 1800-tal att skriva att man är stor vän av tvål och vatten. Jag menar HUR väsentligt är det ?

Risken finns ju att han tycker att det räcker liksom, "jag tvättar mig alltså duger jag" eller "jag tvättar mig alltså är jag en bra älskare"

Eller fungerar det som raggningsreplik år 2007 ?"

Tjena bruden, alltså jag duschade innan jag gick hit...typ

torsdag 18 oktober 2007

onsdag 17 oktober 2007

Utsikt från nya jobbet


Lite avundsjuka blev ni allt !
Funderar ju på om jag har någon läsare som känner igen var det är.

tisdag 16 oktober 2007

Gift mans definition av sig själv som singel

Alla varianter är tillåtna eller....?

lite som att det inte räknas om man blundar när man äter....

"P.S när jag är Sthlmsbo så är jag alltid singel, min fru bor i Dalarna..."

På en dejtingsajt låååångt från mig (numera).

söndag 14 oktober 2007

Åhh gud vilken helg

Är helt slut.

Så här kan jag ju inte hålla på.

Afterwork i fredags, grymt kul, för kul, för mycket drinkar, för mycket skratt (nej tar tillbaka, det kan aldrig bli för mycket skratt), för mycket springa till sista tåget, för trött lördagmorgon, för mycket innebandy hela lördagen, för lite sömn.

Så på det, besök från Berlin på lördagen, men hur gammal tror jag att jag är, 25 ?
Det var också kul, kul med teaterbesök när man får gå med regissör, kul med mera party, kul på Kvarnen.

Men nu är jag helt slut.

Och snart är det måndagmorgon.

lördag 6 oktober 2007

E-place i karantän

Jag går inte dit på ett tag nu tror jag.

The E-place börjar kännas som min privata lilla lekplats eller nåt sånt.

Mig får dom väl spärra in, jag kan ju uppenbarligen inte hantera kombinationen skön livemusik och så lite vin, nää för vips ser jag ju vackra män i vartenda hörn jag.

Nu sist kan vi lägga ytterligare en snygging till listan, en utländsk businessman på besök, men va fan så dj-a onödigt, VAD ska du med honom till, en till på mailinglistan eller vad.

Vad ska vi kalla honom då, kanske "the dutchman" och varför ska jag kalla honom nåt öht, han lär ju inte dyka upp här så himla ofta eller.

Min älskade dotter

Citat från min dotters blogg;

"Hon har varit i Stockholm och festat hela natten, på alla jävla flashiga klubbar som finns och stått på VIP listan överallt. Sån är hon min mamma. Stark och vacker, populär och älskad."

This is the shit !!

Nu behöver jag inte mer bekräftelse av någon.

Det räcker.

JAG ÄR NÖJD !!!

Blev så otroligt glad av att läsa hur hon beskriver mig, det andas en stolthet som jag inte förväntat mig och det gör mig alldeles varm och lycklig.

Dessutom är det exakt samma ord jag skulle kunna använda om henne.

Underbara älskade barnet mitt !!

(Jag hoppas fortfarande att hon inte hittar min blogg men jag har ändå rensat lite i inläggen.)

fredag 28 september 2007

Att ha det svårt eller att ha det svårt

Just nu i mitt liv, mina två närmaste väninnor.

Nr 1, ensamstående utan barn men med div husdjur, fick en fysisk sjukdom som har gjort att hon måste hålla sig stilla rätt så länge men det är på inget vis något livshotande eller smärtsamt.

Nr 2, ensamstående tonårsmamma precis som jag med hur jobbigt som helst med sina barn.
Nyss var jag och hämtade henne och yngsta dottern på sjukhuset där de tillbringat natten efter att min väninna letat upp sin nästan medvetslösa 14-åring på stan och tagit henne till akuten.

Nr 1 orkar jag inte ens ringa till eftersom hon bara klagar och tycker så gränslöst synd om sig själv. Jag känner hur jag tappar all energi när jag pratar med henne, kan inte berätta något roligt som hänt mig eftersom hon saknar all förmåga att glädjas för någon annans skull.
Jag inser att hon just nu tycker att jag sviker henne som inte erbjuder min hjälp med hennes djur t ex.

Nr 2 klagar inte en sekund, inte ens i natt när hon ringde från akuten med gråten i halsen och bad mig ringa och prata med hennes andra dotter som var ensam hemma. Nej hon klagar inte, hon tycker nog synd om sig själv men hon säger det inte högt, hon är så mycket större än så.

Det är lite svårt när olika sorters svårigheter ställs mot varandra så tydligt.
Dessutom är det ju inte riktigt så att jag surfar på någon räkmacka genom livet själv heller.

Mer och mer känner jag hur svårt det blivit att behålla vänskap med de väninnor jag har som inte har egna barn, skillnaden är större nu än när barnen var små, märkligt kan man tycka men då handlade den stora skillnaden om att inte ha ngn tid och nu handlar det mer om att vi blivit väldigt olika människor, att vi tagit oss igenom väldigt olika svårigheter.

Funderar på om jag ska ringa upp väninna nr 1 och berätta hur jag känner eller om jag ska låta vår vänskap sippra iväg.

Eller om jag istället ska lägga min energi på att stötta väninna nr 2.

Ja den frågan besvarade ju sig själv !

måndag 24 september 2007

Älskade dotter

Börjar bli lite orolig för att min dotter ska hitta bloggen.

Gjorde misstaget att nämna en blogg jag läser ibland som jag trodde hon skulle tycka var lite kul, alltså för er andra kan jag säga att den är helt outstanding roligt och bra skriven.

Nyss kom hon ner och berättade att hon läst den från början till slut, mmm jaha, sa jag och föll inte i fällan hon la ut när hon pejlade om jag brukade kommentera.

Så älskade dotter !!

OM du hittar hit, läs inte längre nu, för din skull, för min skull.

Det här är ingen barntillåten blogg !!

"Nää det är dom andra som är dumma"

Så svarar min son när jag berömmer honom och säger "du är så himla smart".

Självkänsla någon ?

Han har i alla fall ingen alls nästan.

torsdag 20 september 2007

Facebook

Smarta jag som skickar facebookinbjudningar till en massa hotmailadresser.

Och de vet vi som nätdejtat ett tag att hotmailadress = nätdejt, ok det finns några undantag men i huvudsak består nu min friendslista av exdejter och såna som jag inte hunnit träffa än.

Verkligen skitsmart.

Undrar när killarna inser det också.

Att de kan kolla in varann på min facebook.

torsdag 13 september 2007

Event på jobbet

Jag ska INTE INTE INTE dansa mer än två danser med nr1, nr 2, nr 3 eller nr 4.

Nr 1 är alldeles för uppenbart flirtig, nr 2 är min chef, nr 3 är nyskild och nr 4 är inte skild alls.

Vid närmare eftertanke kanske jag ska vara nykter eller åtminstone försöka ha ett mantra i huvudet "prataintepratainte".

För ibland liksom bara ramlar det ut otroligt korkade saker.

Som när jag befann mig på en pub (där vi hamnat efter en jobbfest) i sällskap med nr 3 och nr 4.

Då ramlade följande idiotkommentar ur mig; "vi är ju jobbarkompisar så vi stöter ju inte på varann".

Nej eller hur.... jag stötte inte alls på nr 3 och nr 4 stötte inte alls på mig, absolut inte....

Vad fan tänkte jag på ?

Hur hur kunde jag säga nåt så idiotiskt pinsamt ?

Jag vet precis vad som kommer att hända efter några glas.
Jag kommer känna något livsfarligt behov av att liksom rätta till det hela.

Oh shit, vågar inte ens tänka på hur DET kommer att låta.

Uppdatering:
Åhh om jag hade kunnat blogga från mobilen igår kväll så hade ni fått ett lätt hysteriskt inlägg precis när middagen skulle börja.
För VEM VEM hade placerat mig bredvid nr 4 ??
Dessutom längst ut på kanten med ryggen mot väggen !!!!!
Nr 4 är en attraktiv klisterlapp som direkt angav tonen genom att lägga sin hand på min halvnakna rygg och sen låta den vara kvar där !!!!
I flera minuter kändes det som.
Då tänkte jag att det här går åt skogen, det här klarar inte jag av att stå emot.
Sen viskade han till mig "får jag stöta på dig i kväll då ?"
Vi hade vansinnigt kul under hela middagen, underhållning i världsklass helt enkelt, mycket prat och skratt.
Och sakta men säkert fick jag en klar bild av charmören intill.
Jag insåg att här sitter en första klassens skitstövel och försöker charma mig i säng medan han har en fru och fyra barn varav ett nästan nyfött där hemma.

Så mig kunde han ju glömma !!!!




fredag 7 september 2007

The E-place again

Och varför skriver jag så i rubriken, ingen kommer ju hitta hit på en googling ändå, men men lite osäker är jag så därför skriver jag INTE ut namnet på det där stället där jag aldrig hinner mer än hänga in jackan i garderoben förrän jag blir.... ja vad ?

Ska vi kalla det "kontaktad" för ärligt talat "uppraggad" låter ju otroligt lättfotat eller så.

Hur som helst.

The E-place är helt enkelt alldeles jättetrevligt, skön stämning, trevligt folk och som sagt en och annan intressant man.

Ja som sagt, here we go again liksom.

måndag 3 september 2007

Lite helgdejting

Kanske dags för en liten rapport om dejtingläget.

För det är klart att jag inte kan hålla mig så lugn som några av väninnorna nu påbjuder.

Nope, jag tycker att det är rätt så kul att dejta, jag blir faktiskt inte, till skillnad från en del andra, så särskilt nedslagen om det inte är vad jag förväntat mig.

Ofta blir det trevligt även om inte hjärtat fladdrar vilt vid anblicken av den tilltänkte.

I fredagskväll satt jag i mitt hemliga rum och sms:ade med inte mindre än 5 (ja jag veet....galet eller hur ?) olika killar om ett eventuellt möte senare på kvällen.

Detta är ett jongleringsnummer som banne mig kräver närvaro särskilt när man som jag måste ange att jag ska spara skickade sms, så när jag glömde det blev det ju kaos i minnesfunktionen.

Till slut kände jag mig bara trött på allt, drinkar hit och dit, diverse förslag av mer obskyr kvalitet och lite lite var det som så att jag inväntade HAN som jag helst av allt ville träffa, de andra var alltså bara att betrakta som förströelse och inte så viktiga att de kunde få ett rakt ja eller nej.

Det är bara att inse att killar gör så mot mig också, det är ett spel på hög nivå, vi skickar upp en massa bollar i luften och så hoppas vi att de ramlar ner i rätt ordning, men så blir det ju sällan.

Då blir det krångligt !!

Så allt bollande och jonglerande slutade med en skön kväll i mysfåtöljen i mitt lilla hemliga rum och jag var fullständigt nöjd.

För jag ville ju vara pigg och fräsch för en eventuell lördagsdejt.

Helt mot mina principer (who am I kidding here....??) hade jag lämnat ut mitt mobilnummer till nån som jag bara "pratat" med i två dagar och bara sett en bild där han hade solglasögon.

Inser att jag måste göra som Christina och ge dem namn annars blir det så krångligt.

Honom kallar vi för "the lawman" (ni fattar).

Vi skulle mötas på ett av stadens torg, där många med solglasögon glider omkring och ser ascoola ut, ja ni vet det börjar på S.

Jag var lite tidig så jag satte mig i ett hörn och försökte spana lite.

Plötsligt ser jag någon med solglasögon som iakttar mig, "åhh nej herregud, det får inte vara sant, det kan inte vara han, fan jag döööör".
Han var klädd för en skogstur och hade ryggsäck, själv var jag oerhört "citychic" liksom, mer klädd för en lunch i det kvarter vi ändå bestämt att mötas i.

Jag smet iväg, gled utmed husfasader iklädd mina solglasögon.

Varför varför varför gör jag så här ???

Lugnade ner mig, ringde honom och sa att jag måste få veta vad han hade på sig så att jag skulle vara säker på att känna igen honom (ja just det, inte alls att jag ville förvissa mig om att han inte var "the backpackman"...neej då, sån är ju inte jag).

När han beskrev sin klädsel så lät det jättesnyggt och han var inte mannen med ryggsäcken så då vågade jag mig ut ur trappuppgången där jag stod och tryckte, tog ett djupt andetag och gick med säkra steg rakt fram till honom där han stod och såg alldeles alldeles väldigt stilig ut.

Sen tillbringade vi en härlig eftermiddag tillsammans, började med en promenad utmed ett vackert Strandvägen och jag vet inte vad som hände men när vi kom till Djurgårdsbron så hade jag redan hunnit berätta så mycket om mig själv att jag började känna av nåt slags härdsmälta i huvudet.
Vi hamnade på Josefinas (detta fullständigt ljuvliga ställe) där vi först åt finfin lunch och sen satt i myssofforna och drack kaffe, och ja det var riktigt mysigt !!

Han hade noterat att jag gjorde en rörelse med nacken som tydligt visade att jag hade ont där, och den typen av handlingskraft uppskattar jag sannerligen, självklart (för så är jag ju) sa jag jatack till lite nackmassage där mitt bland allt folket, ahh så ljuvligt...*L*.

Sen var jag tvungen att rusa trots att kroppen just då fullkomligt skrek efter mer beröring, men nej, jag hade ju en ny dejt om en timme.

Ja jag vet, totalt vansinne och så brukar jag inte göra men den var bestämd sen några dagar och jag kunde ju inte veta att "the lawman" skulle dyka upp så där hastigt.

Så det var bara att springa vidare till nästa dejt med "the musicman" den här gången och musikfestival på Mosebacke. Det var inte första dejten, vi har setts några gånger, vi har tillochmed ätit frukost ihop (!!).

Han är jättegullig, vi har kul men nu får det räcka, ska inte träffa honom mer, det är inte ok.
Vi är otroligt olika och det är ju lite det som varit kul med honom, just att möta någon från en annan värld kan ju vara fantastiskt spännande men nånstans inser jag ju att han och jag inte har något möjligt liv ihop.
Men kanske väntar jag ett tag för snart ska han ju spela här så....hmm.

Sen för att riktigt trassla till det i huvudet så åkte jag förbi "the lawman" på söndagen för en snabb fika. Då kan jag säga att jag absolut inte kunde hålla isär vad jag pratat om med vem, fy så jag kände mig svamlig när jag insåg att jag refererade till nåt jag pratat med "the musicman" om.

Inte nog med det.

"The lawman" bor granne (ja inte i huset intill men två gator bort) med Mannen från i våras, man svänger vänster istället för höger i sista korsningen, puuh, jag hade en karusell i huvudet när jag åkte därifrån.

Vad är det för snäv liten krets jag rör mig i ?

Vardagsvacker lättviktspoesi

Ibland när jag läser på nätet och kanske snubblar över nåt citat så brukar jag kopiera in det i ett dokument jag har, tyvärr är jag väldigt slarvig med att ange var jag hittat det eller vem som står bakom.

Men det här kändes som en bra tanke just idag när jag känner mig lugn och vänlig.

Any good or any kindness I can show to any creature or human being let me do it now because I only walk this way but once.

torsdag 30 augusti 2007

Vad tänkte Gud när han uppfann tonåringar ???

"Asså du får ju skylla dig själv som kommer att få betala typ 15.000 kr för busskort eftersom du är så lat och inte orkar engagera dig i om jag ska få busskort eller inte.....xxx:s mamma hon har ju minsann brytt sig och ringt och klagat och...."

Men gud jag stryper henne....tänker jag och försöker låta bli att falla i den försåtliga fällan att börja försvara mig och mitt liv.

Fan jag absolut hatar att bli jämförd med andra föräldrar, alldeles särskilt eftersom det alltid innebär att jag hamnar på minus.

Jag vill bara skrika "jag är för fan själv med dig och din bror, jag ska göra precis ALLT själv, det kanske är så att jag varken orkar eller hinner ringa om nåt dj-a busskort"

"Du är ju typ skyldig mig massvis med pengar redan, hur ska du ha råd med det då ? "

Skyldig ?

Jag vill bara skrika "dra åt h-e" men det gör jag som tur är inte, jag biter ihop och funderar över i vilken ände jag ska börja.

fredag 24 augusti 2007

Face


En länk från Christina.


Så då gjorde jag också ett förvrängt ansikte.


Det här är jag enligt Botticelli.


Engelen igen

Så var det avklarat också.

Igår kväll var jag på samma ställe där jag i vintras mötte kärleken.
Tidigare på kvällen hade jag just suttit och sagt att dit tänkte jag mig inte mer, det var så starkt förknippat med honom, det var första och enda gången jag varit där.

Vi hade lite fest på jobbet och jag försökte få med mig några till ett annat musikställe i stan men ingen nappade, så lite senare när jag satt med lite annat folk så var det nån som plötsligt sa "nu drar vi till Engelen" och jag var ju så himla musiksugen så jag hängde på.

Och det blev så bra, det var ett kanonband, Desoto som spelade, bl a gjorde de Springsteens "Hungry Heart", då var jag tvungen att berätta att jag faktiskt såg honom i den legendariska spelningen på Ullevi -85 (visst var det 1985 ?) och insåg att jag genast blev äldre i de något yngre kollegornas ögon.

Skönt att jag kan gå på Engelen igen !!

måndag 20 augusti 2007

Winnerbäck

Det finns ingen som han.

Lyssnar på hans nya singel och den är så enkel, lågmäld men träffar mig rakt i hjärtat.

Tårarna rinner oavbrutet, jag spelar den om och om igen och släpper fram lite gråt som tydligen hade gömt sig nånstans i ett hörn.

Fina Winnerbäck.

Länken funkar så klicka, lyssna och njut (och kanske gråt lite).

söndag 19 augusti 2007

New York !!

Here we come !

Hittade just osannolikt billiga flygbiljetter till New York för mig och barnen i höst.

Har just bokat....OCH betalat, herregud det är ju det jag säger, det här är för enkelt, för snabbt, men åhh så roligt det ska bli !!

Hotell i New York någon ?

Och alla andra tips och förslag förstås på vad man gör med två tonåringar i New York.

lördag 18 augusti 2007

För oss med bekräftelsebehov

På den nya dyra dejtingsajten där t o m mesiga jag har vågat lägga ut en bild.
Så får man såna här meddelanden, ja men ärligt talat, VEM blir inte glad ?

Klart man blir.

Kvällen är räddad !! (*skratt*)

"I like your face and what you write in your profile. I notice that I am above your age limit, but I find you so very charming that I want to send you a compliment anyway."

Han sa aldrig att han tyckte jag var vacker

Nej det gjorde han faktiskt aldrig, han sa "du är fin xxxx" men han sa aldrig vacker.

Kom plötsligt att tänka på det därför att jag sitter här lite trött men nöjd och tänker på kvällen igår som jag tillbringade med någon som kallade mig för "vackra kvinna" flera gånger och idag skickar sms med ungefär samma formuleringar.

Och jag tänker att det är så det skall vara, älskar man någon så är den människan vacker, eller hur ?

Och tycker man det, är det bra att berätta det ibland, tycker man det inte kanske man ska fundera över vad det betyder.

onsdag 15 augusti 2007

Ett bra och värdigt avslut

Ja resan blev faktiskt det.

Det var lite oväntat men faktum är att de sista två dagarna kände jag uppriktigt att "kan du inte gå nån annanstans så jag får läsa i min bok istället för att prata med dig".

Första två dagarna var lite darriga, visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig, plötsligt la han armen om mig och skojade om nåt och jag gick sen och grubblade i flera timmar vad han menade med att göra så.

Han sökte mer kontakt med mig än jag med honom, så var det men det var säkert bara pga att han är så oerhört mkt mer social än jag. Jag är ju mer nöjd med att sitta i ett hörn och läsa i lugn och ro jag.

Dag 3 hade vi ett långt och allvarligt prat om det som hade hänt.

Jag berättade en historia för honom som jag kanske hade skruvat aningen för att den skulle vara en slags duplikatkopia på det som gjorde att han bestämde sig för att dumpa mig så hastigt.

Men historien är ju sann och det kändes viktigt för mig att han fick höra det, att jag också hade ett förflutet som inte släppte taget om mig så lätt och om ödet hade velat så kunde det varit jag som sagt samma sak till honom.

Efter det samtalet var jag helt lugn, både han och jag var noga med att inte trivialisera det som varit mellan oss, båda höll med om att vi varit allvarliga med varandra, att vi menat det vi sa.

Sen såg jag på honom utan de rosa glasögonen.
Då fanns det t o m stunder när jag inte ens tyckte om honom.

Jag kände att vi aldrig samtalade, vi bara spelade "pingpong".

Jag såg hans enerverande son med nervpåfrestande matvanor och jag var bara så nöjd med att inte behöva engagera mig mer i den lilla familjen, så nöjd med att slippa förhålla mig till allt det.

Hela tiden kände jag dock en ömhet för honom, en vilja att smeka honom på kinden men jag kände ingen åtrå.

På planet hem såg jag på honom länge i smyg och det kändes inte ledsamt att allt var över, det kändes rätt för han var inte en människa för mig när allt kom omkring.

tisdag 7 augusti 2007

I'm not in love

och det är sååå skönt !!!

Första dagen var tung, det erkänner jag, andra dagen fick jag en gråtattack men lyckades få den till att handla om något annat än honom.

Men nu idag känner jag att det är sant, jag är inte kär i honom längre.

Jag önskar dig ett bra liv även fast det inte blir med mig.

Jag är storsint och inte ledsen längre.

torsdag 2 augusti 2007

Bara arg (nu uppdaterad !!)

Resan närmar sig och våndan i mitt bröst bara ökar.

Jag är inte den som är den....jag kan just nu säga att jag ångrar mig, ångrar att jag (som det känns just nu) ska tvingas vara med honom en hel vecka.

För att det just idag inte känns som om jag känner honom längre, som om jag ens tycker om honom längre.

Plötsligt kom ilskan över mig, ilskan över att ha fastnat i hans trassliga nät av relationer.
Ilskan över att han tycks ha glidit genom livet utan att uppnå någon som helst form av självinsikt.

Dels är det hur han hanterade mig, hur ovarsam han var, men även sånt han berättat om sitt förflutna, allt tillsammans ger mig en bild av en väldigt omogen människa.

"Du saknar ju för fan totalt sjukdomsinsikt" har jag lust att skrika åt honom.

Men framför allt är det nog den här obehagliga känslan av att jag ska resa bort med någon som jag inte längre tycker att jag känner, jag vet te x ingenting om vad han har gjort på sin semester i sommar, bara en detalj men det skapar ett avstånd.

Ju mer jag tänker på honom ju mindre minns jag, jag minns nästan ingenting som vi pratat om längre.

Det är kusligt.

Uppdatering:
Först kom ett sms som var ovanligt gulligt skrivet, lite om resfeber och så, jag svarade inte, efter en halvtimme ringde han, jag svarade inte.
Sen ringde jag upp efter en stund och han pratade och pratade, han ville liksom inte sluta.
Han frågade om allt och han undvek att ställa följdfrågor i vissa ämnen (ja när svaret kunde ha blivit "men den där killen jag träffar nu..."). Ingenting i det han sa tyder på att han verkligen träffar hon den nya, snarare kändes hela samtalet som om han ville pejla var jag står. Ja, puuh säger jag bara. Men hur det än är så känns det mycket mycket bättre nu. Och jag lyckades till och med fråga hur han skulle komma till Arlanda, "jag tar bilen dit", jaha såå skönt tycker jag. Någonstans känns det som om vi är mer på samma nivå.

onsdag 1 augusti 2007

Mamma igen

Hon bara glider in....och kastar sarkasmer och skit omkring sig.

På mindre än 5 minuter har hon förstört hela min dag.

För en stund sen satt jag här ganska glad och nöjd, otroligt trött men ändå helt ok.

DÅ !!

Trampar hon rakt in i mitt vardagsrum, "klamp klamp klamp", "kan man få nåt kaffe ?", när jag inte reser mig på en gång kommer en sur kommentar "jaha ska man göra kaffe själv eller ? "
Då svarar jag att ja det får man nog göra för jag är jättetrött och har ont i ryggen.
"Nej men jag kan dricka kaffe hemma" med skitsur röst.

Åhh så skönt tänker jag, att hon åker hem igen alltså, men nej efter några minuter stormar hon förbi igen och frågar om jag också vill ha kaffe.

Hon har ingen som helst känsla för andra människors gränser.

Jag lovar, jag HAR påpekat för henne hundratals gånger med mycket hög röst "DET VÄRSTA JAG VET ÄR ATT FÅ OVÄNTAT BESÖK" .

Jag tycker helt enkelt inte om det eftersom jag ytterst sällan (aldrig) upplever det som om jag inte har något speciellt för mig, jag gör alltid nånting och ogillar att bli avbruten.

Men hon vägrar att förstå det, hon kommer hit och bara kräver att få prata om sig och sitt.

Eftersom hon har en stor högtidsdag i helgen och jag inte vill ta några risker så bet jag ihop, fick ont i magen, ryggen, huvudet, ja tamejfan i hela kroppen på en gång.

söndag 29 juli 2007

Barnförbjudet ?

Neeej.....

det här var inte bra (eller jo ja lite bra var det väl *skratt* ).

En otroligt rolig kväll på stan med ett gäng väldigt partysugna singeltjejer slutade med efterfest hemma hos några killar som var så unga att det plötsligt visade sig att min bror (den kända idrottsstjärnan)* var deras stora idol när dom var små och sysslade med samma sport.

Den killen som liksom (av en slump? nej då) satt rätt nära mig där i soffan sa så rart "det är din storebror då ?" ähmm, jag bara log lite så jag ljög faktiskt inte alls.

Sen tror jag vi alla på nåt sätt liksom undvek ytterligare åldersdiskussioner, det var rätt uppenbart ändå kan man säga, inte minst eftersom vi spelade och pratade mycket musik.

Barnförbjudet ?

X"#¤%&//(S##%&/!!!!!!!!!

Hmm ja kanske just så.

--------------------------------
*) jo jag har en känd bror(och populär), inte rikskänd, inte typ "BörjeSalmingnivå" men en bit under kanske och nej han har inte spelat hockey.

fredag 27 juli 2007

Vad vill du med den här mannen ?

Han och sonen var här och vi träffades lite kort inför resan....

MYCKET märkligt möte.

Allt var som vanligt, vi skämtade med varann, vi var varma, kärleksfulla, ja allt var exakt som det brukar.

Han såg på mig med sina varma vackra kärleksfulla ögon och allt bara svindlade i huvudet på mig.
Jag menar INGET var annorlunda, inget var konstigt, ja förutom den lilla detaljen att vi inte längre är ihop och att han har en ny kvinna (åtminstone vill han ju det), något som känns totalt obegripligt när jag känner hans blick på mig.

Hur hur hur ser han på henne då ?

Och hur ser jag på honom ?

Med ömhet men inte åtrå, ja så är det, jag inbillar mig inte det.
Känns som en gammal kärlek, en kärlek där passionen övergått i vänskap men saken är ju att vi aldrig haft den sortens passion.

Men på nåt märkligt sätt så kändes det precis som vanligt med honom, som om jag gärna skulle sträcka ut handen och smeka honom på kinden, titta in i de där ofattbart kärleksfulla ögonen och le bara. Men ingen längtan efter mer även om det självklart har känts bra när han rört vid mig så har jag liksom aldrig längtat efter just det.

Blir så förvirrad av allt detta, vad har jag känt för honom, egentligen ?

En djupare form av kärlek utan sexuell åtrå eller har jag bara drunknat i den där utstrålningen han har ?

Nej för guds skull, lägg av tramset om djup kärlek, aldrig, det var det inte.

Barnsliga jag hade bett bästa väninnan att sms:a några gånger när han var här, mobilen pep till och när det tredje kom på mindre än 20 minuter så var han klart störd av det.

Tänker mycket på vad Visionary Soul skrev i kommentaren till förra inlägget.

Ja, vad vill jag med den här mannen ????

Jag tror märkligt nog att jag är mer klar med honom än han är med mig.

Och JA, jag ser verkligen fram emot resan, jag tycker så mycket om att vara med honom, skratta med honom och just det kommer jag att få göra en hel vecka.

Men helt ärligt, jag längtar inte efter honom som min älskare, nej inte alls.

Jag tror det här blir bra, riktigt bra t o m.

torsdag 26 juli 2007

Låta exet läsa bloggen ??

Funderar faktiskt på det.

Jag VILL att han ska se att det jag sa till honom faktiskt stämmer, jag vill att han ska se vad jag var för slags människa när vi träffades.

Varför vill jag det ?

Det vet jag faktiskt inte riktigt.

Nån som har en idé ?

Tänker att det är nåt slags behov av upprättelse.

söndag 22 juli 2007

Negativa listan

du tog inte i mig som F

du var inte F

du kommer aldrig bli F

du pratade inte i telefon som L eller K
du var aldrig så stilla som L
du var aldrig så nära som L
du nådde aldrig så djupt som L eller K

Du var inte min stora kärlek

Du var inte ens i närheten

fredag 20 juli 2007

STARK !!!

På väg från Heden, glad men väldigt trött, på väg till hotellet för att sova en stund.

DÅ !

Kommer det ett sms från Mannen och jag blir inte glad, bara illa till mods, som om jag redan vet vad han ska säga.

I ett långt sms förklarar han hur fel han gjort mot mig, att det hänt saker han aldrig räknat med kunde hända (hon den andra ville trots allt plötsligt ha honom....tror jag han menar, jag frågade inte), han sa att han tänkt mkt på vårt senaste samtal (då när jag skrek och grät och betedde mig som jag sagt att jag inte skulle göra) och nu hade han kommit fram till att det skulle bli så fel att åka på den där resan tillsammans, det skulle bara bli tråkigt och en massa ältanden.

HAN VILL INTE LÄNGRE ÅKA PÅ DEN DÄR RESAN !!!

HELVETE HELVETE tänkte jag och började skaka i hela kroppen. Tänker på sonen, på hur allt rasat runt honom med den sjuka pappan och hur jag känt att den här resan ändå kommer att bli så bra, för honom.

Jag menar; det är fan bara två veckor kvar. Barnens pappa är uppslukad av jorden, tar inte kontakt, sonen är förtvivlad och säger att han ringt pappa och pratat in massa meddelande och han ringer aldrig tillbaka. Sonens tillvaro de närmaste veckorna rasar bara samman och mitt i det här kaoset så kändes resan som en räddning, särskilt nu när jag känner att jag faktiskt kommit över det hela rätt så bra.

Jag vet inte var kraften kom ifrån men jag svarade att jag ringer dig om en stund. Gick tillbaka till hotellet, köpte jättekaffe på vägen, satt mig ner några minuter, gjorde en skiss på ett papper, lite stödord. Tog ett djupt andetag och ringde honom.

Först berättade jag hur jag kände mig, hur jag var stark och glad, hur jag hittat tillbaka till den människa jag var när vi träffades, påminde honom hur jag höll emot i början, sa att jag hade så mycket jag ville göra i livet, "människor jag vill möta" och att han faktiskt aldrig passade in där utan att jag bara hade dragits med av hans kärleksvåg, jag påminde honom om hur han legat först hela tiden, varit den som drivit på.

Jag berättar om vem jag var då, inga detaljer men jag försökte förmedla känslan av mitt fria liv min äventyrslust.
Jag målar en bild för honom av den kvinna jag var och jag tror inte att han någonsin kunnat föreställa sig mig sådan.
Nu när jag hämtat andan lite så är jag faktiskt glad att det blev som det blev, jag sa till honom att jag inte alls varit mogen för det här och kanske att om inte han backat så hade jag gjort det ganska snart (just det tror jag nu inte på för jag är dj-a mes men huvudsaken att det lät trovärdigt för honom).
Till slut svingade jag svärdet rejält och sa "jag träffar redan någon annan, nån som fanns i mitt liv när jag träffade dig, någon som jag hållt kontakt med men inte träffat".

Sen var det tyst länge kan jag säga.

Så tog jag sats till fas 2 och sa, nu ska jag prata om sonen, då blir jag känslosam och kanske gråter lite men det har ingenting med dig och mig att göra, det har med sonen att göra.

Jag berättade om pappan, hur han helt backat undan nu, hur exexet bara är så dj-a bitter på mig så han inte ens vill ta sig an sonen fast pappan blivit sjuk, jag beskrev hur allt rasar kring sonen och hur viktig den här resan var för honom och att jag verkligen uppriktigt trodde att vi visst skulle kunna ha trevligt tillsammans och att våra barn definitivt skulle ha det.

Han var tyst några sekunder och så sa han "ja vi åker, vi gör det, det BLIR bra"

Min seger.

Just då kände jag det som att jag är starkast i hela världen och det finns INGENTING (definitivt ingen man) som kan slå omkull mig igen !!

onsdag 18 juli 2007

Dansa nedför Avenyn

Ja, det gjorde jag i morse klockan 7.

Det var nästan folktomt, jag spelade en härlig blandning "stark" musik i lurarna, bla Anouk och Mary J Blige, önskar jag klarade av att lägga in musik här men jag vet inte hur man gör.

Jag kände musiken i kroppen, jag kände hur stark och glad jag blev.

Jag kände hur hela världen låg för mina fötter.

Hur fullt av möjligheter livet är.

Sen ringde jag exet och berättade att jag var ok, att jag faktiskt inte saknade honom längre, att jag var glad för att jag nu kände mig som den människa jag var när vi möttes och att jag ville vara kvar där.

Och det kändes helt ärligt och uppriktigt.

Jag ÄR glad för att jag är fri igen, jag VILL vara det nu.

måndag 16 juli 2007

Sol sol sol

Hur gick nu den där om "sol inne....eller sol i sinne...." nej kommer inte ihåg men här ÄR det verkligen sol överallt.

Ville bara förmedla den sinnesstämningen just nu.

Är glad, livet är skönt !

söndag 15 juli 2007

Göteborg

Japp incheckad och klar på finaste hotellet på Avenyn.

Synd att jag inte kan visa en bild på mitt hotellrum men fint är det och nöjd är jag.

När jag satt på Arlanda så åt jag en lyxig räkmacka och drack ett glas vin, tvingade mig att tänka att alternativet hade varit 4-5 timmar i bil lyssnandes till vad mannens rätt så unga son hade velat lyssna på (ja det brukar vara så) och vi har ALDRIG kommit i närheten av att ha samma musiksmak.

Se där ännu en sak att sätta upp på listan över "såntsomvardåligtmedrelationen"

Ja jag har en lång lång lista nu, den läser jag så fort det börjar göra ont nånstans, som typ i själen idag när jag reste hit dit vi skulle ha åkt tillsammans.

Nu ska jag ut och spana lite tror jag.

lördag 14 juli 2007

Saknad

Sorgligt att inte du saknar och längtar längre.

Så svårt att vänja sig vid.

Hur kunde du sluta med det bara, så där över en natt nästan.

Var det när du kom på att din längtan egentligen handlade om någon annan men hade fastnat tillfälligt på mig ?

tisdag 10 juli 2007

Tröst nr 2

Han säger "men kom hit så tröstar jag dig" och sen erbjuder han film, soffa, vin och hur mycket mys som helst.

Min fina fina D, som också vet allt men ändå vill att jag kommer dit, som gör mig så glad så jag ler i flera minuter, med hela kroppen till och med.

Som säger saker som "jag vill inte att du kör bil härifrån men om du vill så sover jag på soffan".

Fina D.

Är glad för att jag faktiskt har så många finfina män i mitt liv och att dom finns kvar.

Nu när jag behöver dem igen.

Och jag är glad för att jag varit så ärlig och uppriktig hela vägen så det finns inga hard feelings nånstans.

En av mina kompisar tycker att jag ska läsa en bok om självkänsla.

Ja det kanske jag ska men jag vet inte om det är självkänslan som sviktar, jag tycker nog det är lite mer basic än så.

Längtar till torsdag, det gör jag faktiskt.

måndag 9 juli 2007

Hoppsan

80%How Addicted to Blogging Are You?

Nej det här hade jag sannerligen inte trott, inte jag.

DET RÄCKER NU !!

NEJ jag behövet inte fler erfarenheter nu !!

Det räcker faktiskt.

Nästa som säger "ja men du har kanske lärt dig nåt" slår jag ihjäl, ok ?

Så att ni vet på förhand.

Jag är kräkfärdig på att "lära mig saker" den hårda onda vägen,

DET RÄCKER NU GUD !!

Hör du vad jag säger, förstår du vad jag säger ??

DET RÄCKER !!!!

torsdag 5 juli 2007

Turbobearbetning

Satt hela dagen på jobbet och såg verkligen ut som om jag jobbade intensivt med något.

Det gjorde jag ju också men helt privat, jag bearbetade, jag läste alla mail vi skickat till varann, besinnade mig totalt för att inte vidarebefordra med kommentarer, jo jag gjorde det MEN jag skickade dem till min hemmail istället för till honom.
Sen raderade jag hela mappen.

Bort bort.

Sen skrev jag i mitt block, sida upp och sida ner, allt negativt jag kunde komma på med honom och relationen och det var ju skrämmande mycket.

Så plötsligt tyckte jag mig se ett mönster och på ren inspiration skrev jag ett sms som jag fortfarande är helt dj-a nöjd med.

Så här skrev jag;

"Vet du, nu när jag tänkt och tänkt, grubblat, vänt och vridit på ALLT så känner jag att på nåt sätt är det faktiskt vår vänskap jag saknar mest, glädjen i att göra saker, skratta och vara glada tillsammans, det saknar jag mer än kyssar och sex, förstå mig rätt, vi har haft det jättefint men kanske var vi mer vänner än älskande....varm kram "

Känner mig fortfarande nöjd, kanske för att JAG ser det underförstådda meddelandet i det, det är ett slags "du dumpade mig men jag var ändå aldrig riktigt kär i dig ändå", det är lite hämnd över det hela, eller hur ?

Det är lite som att säga "du ska inte tro att jag tyckte vi hade bra sex för det hade vi inte".

Eller ni (eller han) kanske inte alls tolkar det så ?

Sen var det ju en slags anspelning på att han faktiskt sa "vi kan väl fortsätta träffas som vänner" och att jag ändå vill det.
Ja ja ja innerst inne kanske jag vill något annat, är inte klar över det.

Man hankar sig fram, typ.

Att trösta sig

Jag gör mitt bästa för att överleva och jag gör något som i min värld kanske är ett mer manligt beteende.

Jag tröstar mig.

Jag skickade ut lite signaler och vips så kunde JAG välja och vraka....japp jag vet att det kanske låter hemskt men så var det.

Jag låter bli att vara ensam den här första tiden när det gör som mest ont, ja kanske lite så.

Jag ser till att få en dos hudkontakt, starka armar runt mig och även om det kan svindla lite när jag inser att det kanske är "fel" armar så känns det faktiskt skönt ändå.

Jag sov praktiskt taget ingenting i natt, jag hade sällskap av en alldeles ljuvlig man som avbröt sin semester några dagar tidigare för min skull.

Vi har träffats tidigare, han vet exakt vad som hänt. Han visste att jag var ledsen och skör, han visste förutsättningarna.

Han fanns med i "vimlet" när jag träffade "Mannen". Ibland tänker jag att det kunde varit han i stället som jag valde, om han hade valt mig dvs. Det kändes aldrig som det var aktuellt.

Jag ska INTE inleda någon relation med honom, jag kommer inte bli kär, hjärtat är rätt så stängt nu.

Men jag träffar honom säkert igen, båt har han ju också !

Prick en vecka

har det gått sen beskedet och jag känner plötsligt en strimma livslust.

Ja så illa har det inte varit att jag tappat den, inte så men jag har varit ledsen och låg.

Nu plötsligt, när jag lyssnar på Filip och Fredriks sommarprogram (via podradio) så känner jag livslusten hugga till lite igen.

De berättar om galna upplevelser och jag minns plötsligt vem jag var innan jag fastnade i kärleksnätet.

Jag minns en Tricky som var ganska vild och vågade göra en massa galna saker.

Och som faktiskt kände att "Mannen" dök upp för tidigt, som faktiskt kände att det fanns en hel del kvar att göra innan det var dags för midsommaraftnar med släkten igen.

Som tänker att hon faktiskt vill åka till Berlin igen och leva rövare, som tänker att hon har så mycket kvar att göra, som tänker att hon faktiskt inte vill leva i en relation.

Ja så tänker hon just nu, om en timme kanske hon ligger och gråter igen men just NU är livet gott för en stund.

Begära uppskov med sorgen

Att skjuta upp sorgen.

Begära uppskov med reavinsten.

Man skaffar nåt nytt, allt behöver inte fram just nu, man tar lite i taget.

Bördan lättar.

Begära uppskov med sorgen.

Reavinsten kan man skjuta framför sig hela livet om man så vill.

Under förutsättning att man hela tiden köper ett nytt hus.

Arvingarna får betala den när det sista huset säljs.

Kan man göra så med sorgen också ?

Blir den mindre om man skjuter den framför sig eller
ackumuleras den till en icke-hanterbar nivå.

Är det bättre att betala varje gång istället ?

tisdag 3 juli 2007

Min helvetesdag

Igår var en dag att INTE minnas någonsin mer, TACK !!

Mannen som inte var mogen för en relation skulle ju komma hit på kvällen och b e r ä t t a .

Jag var helt manisk hela dagen, for runt och städade, bytte lakan i sängen (ja ja säg inget, snälla, konstigare saker har väl hänt ?)

Inga barn hemma, dotter på språkresa, sonen hos sin pappa.

Klockan 4 på eftermiddagen ringer barnens pappas fd sambo och talar om att hon sitter på psykakuten med barnens pappa som tydligen klappat ihop fullständigt och t o m tappat talförmågan, hon grät och var förtvivlad, sa att hon skulle hämta sonen när lägret han är på var slut för dagen.

Efter en stund ringer hon igen och säger att en annan släkting får rycka in och hämta sonen för hon kan inte lämna sjukhuset.

Jag ringer sonen som irrar runt och oroligt undrar varför inte pappa kommit och hämtat honom.
Jag har hysteriskt ont i magen nu, det sitter en stor cementklump där och så mycket gråt inom mig att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Tänker på min lilla pojke, alltid så orolig för allt, hur ska det gå ?

Ja så här höll det på några timmar, samtal hit och dit, uppdateringar på vad som händer.

Jag fick prata med pappan i telefon och han var helt osammanhängande, blev riktigt orolig.

Sonen hamnade hos sina kusiner som han inte känner så jättebra men han verkade rätt nöjd med det, ingen sa nåt till honom om vad som verkligen hänt utan bara att pappa varit tvungen att åka på ett möte. Det händer ju sånt jämt annars så för honom var det sannerligen inget konstigt.

Och detta inferno bryter alltså ut några timmar innan min älskade (ja så känns det fortfarande) skulle komma hit och berätta varför han inte älskar mig längre.

Jag som ville vara snygg och INTE rödgråten.

Det gick faktiskt, allt går ju, jag grät inte så mycket, jag bara ordnade.

Sen när han kom så grät jag ju desto mer.

Just ja, absolut ingen bisats men för mig personligen ett något mindre trauma eftersom jag inte kände flickan men dottern ringde från resan och berättade att en av hennes klasskompisar här hemma dog i en trafikolycka i helgen.
Jag ville ju bara hålla om dottern men hon är ju där borta, åhh så svårt det kändes.

Allt var bara tungt omkring mig och mest av allt längtade jag efter mina barn.

Jag förstår inte riktigt att jag stod på benen.

Somnade kanske vid 02, vaknade sen vid 04 och kunde inte somna om.

Ja det var en dag att INTE minnas.

Uppdatering:
Barnens pappa är ute från sjukhuset, stressreaktion säger läkarna, ok säger jag.
Sonen tycks vara rätt nöjd med att bo hos kusinerna.
Lite att vara nöjd med trots allt.

Spöken

Ja visst var det en annan kvinna.

Det är det ju alltid, på ett eller annat sätt.

En kvinna han träffade för mer än ett år sen, som det aldrig riktigt varit något med mer än lite träffar då och då men som han inte blir av med, som fastnat i honom.

Han trodde att han hade kommit över henne, han ville att det skulle vara så, han sköt undan henne men till slut kände han att nej jag kan inte gå in i en ny relation, det är inte rent, det finns helt enkelt någon annan som fortsätter spöka i mitt huvud.

Kontakten har tydligen funnits kvar om än väldigt sporadiskt, nej han har absolut inte träffat henne men dom har pratat nån gång ibland.

Och visst kunde han ha tänkt på det tidigare men så är inte livet, vi vet faktiskt inte förrän efteråt om vi gjorde rätt eller inte.

Han blev jätteförälskad i mig, det har varit fint, han har varit lycklig med mig, han ville att det skulle fungera men till slut gjorde det inte det.

Vad ska jag säga ?

Det är sorgligt men ändå fullt begripligt.

Jag är glad att han inte försökte slingra sig, han försökte inte försköna någonting, allra minst sitt eget beteende.

På något sätt är det ändå en befrielse att känna att jag inte missbedömt honom, han är en bra människa men han var inte en människa för mig.

Och han höll om mig och jag kände att det var ok, det räckte långt.

söndag 1 juli 2007

En utväg eller vad ?

Han vill absolut att vi ska åka på den där resan vi bokat tillsammans i augusti, med våra barn.

Min första tanke var "är du helt dum i huvudet eller", sen började jag fundera hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka.

Kanske ändå.

Som vänner säger han, hmm hurdå som vänner tänker jag.

Jag överväger att åka för sonens skull, han skulle aldrig vilja åka bara med mig, utan en kompis är det helt värdelöst för honom och jag har ingen att ta med.
Han skulle bli så grymt besviken om det blev inställt.
Faktum är att det nästan var min första tanke när mannen levererade sin superklyscha härom kvällen, jag tänkte på resan som inte skulle bli av och hur fruktansvärt besviken sonen skulle bli.

Det kanske är en god idé eller kanske mest bara en nödlösning, men jag har gjort betydligt mer saker för sonen så vad är en vecka i Grekland med lite kärlekssorg ?

Kanske t o m kan fungera som ett avslut, dvs jag kan ligga där (på stranden alltså) och titta på honom och liksom leta fel en hel vecka, jag kommer ju garanterat hitta massor om jag anstränger mig.

Så djävla perfekt är han ju inte när allt kommer omkring.

Han ska komma hit i morgon kväll och vi ska praaaaata......eller han ska prata och jag ska lyssna, har JAG tänkt alltså.

Han måste berätta något för mig, det finns inga rätta svar eller kanske inga svar alls men då vill jag ändå höra honom säga det, nåt måste det finnas att berätta.

Snälla gode gud, gör så att jag inte sitter här i morgon kväll och berättar om att DET VAR EN ANNAN KVINNA, jag står inte ut med den triviala förklaringen.

Det är ju alltid en annan kvinna, eller ?

Dessutom, om det är så, då är han ju så seriöst dum i huvudet som vill att vi ska resa så det är bara inte möjligt, det går inte ihop.

Och hur ska jag kunna sova i natt då ??

lördag 30 juni 2007

Vad betyder det egentligen ?

Mer självplågeri.

När han säger att han inte är mogen för en relation och att han skulle behövt varit själv längre.

Betyder det bara helt simpelt att han fortfarande tycker att det är så kul att vara ute och flirta med alla olika tjejer, betyder det att han vill ha friheten kvar att träffa så många han bara hinner med ?

Eller kan det också betyda att förväntningar och krav tornar upp sig och lägger en skugga över kärleken som man inte kan hantera.

Jag tror knappast att jag får ett ärligt svar om jag frågar så varför ska jag fråga och skulle jag verkligen vilja ha det första svaret ?

fredag 29 juni 2007

Inte mogen ??

Och efter den midsommaren, efter att ha släpat med mig till sin hembygd, presenterat mig för föräldrar, syskon och gudvetvad.
Tvingat mig att bo i ett omodernt torp hela helgen.

Fyra dagar senare levererar han klyschornas klyscha "jag är nog inte mogen för en relation".

INTE MOGEN ?

För helvete karldjävel, du ska snart fylla 50 år !!!! Inte mogen ??

Ja ok ok jag vet, jag vet så väl, alla dess ryggsäckar vi bär med oss i livet, allt som triggar igång oss, allt vi inte klarar av längre för att de väcker minnen vi inte vill ha.

Sorgligt är det och ledsen är jag.

Mest förundrad över hur fort det gick utför liksom.

Hur kunde kärleken bara självdö på så kort tid.

Ägnar mig åt självplågeri och läser gamla ljuvliga sms, tittar på bilder från Paris, blundar minns allt det sockersöta.

Och förstår som vanligt ingenting.

Nu ska jag dricka vin och gråta en stund, som tur är kommer bästa väninnan snart hit och pratar lite.

söndag 24 juni 2007

För helvete !!!

Ger snart upp på er män !!!

Fan i helvete så trött jag är på all denna galenskap, på all denna dj-a oförmåga.

Sonen ringer exet idag, jag hör exakt vad han säger, han är bestämd; "ja alltså det är nu idag för sen kommer du inte att kunna träffa mig på 4 veckor..." och jag tänker i mitt stilla sinne att min son är en tuff kille som vet vad han vill.

Exet är alltså inte hans biologiska far men det är hans styvpappa sen 9 år tillbaka.

Nu för en stund sen kom han hem igen, minst sagt ganska stukad, exet hade gått iväg och ätit med en polare, visserligen frågat sonen om han ville följa med men det ville han ju inte så han stannade hos exet och kollade på TV, MEN är det nån av mina kvinnliga läsare som INTE
förstår att sonen var sårad och faktiskt bara ville umgås med exet och inget annat.

Och inte bara det utan nu hade exet plötsligt kommit på (efter sådär nästan ett år) att han fortfarande hade nycklar hit och SKICKAT DOM MED SONEN, dj-a idiot, han hade kunnat lämnat dem till mig istället.

Är det krig dom vill ha ??

Ännu en midsommar

Orkar jag verkligen ?

Gå in i en ny relation med allt omkring som ovillkorligen kommer med på köpet.

Tänk förr; då, när det handlade om att träffa nåns föräldrar, ja kanske nåt syskon men det var ju sällan nåt jobbigt.

Nu; då ska det träffas barn, exfruar, föräldrar, syskon och DERAS familjer och så alla vänner med medföljande familjer och ex och gud vet vad.

Nää kan man inte slippa allt det där ?

Jag vill ha en man i mitt liv men jag vill inte ha hela hans gamla liv på köpet.

Men så står dom där på kö, alla som ju "absolut vill träffa den där nya kvinnan i hans liv".

Och om jag säger nej jag vill inte, hur tolkas det då ?

Om jag vänder på det och han inte skulle vilja träffa mina vänner.

Det skulle ju kännas jättekonstigt, som om han inte menade allvar med mig och jag borde väl vara glad åt att han så tydligt "vill visa upp mig" för det är väl ett tecken om något att han verkligen tycker väldigt mycket om mig.

Hur blev det så här krångligt då ?

tisdag 19 juni 2007

Finaste sonen min

Måste ju komma ihåg allt det fina också.

Allt det särskilt fina med min son.

Han är en särskild sort, på gott och ont.

På gott är han en omtänksam liten kille med oceaner av kärlek.

I många beskrivningar av adhd så pratas det ofta om bristen på empatisk förmåga.

DEN har min son övat upp kan jag säga, eller så har han alltid haft den.

Idag har han köpt presenter till mig, bara sådär ändå.

Gulliga fina sonen min !!

måndag 18 juni 2007

Min son - en alldeles vanlig morgon

Ett exempel på hur sonen lyckas med att få mig på dåligt humör och ge mig en cementklump i magen.
Jag sitter vid köksbordet, äter frukost och läser tidningen.
Han slänger sig ner på en stol och säger "frukost".

"Det står framme, det går bra att ta själv"
"NEEJ, du ska"

Jag ignorerar. Då börjar han ta kort på mig med en digitalkamera och fyrar av blixtar i mitt ansikte, jag låter honom ta två kort och säger sen att det räcker.
Det är som att släcka eld med bensin att säga till honom att det räcker, vet inte varför jag alltid glömmer det.
Ett ställningskrig utbryter nu, han klickar och jag blir argare och argare.
Han byter strategi och vill lägga in bilderna i datorn NU, nej inte nu säger jag, jag äter frukost, du får vänta.
Då går han och börjar göra smörgås.
"Aj aj aj" skriker han och låtsas skära sig i fingrarna, när jag inte reagerar säger han "oj nu ramlar allt ner på golvet" osv osv osv.

Förstår ni upplägget ?

Jag ignorerar honom och han blir arg för att han inte får uppmärksamhet och driver allt längre och längre.

Det här är min son, han är 14 år, han har diagnosen adhd.

Det här är mitt liv.

lördag 16 juni 2007

Förnuft och känsla

När jag nu träffat någon så full av livslust, så full av energi och med en underbar livsglädje men som samtidigt har förmåga att vara allvarlig och seriös.

Hur kan jag då någonstans innerst inne vilja att han faktiskt ska släppa allt annat och bara vilja vara med mig, att han bara ska välja mig hela tiden och avstå allt annat ?

För det är ju sannerligen inte alls det jag vill.

Har ju nyligen lämnat en relation där det blev precis så, där jag hade en man lindad runt mitt lillfinger, en man som var beredd att göra precis vad som helst hela tiden om jag bad om det.

En man som var hemma nästan jämt, som inte hade någon livslust eller särskilt mycket energi, en man som totalt tråkade ihjäl mig.

Mitt förnuftiga jag vill ha en man som har ett eget liv, en egen vilja och en egen agenda.

Mitt känslomässiga jag vill som vanligt ha något helt annat.....

Mitt känslomässiga jag är ju ett litet barn som vill ha uppmärksamhet från morgon till kväll, som vill att någon ska se mig hela tiden, som vill att någon ska klappa mig på huvudet och applådera.

Hjälp !!

onsdag 13 juni 2007

Negativa besked

Ja så inihelvete.

Lovade mig själv idag att ikväll, ikväll ska du få gråta.
När du kommit hem och lagat middag, fixat allt som ska fixas DÅ ska du få lägga dig på sängen och släppa ut gråten, bara inte nu, inte nu med den där stroppiga dj-a idioten till personalchef framför dig.

DU SKA INTE GRÅTA NU !!!!!

Och jag inser ju att jag faktiskt tagit hästkliv framåt för jag klarade av det, jag klarade faktiskt av att få ett väldigt negativt besked utan att tårarna svämmade över ansiktet.
Och det var flera år sen jag klarade det.

"Jag gör en bedömning ur medicinsk synvinkel"

Din dj-a idiot, du är inte läkare, du känner inte mig, du är fan bara en dj-a bromskloss.

Usch så mycket hemska saker som fladdrade i huvudet på mig.

Nej just precis, jag fick INTE jobbet, inte för att jag inte är kompetent utan för att den där dj-a stroppen gör en medicinsk bedömning och anser att jag måste bevisa att jag är fullt arbetsför först.

Kanske skriver lite mer sen men just nu ska jag bara gråta.

måndag 11 juni 2007

Gråt i magen

Klarar inte av en relation eftersom jag inte klarar av den allra minsta antydan till avvisande.

Jag är inte egotrippad på något vis, jag är inte bortskämd eller så men jag är som ett litet litet barn när det kommer till att bli bortvald för något annat eller inte ens bortvald utan kanske bara aningen oprioriterad eller vafan jag vet inte.

Ledsen är jag hur som helst

Alldeles för mycket ledsen alldeles för ofta.

Så är det, så har det alltid varit.

Först skön förälskelse sen redan efter några månader kommer svartsjukan, oron, gråten, det ledsna, så varför i helvete ska jag ha någon relation ??

Så dj-a meningslöst.

Jag är helt enkelt inte glad tillräckligt mycket för att kompensera för all ledsamhet.

söndag 10 juni 2007

Söndagsfrid i villaområdet

Den finns ju inte.

Just nu bara hatar jag mina grannar som på en av årets varmaste dagar ska bygga sin nya altan.

Fy fan säger jag !!

Ungefär en gång var tredje minut skär ljudet av en sågklinga rakt genom mitt huvud och kropp.

Det spelar ingen roll vad jag försöker ägna mig åt, det ljudet slår till hela tiden.

Usch så obehagligt.

Dessutom måste jag lyssna på deras "puckoprat" också.

Japp nu är jag riktigt förbannad, så förbannad att jag tillåter mig kalla dem för det jag tycker men till vardags inte riktigt brukar släppa fram.

Herregud människor, varför pratar ni hela tiden när ni ändå inte har något att säga !!!

En god gärning

Nu har jag nyss gjort nåt som åtminstone får mig att må riktigt riktigt bra.

Sonen kom hem och hade fått köpa ett upphittat badkort (gäller till simhall mm hela sommaren) av en kompis som hittat det någonstans.
Min första reaktion var tveksamhet, jag tänkte direkt på den som tappat det men insåg samtidigt att det kanske knappast går att spåra ägaren.
Sen när jag får se det så STÅR DET JU ETT NAMN PÅ KORTET som alltså gäller för ett barn.

"Självklart måste vi lämna in det "
"Ja men jag har ju betalat för det "

Nu har jag precis spårat upp den lille killen via hitta.se och ringt hans mamma som blev jätteglad.
Hon hade ingen bil och frågade om jag kunde skicka det men eftersom jag har bil så erbjöd jag mig att åka över med det.
Jag vill betona att det är ju ingenting för mig, det kanske tar 10 minuter att åka dit, vad spelar det för roll ?

Det var så himla lätt att göra någon glad, att liksom göra det rätta och nu ska jag ringa till kompisen som hittade kortet och hade fräckheten att sälja det och berätta för honom.

Jag ska ta med mig sonen när vi lämnar kortet så att han verkligen får känna hur bra det känns att göra någon glad.

Det här blir en bra dag !

Uppdatering:
När vi lämnade tillbaka kortet så var familjen inte hemma men de hade satt en lapp på sin dörr med 50 kronor i hittelön. Det kändes lite konstigt, det var ju egentligen inte sonen som hittat det men å andra sidan var det ju vår förtjänst att det kom tillrätta. Helst hade jag inte velat ta emot det men förmodligen kändes det bra för den familjen att visa tacksamhet så jag behöll pengarna trots allt. Jag gav pengarna till sonen och han satt tyst hela vägen, jag såg att han var försjunken i djupa funderingar, förmodligen hade han själv lite svårt att reda ut alla turer i detta. Tror och hoppas att han lärde sig något viktigt på det här. Han var ju helt med på att vi borde lämna det till den som tappat det, det blev bara så krångligt för honom med hela historien.
Sen ringde mamman till den kille som sålt kortet och berättade att han var på väg till oss med pengarna plus en ursäkt och oj vad han såg dämpad ut när han kom.

lördag 9 juni 2007

Farligt farligt men härligt härligt

En bloggvän frågar mig i ett mail vad det är jag gjort som jag sannerligen inte skulle vilja att somliga fick veta om mig.

Tänker att om jag ska berätta så kan jag ju lika gärna göra det i bloggen eftersom det bara är hon och en till som vet vem jag är i verkligheten* och bloggväninna nr 2 blir nog inte särskilt chockad hon heller, hon är ju en cool tjej som dessutom varit med vid ett av de tillfällen jag tänkte berätta om.


Jag har tagit ut svängarna ganska rejält ibland.

Jag har vågat mig på sånt som mammor (och somliga väninnor också för den delen) varnar för.

En lördagnatt för några månader sen pratade jag med en kille på msn, vi hade aldrig träffats, vi hade bara mailat och chattat på nätet. Han skämtade med mig och frågade om han fick komma hem till mig om han tog med sig riktigt fin champagne. Javisst sa jag och skrattade. Då ringer jag efter taxi sa han. Menar du NU, sa jag...??

Ja herregud tänkte jag, varför inte.

Det fullkomligt slirade i huvudet och jag sa, ja kom hit då.

Och hur han tänkte kan man ju fundera på som hoppar in i en taxi utan att ha min adress, den får du efter vägen sa jag.

Vi bor väldigt långt från varann, minst 1000:- taxiresa ifrån.

Så han åker taxi till mig för 1000:- och har med sig superdyr champagne, han är hur trevlig som helst, han stannar här några timmar och åker taxi hem också, för han skulle spela match, japp så ung var han.

Det var en helt angenäm upplevelse, jag skäms inte för det men jag kan ju i efterhand tänka på allt som hade kunnat hända och ja jag vet att man bara inte får göra sånt.

Och ändå gör jag sånt, liknande händelser har hänt ett antal gånger, inte fullt så extrema som den här men ändå.

Och ärligt talat, inte en enda gång har jag träffat på nån idiot, allvarligt, jag har faktiskt bara träffat mycket charmiga och trevliga killar.

Saknar jag omdöme totalt ?

Som den gången när det var lite kallt och av en händelse kom det ett gulligt sms från en kille som jag inte heller träffat nån gång i verkligheten, vi sms:ade lite hit och dit, han ringde upp mig och frågade om han skulle komma och hämta mig, och jag kände att det skulle vara mysigt och sa ja.

Mitt i natten hämtade han upp mig vid Mariatorget med bil.

Förstår ni att jag borde vara glad för att jag lever.

På ytan kan det tyckas att jag är helt ömdömeslös men faktum är ju att jag ratat massor av killar som känts helt fel också, dom har aldrig fått mitt mobilnummer, ja förutom nåt enstaka misstag då.

Ibland har det varit möten som lämnat starka minnen, som den gången vid sjön, möten som inte bara stannat vid en enda gång utan som snarare varit inledningen på något. Något som kanske ännu inte har slutat.

Ja det var ett litet urval det.

*) inte riktigt sant, det finns fler...

På väg till jobbet


Bilden är inte den bästa men jag ville bara visa en del av min vackra bussresa till jobbet.

torsdag 7 juni 2007

Bästa företaget

tror jag att jag jobbar på.

Ja faktiskt känns det så ibland.

Inte minst nyss när jag läste programmet för höstens kick-off.

Nu kan jag ju inte avslöja några detaljer eftersom jag gärna vill fortsätta att vara anonym men det hade räckt med nån av programpunkterna för att ordna en kick-off och nu har vi ett späckat program som åtminstone på papper låter helt superkul.


Vi ska spela in film, sjunga, lyssna på känt popband och lite annat kul som jag inte vågar avslöja.

Jag längtar !!

LYCKLIG !!

Jag skulle kunna säga att jag är lycklig för att jag just nu har det så bra som någon människa kan ha.
Jag sitter på min altan med ett glas chardonnay och "Flickan som lekte med elden" som ljudbok i öronen.
Jag har just varit och minglat en stund på dotterns avslutningsbal i skolan och begrundat det faktum att min lilla flicka blivit stor OCH vacker så man tappar andan.
Som om det inte räckte är hon dessutom alldeles makalöst klok och smart och ja jag vet inte vad jag ska säga men med henne har det alltid känts som om hon var minst två år när hon föddes.

Hon blev utsedd att hålla tal under middagen och när hon läste upp för mig vad hon tänkte säga så rann tårarna på mig och jag tänkte att "jag hade inte kunnat formulera det där själv".

Så innerligt stolt över min vackra och kloka dotter !!

Dessutom har sonen haft två kompisar här och de har pratats och skrattats från övervåningen, äntligen säger jag, för det är mycket länge sen det hände, han är ju oftast lite ensam min son.

onsdag 6 juni 2007

Hultsfredfestivalen - goodbye !!

Det kommer inte att hända i år heller.

Trots att jag köpt biljett. Usch vilket slöseri, nu börjar jag bli lite trött på mig själv och alla mina bortslösade outnyttjade flygbiljetter, hotellbokningar och nu alltså en tredagarsbiljett till Hultsfred.

Det är ju inte så att jag badar i pengar och därför kan kasta dem omkring mig hur som helst.

Men ibland verkar det ju så.

Tricket heter fina guldkortet med nästan nolimit.....och gud så bra det går att boka biljetter hit och dit på nätterna när livet leker och allt är möjligt.

Så nu ska jag googla diverse artister och se var jag kan se dem istället i sommar, och ja just det, kanske boka lite biljetter då.

Köpte förresten Winnerbäckbiljetter, det missar jag ju inte.

Nån som vill köpa biljetten förresten ?

Säljer den billigt om jag inte bara ger bort den till nån behövande musiktörstande bloggläsare.

måndag 4 juni 2007

Alltid så djävla svårt

Ledsen hela kvällen.

Först för nån struntsak, förmodligen har jag dessutom bara missuppfattat det hela.

Sen ett samtal med exsvägerska 1 och jag inser att vi inte kommer att kunna behålla vår vänskap, det blir så konstiga lojaliteter helt klart. Hennes bror är mitt ex och han är ju så bitter så det vore konstigt om det inte stänkte över.

Exsvägerska 2 har jag kämpat så hårt för att behålla som vän men det börjar blir för tungt det också. Hon är exflickvän till MIN bror och han har väldigt väldigt svårt för vår vänskap.
För att inte tala om hans nya flickvän.
Puuh för alla jobbiga relationer man måste hantera hela tiden.

Vad är just nu inte tungt ?

Barnen har bråkat hela kvällen och nu sitter två kaxiga tonårstjejer i köket och pratar högljutt, sonen försöker vara med på ett hörn på sitt otroligt taggiga vis, det kan ju bara sluta på ett sätt.

Uppdatering: Det var bara för att jag kände mig så allmänt trött och nere som jag var beredd att ge upp vänskapen med exsvägerska 2, det ska jag förstås inte göra, då ger jag banne mig hellre upp min bror om han har så stora problem med vår vänskap. Han beter sig ju som en skitstövel mot henne och det kan han få göra på egen hand. Hon är en vän att värna om och när han snart får veta att hon och hennes barn ska bo här några dagar under sin flytt så kommer han att bli vansinnig och det skiter jag fullständigt i !!!!

Till någon jag känt

Jag blev intresserad av dig nästan på en gång när du skrev till mig, du hade på nåt sätt exakt rätt avvägning mellan lusten och skulden, mellan längtan och ursäkten.

Och förstås.....men DET vet du ju redan....att du skriver så fint och bra.

Men bara snygga ordvändningar faller ju också platt om det inte finns någon tanke bakom, en tänkt tanke.

Jag ville träffa dig redan innan jag sett någon bild.

Nån skrev att erotik sitter i hjärnan och kanske stämmer det extra väl på kvinnor, det vet jag inte, men på mig stämmer det oerhört bra.

Sen att jag tyckte att du var jättejättefin att titta på också...och mmm känna på.....och....oj nu löpte tankarna iväg igen.

söndag 3 juni 2007

Meningsfull sysselsättning ?

Nu har jag suttit och möblerat en lägenhet jag INTE har köpt.

Denna meningslösa sysselsättning har jag nu slösat säkert tre timmar på.

Jag har vandrat runt i huset och funderat över vad jag ska ha kvar och så.

Jag är världsmästare på att ägna mig åt sånt.

Inte så konstigt att jag aldrig har tid eller hinner med sånt jag borde.

fredag 1 juni 2007

KÄRLEK

Att inte vara nåns tidsfördriv.

Att inte vara nåns älskarinna.

Att inte vara nåns hemliga fantasi.

Att inte längre nöja sig med bara sex och en stunds närhet.

Att inte hålla till godo.

Att vara älskad.

Att ha någon som längtar, som tänker på mig hela tiden, som bryr sig om mig.

Det är kärlek på riktigt.

Mitt första barn som inte föddes 1985

Nike skriver om aborter och jag kastas tillbaka många år i tiden.

Närmare bestämt till 1985.

Jag har inte förlåtit mig själv än, kanske aldrig gör det.

Jag vet inte hur det ska gå till bara.

Hur gör andra ?

Går det verkligen att förlåta ?

Glömma går ju inte.

Och nu igen, ett barn fött 1985 som kommer att finnas i min närhet, en mamma som födde ett barn det året, en mamma som t o m är yngre än jag.

Så vad var min ursäkt ?

Min son med humor

Sonen säger "mamma kan du vara snäll och hålla tyst om det" apropå att jag alltså inte hade fattat vem Martin Lidberg var, jag trodde han var nån slags dansare men det visade sig alltså att han är brottare....med VM-guld, herregud så fel det blir ibland.

"Det kunde ju ha varit någon här nu som hörde dig, då hade jag ju fått gå med en plastkasse på huvudet...."

måndag 28 maj 2007

Hypnose




Bakpå turistbussarna i Paris satt denna oemotståndligt (och ja visst har han en hypnotisk blick !!) vackra man, Clive Owen.

Och trots att jag hade en alldeles egen vacker man att titta på så måste jag erkänna att det var tur att jag inte körde bil i Paris för då hade det kunnat bli lite nya krockar.
Dessutom har de ju en del helt obegripliga trafikregler, de stannar när de är inne i rondellen och släpper fram dem som ska in (kanske att det styrdes av nåt trafikljus också men i alla fall) detta såg vi när vi stod uppe på Triumfbågen och tittade ner på Place Etoile.
Det var spännande att se hur fransmännen kör, inte så strukturerat svenskt om man säger så.

Vi åkte en sån där turistbuss, ganska enkelt, man ser bra och man får veta lite allt möjligt men på slutet av turen tyckte jag nog att det var lite tunt med information och när vi stannade och tog ur lurarna ur öronen så sa jag; "de pratar ju inte ihjäl sig precis", "nej men om du stoppar in kontakten i uttaget så blir det nog bättre" sa han, och sen skrattade vi hur länge som helst åt det, så där som man antagligen bara skrattar när man är nyförälskad och precis ALLT är roligt och charmigt.

Hypnose.

Precis !!


Packningsutvärdering

Ja det blev fyra par skor !!

Och förstås så använde jag bara två av dem.
De två högklackade finskorna kom aldrig på, det gick bra ändå.

För att inte tala om packningen i övrigt.
Varför kommer jag aldrig ihåg hur det går till när man väl är där.

Jag tror fortfarande att man kliver upp tidigt på morgonen, är ute och promenerar/åker buss/båt osv hela dagen, landar på hotellrummet med dagens alla chica inköp, duschar, byter om och gör sig fin.

Ha !!!

Det händer ju bara inte.
Till att börja med så började ju dagen vid 12 ungefär, när vi äntligen ramlade ut på gatan och började jakten på nånstans att äta frukost eftersom alla frukostställen då hade stängt, eller snarare börjat servera lunch (Paris är INTE Berlin !!).

Inte åkte vi tillbaka till hotellet för att liksom byta om, nej vi fortsatte ju bara runt i Paris och plötsligt var klockan 8 på kvällen och vi tog dagens kanske tredje glas vin och började bli lite hungriga.

Så alla mina fina ombyten ligger kvar i väskan och nästa gång ska jag bara ha handbagage !!

onsdag 23 maj 2007

Karaoke mitt i natten och jag blir galen

Försöker packa försöker få ordning på alla tankar men herregud....

Sonen som är helt uppspeedad har nu sjungit karaoke i över en timme, han vägrar gå och lägga sig och jag, jag har en eldsvåda i huvudet.

Ska åka jättetidigt, direkt på möte på morgonen, med resväskan i släptåg, kul kul.

Har fortfarande inte löst hur jag ska ta mig därifrån till kontoret, nollkoll på bussar och sånt har hon som mest kör bil.

Tre dagar - fyra par skor - är det ok eller helt nojigt ?

måndag 21 maj 2007

Bara så gulligt (och jag börjar bli tramsig)

Tänk att han som faktiskt är värsta businessmannen med sånt himla märkvärdigt jobb just nu skickar pussar och kramar via sin jobbmail till mig.

Det är ju så gulligt och charmigt så jag nästan dör.

Men det är ju sån han är, precis så, inte ett dugg fyrkantig bara för att han har ett jättefyrkantigt jobb och är chef över en förfärlig massa människor.

En av väninnorna sa ju faktiskt nåt snällt också, "HUR har du hittat honom ?" och "finns det fler ? "

Ja hur jag hittade honom eller hur han hittade mig har jag skrivit om, det var magiskt, det är fortfarande magiskt.

Och det förflutna ska jag hålla ifrån mig.

Och nu ska jag packa för Paris !!

söndag 20 maj 2007

Har ni glömt ?

Har ni glömt hur ljuvligt det kan kännas att ha någon annans armar omkring sig ?

Att stå där, som vi gjorde häromkvällen, i ett iskallt Kungsträdgården och värma sig intill en annan människas kropp, känna en hand i nacken, en hand som sakta stryker över håret, en hand som värmer min hand i sin.

Känna värme och närhet, ömhet och glädje.

Har ni glömt hur det känns vill jag säga till mina raljerande väninnor, eller har ni aldrig upplevt det ?

Är det kanske ni som är rädda och inte jag ?

Ensamhet som ideal ?

Givetvis passade väninnan på igår under middagen med ganska många cementerade singlar närvarande.

Det var ju ganska givet att hon skulle få allas stöd för sin teori om att jag BEHÖVER vara själv.

Att jag BORDE vara själv ett tag för att liksom bevisa att jag kan.

Är man verkligen en bättre människa om man är bra på att leva själv än om man är bra på att leva tillsammans med någon annan ??

Jag kan inte riktigt säga högt vad jag tycker eftersom där sitter några andra väninnor som varit själva de senaste 10 åren och jag jag är ju så f-b hänsynsfull jag.

Men för min personliga del så tycker jag att närhet och värme från en annan människa är bland det viktigaste som finns i livet.

"Vi är väl inte tillräckligt motiverade" skrattar cementsinglarna.

Det är helt ok för mig, de väljer själva och aldrig att jag försöker övertyga dem om att mitt sätt att leva är bättre.

Så varför är dom så provocerade av mig ?